Månadens PS: september

Emma Ruth Rundle

Det har blivit dags att summera september genom att snabbrecensera ett gäng album vi lyssnat på under månaden.

Emma Ruth Rundle – On Dark Horses

GOTHFOLK Emma Ruth Rundle närmar sig Chelsea Wolfes musikaliska universum allt mer för varje album som släpps. Hennes bakgrund inom postrocken gör sitt för produktionen som ofta bjuder på storslagna arrangemang, men i grund och botten är Emma en gedigen singer/songwriter vars låtar passar lika bra med enbart gitarr. On Dark Horses är ett av månadens bästa släpp. 8/10

Russ – ZOO

HIPHOP Det bjuds på en salig blandning av hiphop – där soul och jazz är lika stora influenser som pop, RnB och reggae. Vanligtvis när artister försöker blanda in många olika genrer på hiphop-plattor blir resultatet en kaotisk röra som gör att allt fallerar. Russ klarar sig från detta då skivan har en vettig struktur och inte tar för tvära svängar i byten av genre. Albumet lever upp till namnet helt enkelt. En blandning av olika genrer men som alla inhägnas av hiphop. 7/10

Waxahatchee – Great Thunder

FOLK Katie Crutchfield återgår till sitt mer avskalade jag på nya Waxahatchee-EP:n. Ett steg bort från Guided by Voices-riffen, närmre Cat Power-land. Med enbart piano eller gitarr framhävs Katies smått desperata röst och det är ingen munter samling låtar vi bjuds på, men det är en väldigt fin skiva med sex starka spår.  7/10

Pale Waves – My Mind Makes Noises

POP Manchesterbandet Pale Waves yttre gör att en del slarvigt slängt sig med termer som gothrock och liknande när de ska beskrivas. Men faktum är att första fullängdaren My Mind Makes Noises är väldigt radiovänlig. Det här är melodisk mainstreampop i snygg förpackning och tankarna förs snarare till Paramore och Tegan & Sara än The Cure. 6/10

Shiny Darkly – Bronze

POSTPUNK Danska Shiny Darkly debuterade 2014 med ett album som andades postpunkband som The Cure och Echo And The Bunnymen. Nu när uppföljaren släpps så har bandet influerats av den postpunkens mer gothiga sida, band som Killing Joke och Joy Division. Den här mörkare stilen passar bandet väldigt bra och höjdpunkter som t.ex. ”The Lake Mirrors It All” är fantastiska låtar. 7/10

Sea Lion – Moonlight Here

SINGER/SONGWRITER Linn Österberg, hjärnan bakom Sea Lion, har en röst som påminner väldigt mycket om Stina Nordenstams – spröd och försiktig men enastående. Och detsamma gäller i mångt och mycket musiken. Det är minimalistiskt men allt annat än tråkigt. Moonlight Here bygger filmiska stämningar och de instrumentala inslagen bäddar in Österbergs sånger i en bedårande helhet. 7/10

Mountain Man – Magic Ship

FOLK Åtta års väntan är över. Amerikanska folktrion Mountain Man (med bland andra Amelia Meath från Sylvan Esso) återvänder med albumet Magic Ship och just ordet ”magiskt” är ett ord som väl beskriver deras musik. Låtarna, som ofta sjungs a cappella, vilar starkt på fantastiska vokalinsatser och stämsång. Det här är 14 vaggvisehymner som bidrar till att göra den här hösten lite vackrare. 8/10

Lupe Fiasco – DROGAS WAVE

HIPHOP DROGAS WAVE är uppföljaren till den inte allt så populära Drogas Light men står överlägset högre än Light. På WAVE berättar Lupe Fiasco en historia; en berättelse om ett slavskepp som kantrar, hur slavarna flyr och startar ett liv under vattnet. Det är en otroligt välskriven platta. Både musik och text är toppklass men dock försvinner historieberättandet halvvägs in i albumet och byter liksom tema. I och för sig är plattan 98 minuter lång, och skulle faktiskt kunnat ha delats upp i två delar. 8/10

Sauna Youth – Deaths

PUNK/POSTPUNK På Deaths gör brittiska Sauna Youth modern punk av bästa sort. Rötterna är tydligt förankrade i hur punken (och postpunken) lät mot slutet av sjuttiotalet men det låter ändå modernt och nytt. Bandets punkigaste skiva hittills – och utan tvekan deras bästa. 8/10