Regnet har kopplat ett rejält grepp om händelserna den senaste veckan och gissningsvis har få människor på Västkusten varit opåverkade. Det var därför extra härligt att helgen delvis bjöd på solsken och sådär underbara dagar som september kan bjuda på, men när det närmade sig söndagskväll så öste regnet ned igen. Det var dock ett mindre hinder när fina klubben Woody West hade bjudit in till söndagsspelningar på Pusterviks ovanvåning.
Brent Cobb kommer från Amereicus, Georgia och har släppt två album sedan 2006. Plattan från det året, Shine On Rainy Day, (apropå regn) som släpptes 2016 är en favorit inom altcountry/americana-genren och titelspåret samt den lite bluesiga ”Black Crow” är briljanta låtar.
När jag kom fram till Pustervik regnade det fortfarande och kvällen inleddes med Zack Logan, ursprungligen från Mississippi. Han gav ut plattan Raised by Wolves i augusti och den har jag bara hunnit lyssna lite på. Albumet innehåller flera fina spår med akustiska countrylåtar.
Zack Logan gick på scen klockan åtta tillsammans med en violinist och en kontrabasist och de inledde med fina ”Dogs Chase Cars”. Ljudbilden var lågmäld och vacker och Zack Logan sjöng sina låtar väldigt fint. Vi bjöds bland annat även på ”Annalee” och den lite rockigare ”Trouble Doing the Right Thing” under den ungefär halvtimmeslånga spelningen.
Stämningen var god på Pustervik och det var ganska mycket folk som hade sökt sig dit trots det sämre vädret och det faktum att det var söndagskväll.
Klockan närmade sig nio när Brent Cobb & THEM gick på scen. Det var en kvartett på scen som inledde med ”When the Dust Settles” och lokalen började omgående gunga i den där sköna andan som americana ofta förtrollar människor med. Tummor, bas och Brent Cobbs akustiska gitarr stod för kompet när slideslingorna från sologitarristens vinröda Gibson SG flöt fram genom rummet. Den trestämmiga A cappella-inledningen av ljuvliga ”Diggin’ Holes” som andra låt var perfekt och gled sedan över till en mer traditionell version av låten.
Spelningen kretsade en del om låtar från senaste plattan Providence Canyon och blev, totalt sett, mer rockig än jag hade räknat med. Det gjorde absolut ingenting för de fyra musikerna trollband oss i nästan en och en halv timme. Vi bjöds bland annat på nyare låtar som ”King of Alabama” och ”.30-06” som blandades snyggt med äldre som till exempel ”Down In The Gulley”, ”Black Crow” och lite bluespsykedeliska ”Let the Rain Come Down”.
Trots att klockan närmade sig halv elva kände jag att jag ville höra ännu mer när de avslutade med låttrion ”Ain’t a Road too Long”, ”South of Atlanta” samt fina ”Country Bound”. Det får väl agera som bevis på att det var en ovanligt bra spelning.
Regnet öste ned och vindrutetorkarna gjorde sitt bästa för att skapa fri sikt när bilen rullade norrut genom det höstmörka Bohuslän en stund senare och jag summerade en väldigt fin avslutning av helgen till tonerna av ”Shine On Rainy Day”.
