Malin Hofvander ska driva Kollektivet Records vidare

Malmöbaserade Kollektivet Records ligger bakom många av de mest spännande släppen från staden under de senaste åren. Malin Hofvander är bolagets nya ansikte utåt och numera huvudansvarig för etiketten. Dessutom är hon aktuell med ett första ep-släpp med sitt band Mary Anne’s Polar Rig. HYMNs Madeleine Bergquist hälsade på i kollektivet för att bland annat prata om hur hon ska driva skivbolaget vidare i en otroligt gubbig bransch.

– Det startades ett skivbolag här 2014, med en väldigt fin tanke; det skulle vara banden som drev det själva, det skulle drivas kollektivt och fokus var snarare på att ge ut den musik som fanns här än att någon skulle tjäna pengar på det, berättar Malin när hon visar mig runt i den enorma lägenheten på Möllevången.

”Skivbolaget har bara ätits upp av Plan B eftersom det varit en pengakälla för att få saker att gå runt”

På två våningar bor, verkar och lever fem personer, alla med anknytning till skivbolaget Kollektivet Records eller till Plan B, spelstället som drivs av personerna bakom Kollektivet. En av dem som bor i lägenheten är Carlo Emme, en av Malmös mesta eldsjälar, som med oerhörd finess och fingertoppskänsla tillsammans med sin kollega Viktor Höber har satt Norra Gränges på kartan för musikälskande Malmöbor.

– Skivbolaget har bara ätits upp av Plan B eftersom det varit en pengakälla för att få saker att gå runt. Så Carlo sa i princip att: “antingen tar du över bolaget och driver det med hjälp av de andra banden som är sajnade där just nu, eller så kommer Kollektivet Records att dö” – eftersom han inte har någon tid över att driva det. Jag var ju redan så involverad man kunde bli eftersom jag spelar i två av banden på bolaget, så det blev var naturligt att jag hamnade här, säger Malin som flyttade in i kollektivet efter att hon tagit studenten från musikestetiska programmet i somras.

Vi sätter oss i köket och Malin brygger kaffe medan vi pratar om hur det är för oss kulturintresserade att bo i Malmö.

– Jag gillar Malmö. Det är coolt och kulturellt, mycket nya initiativ som poppar upp hela tiden. Dock tack vare eldsjälar snarare än Malmö Stad tror jag, det är inte så många som lyckas får kulturbidrag, säger Malin.

Malin är, vid sidan av att vara huvudansvarig för skivbolaget, med i banden Mary Anne’s Polar Rig och Skenet bedrar. Dessutom jobbar hon extra som ljudtekniker. Just nu har hon sitt kontor i ett av rummen i Kollektivet, ett kontor hon delar med de som driver Plan B. Tanken är dock att hitta ett nytt gemensamt kontor någon annanstans framöver.

– Det är lite knepigt att skilja arbetstid från ledig tid, det finns inga tydliga gränser, men jag tycker ju det är trevligt – jag har hängt mycket på Plan B av en anledning, svarar Malin när jag frågar om hur det är att arbeta i hemmet.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

– Det är mycket datorarbete. Jag håller kontakt med banden, ser över vad deras visioner är och försöker komma fram till planer för att de ska nå dit de vill. Och sen konkretiserar jag det i samarbete med artisterna, gör promo, beställningar och försöker sprida musiken på internet. Jag planerar också kommande event så som releasefester eller liknande.

”Vi skulle aldrig släppa något som vi inte vill släppa, det handlar inte om att bolaget ska klättra”

Vad tycker du är viktigast för ett indiebolag i er storlek?

– Det som skiljer ett indiebolag som oss mot de större bolagen är ju att de sajnar saker som de tror ska ta namnet någonstans, kanske inte sådant man egentligen gillar, men som kan lyfta bolaget några steg. Vi skulle aldrig släppa något som vi inte vill släppa, det handlar inte om att bolaget ska klättra eller tjäna pengar. Det handlar om att det finns musik, här, just nu, som vi vill få ut i världen.

Några framtidsvisioner kring bolaget?

– Jag vill att alla banden ska ha släppt en fullängdare. Det är de alla värda och det har de alla material till. Men sen antar jag att jag också bara vill vara en motvikt i Sveriges indiemusikscen. Visa att så här kan man också driva ett skivbolag – i sin lägenhet, genom sina egna band, utan att ha verkat tjugo år i branschen redan och därför sitter inne på alla värdefulla kontakter. Att man trots det kan leverera lika bra band och musik som de betydligt större konkurrenterna.

Malin berättar att hon nyligen representerade Kollektivet Rekords på den nystartade indiebolagsfestivalen Fools Gold i Stockholm och att hon där var en av få kvinnliga representanter bland de deltagande etiketterna. Dessutom var det skralt med kvinnor på scenen.

– Det är en extremt grabbig bransch som är svår att komma in i om man inte ha rätt kontakter, säger hon. Även om många av de äldre skivgubbarna inte nödvändigtvis är ”Me too”-material så sätts det ändå en specifik stämning när en bransch bara består av män. Som tjej får man då intrycket av att den här världen inte är till för mig. Man kanske inte ens överväger tanken att ge sig in i den för det finns bara inte på kartan.

