Musik & Politik: Är du en potentiell School Shooter?

Det är få frågor som är så politiskt laddade i USA som vapenlagarna. Organiserade skolelever har bönat och bett president Donald Trump om att göra det svårare för ungdomar att köpa vapen. De enda som stödjer lagen är de som tjänar på att försäljningen. En av de politiskt mest relevanta musikerna i USA just nu marginaliseras, censureras och trakasseras av allt från statliga organ till streamingtjänster. Allt på grund av sitt artistnamn: School Shooter.

I debatten om masskjutningar på amerikanska skolor finns det en lång historia av att sätta gärningsmännens motiv i samband med deras populärkulturella intressen. Efter det som hände i Columbine år 1999 skylldes attentatet helt eller delvis på bandet Marilyn Manson. Filmmakaren Michael Moore tog upp detta i sin dokumentär Bowling For Columbine, där Manson säger att USA:s president har långt mycket mer inflytande på landet än vad han har – ändå är det ingen som ifrågasätter presidentens skuld i det hela. Säga vad man vill om de musikaliska kvalitéerna i Mansons musik, men hans persona var ett fantastiskt självironiskt och normbrytande statement, både vad gäller könsidentitet och kristen fundamentalism.

Idag har FBI en lista på varningstecken som kan hjälpa elever att identifiera potentiella s.k. ”school shooters”. På listan finns t.ex. attribut som ”depression”, ”missbruk av droger och alkohol”, ”narcissism” och ”obegränsad och obevakat användande av TV och internet”. Allra viktigast är dock ”tillgång till vapen”. Tack vare vapenlagen kan alltså i princip vilken tonåring som helst vara en potentiell mördare.

En som definitivt passar in på beskrivningen är en amerikansk punkmusiker som sysslar med en avancerad from av musikalisk ”trolling”. Bakom namnet School Shooter döljer sig en anonym tonåring som gör fantastisk, heminspelad punk med trummaskin – inspirerad av band som The Ramones och Perfect Hair Forever. Hans musik är ett sätt för honom att bearbeta sin egen ångest och göra något kreativt av det undertryckta hat han har för omvärlden – alltså motsatsen till de våldsbenägna vita kränkta pojkar som faktiskt är en fara för samhället.

Trots det har han flera gånger undersökts av FBI och fått all sin musik raderad från tjänster som Bandcamp, Spotify och Youtube. Många av hans s.k. fans är nynazister och nihilister som tror att School Shooter förespråkar våld. Läser man på bandets Facebook-profil så kan man få sig många goda skratt åt hur han lyckas göra narr dem.

I en intervju School Shooter gjorde med bloggen Nishiki Prestige tidigare i år, berättar han om varför han anser att det amerikanska skolsystemet inte fungerar. Att växa om upp som homosexuell korean i USA och gå i highschool kan liknas vid att sitta i fängelse, berättar han. Man känner sig oförmögen att förändra något och utan kontroll över sitt eget öde.

Anledningen till att han valt namnet School Shooter är som en musikalisk tolkning av ett meme, och en kommentar på amerikansk medias behandling av skolmassakrer – i form av ensidig rapportering och kritik av vapenlagarna. Ovan är School Shooters egna version av ett meme som kallas för ”expanding brain”. Han menar att media demoniserar gärningsmännen istället för att samtidigt se dem som offer för ett samhällsklimat som verkligen spårat ur. School Shooter tror att det är lika osannolikt att förhindra dödsskjutningar som det skulle vara att försöka förbjuda våld i allmänhet. Ungdomar som mår dåligt kommer alltid att reagera drastiskt så länge samhället ser ut som det gör, enligt honom.

Idag har han lärt sig att självhat inte är något naturligt utan ett resultat av en politisk ideologi som utmålar allt icke-familjärt som skrämmande. Hans musik är ett sätt att behandla hatet och fungerar säkert som en form av personlig terapi. En av hans mest spelade låtar är en cover av artisten Lil Peeps ”Beamer Boy” (beamer är slang för en BMW).

Precis som Lil Peep handlar många av Shool Shooters låtar om depression, missbruk och självmordstankar. Båda är de en del av en generation unga människor som mestadels växt upp online och när Lil Peep gick bort förra året hade hans död redan spridits på Snapchat av en kompis. På många sätt fungerar School Shooters onlinenärvaro som en plattform för att besvara och driva med de som oförstående kritiserar honom. Bläddrar man bland hans bilder på Facebook får man en ändlös serie av skärmdumpar av hans konversationer med olika personer.

Musikaliskt är School Shooter oerhört produktiv. Under sina två år som artist har han redan släppt en mängd album. Problemet är att musiken försvinner i ungefär samma takt. Ett av hans sätt att undvika censur är att nu stava sitt namn ϟCHØØL ϟHØØTΣR. Oavsett vad man tycker om School Shooters ironiska sätt att ta debatten med sajter och medier som blockerar och bannlyser honom, kan man inte bortse från att han är ett kreativt geni av samma kaliber som Johnny Ramone.

Vid det här laget har alla säkert sett Childish Gambinos virala video till låten ”This Is America”, där Donald Glover (mannen bakom artistnamnet) ”skjuter” ner en kyrkokör. Ofattbart nog har videon hyllats långt mycket mer än den har kritiserats av högern, trots att det är en skarp kritik mot USA:s vapenlagar. The Independent skrev t.ex. en hel artikel om hur musiker kan påverka staters politik, tack var just denna video.

Vad är det då som skiljer School Shooter från Childish Gambino? Båda är de representanter för politiska minoriteter i USA. Båda har också visat att det finns utrymme för musikartister att vara mer politiska sitt skapande. Den stora skillnaden är antagligen det finns någon som tjänar stora pengar på att videon ”This Is America” får miljontals visningar på Youtube. Det är något även den mest förbittrade affärsman kan respektera. School Shooter agerar dock som en ensam agent, utan koppling till någon politisk rörelse. Samtidigt är han en representant för en hel generation av undertryckta amerikanska tonåringar. Och som sådan är han verkligen farlig.

Läs mer om School Shooter på hans egen hemsida.