Foto: Johan Bergmark
Mycket talade för att Magnus Ugglas memoarer Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen skulle bli höstens stora poplitterära läsupplevelse. En av Sveriges största artister tillika bästa textförfattare skulle mellan två pärmar återge alla galna anekdoter från sin snart femtioåriga karriär.
Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen är emellertid ingen konventionell rockbiografi och de galnaste anekdoterna lyser med sin frånvaro. Uggla skriver inte om när han nästan gick med i Killinggänget, när han slängde käft med Ulf Lundell på Malmens pissoar eller inspelningen av G – som i gemenskap.
Istället är boken snarare en uppgörelse med hans mor och en dagbok från hans ADHD-utredning. Därmed inte sagt att det är en dålig bok. Uggla berättar både uppriktigt och närgånget om relationen till modern och visst förekommer en och annan rolig anekdot, om än i mindre utsträckning än vad vissa (läs: undertecknad) hade förväntat sig.
Nedan listas således de tio bästa anekdoterna ur Magnus Ugglas självbiografi.
10.
Sommaren 1974 spelade Magnus Uggla in sitt första album Om Bobbo Viking. Den sista låt att spelas in var ”Hallå”, vilken Uggla inledningsvis hade ”blandade känslor inför”. Uggla kom emellertid att omvärdera sin inställning till låten ifråga då producenten Lasse Gustavsson bad honom lägga på någonting som kallades för ”sångstämmor”. Magnus Uggla, vars mor var sångpedagog, hade aldrig hört talas om detta fenomen men improviserade fram några alternativa melodier. Efter att ha hört resultatet lämnade han studion med känslan av att vara ett ”lika stort geni som Lennon/McCartney”.
9.
Inspirerad av David Bowie och andra glamhjältar var Uggla och hans androgyna polare fast beslutna att komplettera sina redan spektakulära garderober med några par platåskor. I början av 70-talet fanns det i Stockholm – ja, rentav hela Sverige – endast en enda affär som sålde så kallade ”plattisar” i vilken stans alla popoffer ofta hängde. Där blev Magnus Uggla ”knallkär” i ett par vadtajta lilalackerade stövlar med blyga elva centimeters klack. De lila bootsen – i kombination med en vit clownjacka med flytvästkrage – blev sedermera något av Ugglas paradplagg då han skulle ut och ”sarga på stan”.
8.
Som barn var Uggla först i kvarteret med att köpa moppe. Trots att han inte hade åldern inne fick han loss en svart Push Florida för fyrtiofem spänn. Mopeden var enligt Magnus Uggla ”nästan perfekt” trots att den saknade bromsar. Just den detaljen medförde att han efter ett tag kraschade in i en grindstolpe och drog på sig en rejäl hjärnskakning. Därefter sålde han av mopeden till en polare för dubbla inköpspriset.
7.
Sommaren 1975 skulle det amerikanska bandet Blood, Sweat & Tears lira på Gröna Lund men tvingades ställa in bara en vecka innan spelningen. Som ersättare bokades Magnus Uggla, trots att han bara hade släppt ett album och aldrig stått på scen som soloartist. I panik drog Uggla ihop ett kompband bestående av några polare och en knapp vecka senare gjorde han scendebut – på Gröna Lunds stora scen. Spelning gick sådär men ledde till att Uggla bildade Strix vilket kom att bli hans permanenta kompband i drygt tio år.
6.
Under 90-talet var Uggla och hans dotter stammisar på McDonalds då det var ”toppen att kunna skapa lite kort lycka genom ett besök hos snabbmatskedjan”. De började snart samla på Happy Meal-leksaker. För att få ihop en hel serie ”gällde det att käka hamburgare en gång i veckan” och vid ett tillfälle åkte familjen till Uggla till sju (!) olika restauranger för att få tag på en leksak från Den lilla sjöjungfrun. Efter ett tag började Magnus Uggla ringa till McDonalds för att köpa loss leksaker de missat varpå de började skicka hem dem på löpande band. I boken skriver Uggla att han lär vara ”den enda i landet som prenumererat på Happy Meal-leksaker”.
