Cat Powers 10 album – en snabbgenomgång

Sex års väntan är över. Cat Power, denna på många sätt legendariska artist, har släppt sitt tionde album. En milstolpe för Charlyn Marie Marshall som dessutom har ett nytt skivbolag i ryggen. Wanderer kommer med all säkerhet locka nya lyssnare och det är därmed dags för en kronologisk snabbgenomgång av Cat Powers diskografi. Det finns nämligen så mycket låtskatter att hämta där, så många timmars musik som är alldeles för bra för att glömmas bort.

Dear Sir (Plain Records, 1995)

Cat Powers debutalbum är en uppvisning i hur nittiotalets sadcore/slowcore tog form. De släpiga trummorna signerade Sonic Youths Steve Shelley, Marshalls hjärteskärande sång och en ljudbild som är urtypisk för den tidens lo-fi-musik ligger till grund för den här plattan. En skiva som spelades in i en källare i New York, staden dit Chan kom från Atlanta som tjugoårig aspirerande musiker.

Bästa spår: ”The Sleepwalker”

Myra Lee (Smells Like Records, 1996)

Låtarna på Myra Lee är inspelade samtidigt som Dear Sir, men släpptes som ett fristående album ett och halvt år senare. Av naturliga skäl är därmed dessa två första plattor ganska lika, både vad gäller ljudbild och musikalisk uppbyggnad. Gemensamt för dem är också avsaknaden av hits, det här är snarare album som ska avnjutas i sin helhet. Chan Marshall, som är självlärd gitarrist, experimenterar med stämningar som ibland känns på gränsen till improviserade. Hank Williams-covern ”Still in Love” är ingen glad sång men ändå något av det muntraste på skivan som är milt sagt, rätt så mörk. Myra Lee är för övrigt döpt efter Marhalls mamma.

Bästa spår: ”Great Expectations”

What Would the Community Think (Matador Records, 1996)

Bara ett halvår efter släppet av Myra Lee kom Cat Powers första album via Matador, skivbolaget hon sen var signad till i två decennier. What Would the Community Think är inspelad i Memphis och den första skivan som kom till i en ”riktig” studio, vilket så klart gör sitt för ljudbilden. Chans kärlek för traditionell folk, country och blues fick allt större utrymme i låtarna, ett något mer kommersiellt sound började ta form och låten ”Nude As The News” (som handlar om en abort) var den första Cat Power-låten som fick en musikvideo.

Bästa spår: ”In This Hole”

Moon Pix (Matador Records, 1998)

Inspelad till stora delar i Melbourne, ihop Mick Turner and Jim White – medlemmar i The Dirty Three. Chan Marshall har i flertalet intervjuer berättat att låtarna kom till under en och samma kväll, efter en hallucinatorisk mardröm. De psykedeliska flöjtslingorna i ”He Turns Down” är fullkomligt magiska och bara ett exempel av många på att det är detaljerna som gör den här fantastiska skivan. En längre text som jag skrivit om albumet finns här.

Bästa spår: ”Metal Heart”

The Covers Record (Matador Records, 2000)

Även om de tidigare skivorna innehöll enstaka covers så var det först vid millenieskiftet som Cat Power i mångt och mycket kom att förknippas med egensinniga, och ibland icke igenkännbara tolkningar av klassiker, men också av mer samtida låtar. Faktum är att The Covers Record bara innehåller en egenskriven låt, ”In This Hole” (tidigare utgiven på What Would the Community). Men Marshall gör samtliga spår till sina egna och resultatet är något av det mest bedårande hon gett ut i karriären, vilket verkar vara en åsikt som även många musiksättare till film har haft under de senaste arton åren.

Bästa spår: ”I Found A Reason”

You Are Free (Matador Records, 2003)

Vid den här tidpunkten hade Chan Marshall gjort sig ett namn i branschen och kollegorna stod på kö för att samarbeta. På You Are Free gästar bland annat Dave Grohl från Nirvana/Foo Fighters och Eddie Vedder från Pearl Jam – men med dessa undantag framförs många av spåren endast med Chan på sång och piano/gitarr. Soundet är avskalat och vackra ballader blandas med distade indierockklassiker i något snabbare tempo. För att citera Miss Marshall själv: ”I will love this love forever”.

Bästa spår: ”Werewolf”

The Greatest (Matador Records, 2006)

The Greatest – och kanske framför allt singeln med samma namn – är nog det verk som de allra flesta främst tänker på när de associerar till denna artist. På detta moderna mästerverk, inspelat ihop med The Memphis Rhythm Band, tog Marshall sina Södern-rötter till en helt ny nivå. Blås och stråkar är frekventa inslag och att Chan inspirerats av soul- och jazzhjältinnorna Aretha Franklin och Nina Simone är ingen hemlighet. Ogillar egentligen att använda ordet ”mogen” för att beskriva musik, men i detta sammanhang är det faktiskt ganska passande.

Bästa spår: ”The Moon”

Jukebox (Matador Records, 2008)

Cat Powers andra coversamling tar precis som The Greatest avstamp i ett tidlöst sound. Giganter som Joni Mitchell, Liza Minnelli, Billie Holiday och Janis Joplin står bakom de låtar som tolkas på ett sätt som aldrig blir tråkigt. Även om Chan har berättat i intervjuer att hon älskar att sjunga karaoke så är det här så långt ifrån efterapande en kommer. En av två egenskrivna låtar på skivan, ”Song To Bobby”, är för övrigt en strålande hyllning till idolen Bob Dylan.

Bästa spår: ”Aretha Sing One For Me”

Sun (Matador Records, 2012)

Sun, albumet som Matador hoppades på skulle bli Chan Marshalls ”hitskiva”, är den Cat Power-platta som ljudmässigt sticker ut allra mest. Här experimenteras det med elektroniska och mer poppiga inslag. Men även om skivan lyckades nå tio i topp på den amerikanska Billboardlistan nåddes aldrig den framgång bolaget hade räknat med. Marshall blev dessutom kroniskt sjuk vid denna tid och var tvungen att ställa in turnéer. Om man tror de åtskilliga intervjuer som har publicerats inför nya skivan, så var det nära att Sun blev slutet på Cat Power. Det hade varit en värdig avslutning, men vi ska alla vara tacksamma för att det inte blev så!

Bästa spår: ”Manhattan”

Wanderer (Columbia Records, 2018)

Om en jämför med föregångaren är dagsfärska och egenproducerade albumet Wanderer en återgång till ett mer klassiskt Cat Power-sound, även om det mixtras med autotune i skivans bästa låt ”Horizon”. Chan Marshalls skivor anklagas ofta för att vara allt för smärtsamma, men på Wanderer skulle jag vilja påstå att en hoppfullhet lyser igenom. Medelålders kvinna, ensamstående mamma till en treåring, ständigt turnerande trots en ständigt närvarande scenskräck, och lite av en internetaktivist. Chan Marshall är mycket, men för mig är hon framför allt en helt magisk sångerska och låtskrivare. Något som manifesteras till fullo på Wanderer. Håll utkik efter HYMNs recension av skivan under de kommande dagarna.

Bästa spår: ”Horizon”

Här kan du lyssna på en spellista med de tio bästa spåren från dessa tio album.