Musik & Politik: Roger Waters politiska resa

Foto: Björn Bergenheim / Rockfoto

Pink Floyds Dark Side of the Moon från 70-talet var politisk, men något diffus och poetisk. The Wall från 80-talet var mer specifik. Det psykedeliska och poetiska fanns kvar, men det var tydligare antifascistiska budskap i texterna. Den gick dock aldrig så långt att den nämnde namn, tog upp exempel eller egentligen tog några slags kontroversiella ställningar. Det är också det som gjort albumet så tidlös som det är. Den går att applicera på väldigt mycket.

Vi spolar fram till år 2016 och Roger Waters är nu en soloartist som släppt ett eget album, men den efterföljande turnén har han valt att döpa till Us + Them Tour, från en känd låt från Dark Side of the Moon. Det är få låtar under konserterna som ens är från soloalbumet. Mest spelas det låtar från storhetstiden på 70- och 80-talen.

Men det är något under konserterna som sätter igång en debatt. De diffusa antifascistiska låtarna som miljontals människor lärt sig älska och gått för att se live, blandas med tydliga budskap på scenen: ”Trump is a pig”. Bilder på Donald Trump med kontroversiella citat han sagt. “Resist the attempted silencing of Julian Assange”, “Resist Israeli Anti-Semitism” står det på storskärmarna på scenen. Det kastas även ut ballonger formade som grisar med davidsstjärnan på sig. Han har på senare tid även hamnat i hetluften då han uttalat sig tveksam till de vita hjälmarna, som han påstår är propaganda för jihadisters fördel.

Man får tycka exakt vad man vill om det politiska läget i världen. Man får till och med ha kontroversiella åsikter, Roger Waters har trots allt varit politisk sedan 70-talet. Men det är en sak att uttala sig i intervjuer och podcasts. Det är en annan sak och en ganska magstark sådan, att blanda sina klassiska hits med tydliga attacker. Som jag nämnde innan går The Wall att applicera på väldigt mycket, men här gör Roger Waters detta åt publiken. Det är hans egna nutida tolkning av sin egen musik från 70 och 80-talensom publiken bjuds på. De har inget eget val längre, ingen plats för en egen tolkning.

Jag är förvånad över att inte fler svenskar reagerade på att Roger Waters på storskärm antyder att Julian Assange är oskyldig. Samtidigt i Tyskland så reagerade Münchens borgmästare ordentligt. På Münchens officiella stadshemsida kallas Waters för antisemit och det proklameras att han inte är välkommen tillbaka.

Det blir plötsligt tydligt att ju äldre och bittrare musiker blir, desto mindre diskreta blir de med sina politiska åsikter. Roger Waters pekar starkt åt ett håll, Morrissey (som på senare tid anklagats för att vara alt-right och rasist) har gett en bitter eftersmak till sina fans åt andra hållet.

Man undrar vem som kommer balla ur härnäst och om vi kommer få en svensk variant på detta snart. Håkan Hellströms nästa album kanske handlar om att man ska få jaga vargar?

Jag läste en intervju med Robert Smith från The Cure nyligen, där han hade en längre harrang om hur han ogillar digitaliseringen och hur alla håller på med sina telefoner hela tiden. Han kommenterar insiktsfullt efteråt att “nu kommer väl alla tycka jag är en gnällig gubbe, hahaha”.

Men nej Robert Smith, vi är snarare lättade.