5.
Skivbolaget CBS var inledningsvis tveksamma till de demos Magnus Uggla visade upp inför Va ska man ta livet av sig för om man ändå inte får höra snacket efteråt. De förstod sig inte alls på Ugglas nya punkiga framtoning och menade att låtar som ”Jag skiter” och ”Just du ska va’ glad” var ”på tok för svaga” och ”aldrig skulle fungera”. När de hörde en första mix av ”Varning på stan” blev de emellertid helt lyriska då de insåg vilken hitpotential albumet hade. För att försäkra sig om att skivbolaget då verkligen var villiga att satsa ljög Uggla – som då pluggade på Calle Flygare Teaterskola – om att Riksteatern visat intresse att anställa honom. För att inte gå miste om en succé erbjöds han då, som första och troligtvis enda artist, att få fast månadslön från CBS för att inte behöva göra jobb vid sidan av.
4.
I samband med släppet av genombrottsskivan Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt utökades Strix med gitarristen Nysse Nyström. Egentligen var de bara intresserade av att låna Nysses PA men med sånganläggningen fick man tydligen en gitarrist på köpet. En dag när Uggla kom till replokalen stod Nysse med en chockrosa gitarr med formen av ett manligt könsorgan. Den så kallade kukgitarren – där kroppen var formad som en pung, gitarrhalsen själva skaftet och huvudet dess ollon – hade Nysse importerat från Japan. Enligt Nysse fanns kukgitarren i endast två exemplar i hela världen och av någon anledning ägde han båda. Gitarren syns för övrigt då de spelade i Häftig fredag.
3.
I skolan hade Magnus Uggla en lärare som på grund av sitt gällivarehäng tilldelades smeknamnet Arslet. Av någon outgrundlig anledning (Arslet var enligt Uggla ”världens snällaste” och ”ville alla väl”) terroriserades denna lärare av de manliga eleverna. I synnerhet Arslets bil utsattes ideligen för attacker. Däcken punkterades ”var och varannan dag” och under vinterhalvåret hällde de vatten i låset som snabbt frös till is. En gång ska grabbarna till och med ha vänt bilen upp och ner!
2.
I övre tonåren köpte Magnus Uggla en röd Zündapp-moped. En dag när han var ute och cruisade på stan stannade en bil bredvid honom vid ett rödljus. Föraren vevade ner rutan och förklarade att han ”behövde killar med mopeder till en filminspelning” och frågade om Uggla ville vara med. Uggla började med ens skryta om att han skulle vara med i någon ungdomsfilm som hette En kärlekshistoria. Det visade sig emellertid att regissören Roy Andersson var mer intresserad av mopeden än dess ägare. Medan Zündapp-mopeden fick en framträdande roll i en av filmens mest ikoniska scener syns Magnus Uggla mest på håll när han spelar flipperspel.
1.
Va ska man ta livet av sig för när man inte får höra snacket efteråt spelades in i Glenstudio som ägdes av Bruno Glennmark. Den första låt att spelas in var ”Varning på stan” och Bruno blev så pass förnärmad av den politiskt inkorrekta och explicita texten att han ringde till Magnus Ugglas skivbolag och krävde att den med ens skulle ge honom kicken. Skivbolagsnissen som tog samtalet ska bara ha garvat till svar. Magnus Uggla blev emellertid en smula illa till mods, speciellt då låten dessutom floppade första gången den spelades live. Hans producent och vän Anders ”Henkan” Henriksson lugnade honom då och sa att ”om Bruno tycker att låten suger, då är det en hit”.
Foto: Johan Bergmark
Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen är som nämnt mer av en uppväxtskildring än en rockbiografi. Dessutom slutar den ungefär vid genombrottet med Va ska man ta livet av sig för… (1977) och anekdoter om album och turnéer därefter utelämnas.
Uggla är emellertid en skicklig skribent och även om läsupplevelsen kanske inte motsvarade mina förväntningar är det en minst sagt läsvärd bok. Och kanske kommer det så småningom en mer traditionell Magnus Uggla-biografi.