– Därför är det väldigt viktigt att man får se fler kvinnor i ledande positioner på skivbolag. Och jag är en av dem just nu, vilket jag antar automatiskt gör mig till en förebild och det behövs det fler av. Det har hänt mycket inom representation på musikscenen de senaste åren, så det är synd att bolagsbranschen inte har hängt med. Det är för stora skillnader mellan de som spelar och de som släpper musiken just nu.

”När jag tänkte efter så insåg jag att det här var ju bara var resultatet av att festivalen var ihopdragen av 100% män”

Hur menar du då?

– Om vi tar Fools Gold som exempel, där det inte bara var dålig könsfördelning i skivbolagstälten utan även bland musikerna. Något som först gjorde mig väldigt förvånad då indiescenen i Sverige har blivit ganska PK. Men när jag tänkte efter så insåg jag att det här var ju bara var resultatet av att festivalen var ihopdragen av 100% män. Det är så enkelt ibland. Det hade räckt med att det var en enda kvinna med i processen och den hade märkt att scenfördelningen var jävligt skev! Istället flög det bara över huvudet för alla förutom mig kändes det som.

Förutom Malins egna band jobbar bolaget just nu med Majken, Juste Splint, Smisk, Nova Blast och I am Superape.

– Majken försöker vi få ut i världen. Henne pitchar vi utomlands, med en PR-agent. Skenet bedrar och Smisk har fullängdare på gång. Om allt går enligt planerna ska allt börja rulla på lite mer som ett riktigt skivbolag nu, svarar Malin när jag frågor om vad som ligger i pipeline just nu.

Inga planer på att sajna några nya band?

– Dyker det upp något som är tillgängligt, i Malmö, som vi vill hjälpa, så är det inte omöjligt – men som det är nu så är det tillräckligt att satsa på det vi har.

Jag får känslan av att alla musikerna på skivbolaget är kompisar privat också, är det så?

– Det har blivit så, mycket tack vare Plan B, vi har spelat många konserter tillsammans och nu bor jag med ett par av medlemmarna i banden.

Och nu ska du släppa singel och så småningom ep med Mary Anne’s Polar Rig – hur bildades ni?

– Det började när jag gick i ettan på gymnasiet. Jag hade lagt upp lite låtar på min Soundcloud. Philip, som är trummis, och jag var bekanta, och när han lyssnade på min musik så han: ”vi måste ha ett band tillsammans”. Typ. Då hade jag inga av låtarna som vi kör nu, det var mer singer/songwriter-grejer, men så började vi spela tillsammans och drog med de andra två. Vi insåg ganska snabbt att vår gemensamma referenspunkt var mer åt nittiotalsrock så då blev det att jag började skriva mer sådana låtar.

Om du ska nämna några influenser?

– Det finns så många. Nutida influenser och inspirationskällor är väl typ Courtney Barnett, Bully och Charly Bliss. Men Breeders, Pavement, Nirvana och Pixies har definitivt lagt grunden för hela vårt sound.

Berätta om namnet! Jag fick någon konstig träff på Svalbard när jag googlade.

– Vi hette först Slacks, som byxorna, men bytte namn. Haralds [bandmedlem red.anm] mamma var på Svalbard och berättade om ett ställe de varit på som hette Mary-Ann’s Polarrigg– tydligen den nordligaste punkten där. Vi tyckte att det var ett bra bandnamn och valde det. Vi stavar det dock annorlunda ifall de skulle få för sig att stämma oss, haha. Sen har vi spunnit vidare på det polartemat konceptuellt också och har till exempel med en gosig isbjörn som maskot på alla spelningar.

”Jag har aldrig haft ett rockband med en annan tjej men jag är väldigt sugen på att starta ett”

Vad handlar dina texter om?

– Jag antar att jag skriver mycket om mitt eget liv. Jag försöker att inte göra det pretentiöst, men jag lägger ändå stor tyngd vid dem och tycker det är en viktig del av låten. Ofta kan det vara ganska riot grrl-inspirerat, om kvinnlig frustration så att säga – men också en hel del om mental ohälsa och mina personliga relationer. Vår första singel ”Surfaced” handlar om att hålla sig på ytan – försöka ha självdistans, för att inte trilla ner i någon självupptagen image-
bubbla.

Några drömmar inför framtiden?

– Jag har aldrig haft ett rockband med en annan tjej men jag är väldigt sugen på att starta ett. Så det kommer nog hända snart. Jag skulle vilja ha ett riktigt punkigt garagerockband. Lite som Ty Segall, sådant som är ganska grabbigt, det skulle jag vilja göra, fast på mitt sätt, säger Malin och jag tänker att det jag ser fram emot att höra.

Den 22 september var det planerat för en releasefest för Mary Anne’s Polar Rigs debut-ep på Plan B. Förutom bandet själva skulle Göteborgsbandet Lava Bangs spela.

– De är ett av mina favoritband i Sverige just nu. Så det känns väldigt kul, säger Malin entusiastiskt innan vi skiljs åt.

Dagen innan den här intervjun publiceras ger dock Malin beskedet att festen är uppskjuten till någon gång under oktober eftersom Plan B måste hålla stängt fram tills de har fått sina tillstånd på plats. Följ bandet på Facebook för uppdateringar om detta. Dessutom kommer Mary Anne’s Polar Rig att vara förband till spanska Mourn när de spelar i Malmö. Mycket fint att se fram emot i höst med andra ord!