Publikbild vid Slowdive. Foto: Pao Duell/Rockfoto.
Personligen har jag aldrig förstått hypen krig Jens Lekman. Det har vilat något för snyggt, för polerat, för perfekt över både sång och produktion för min smak. Jag är skeptisk redan från start, men plötsligt händer det: Jag njuter.
På Popagandas stora scen, som första artist ut, står han där som elegansen personifierad i ljusgrå kostym, snyggt matchat med multifärgade strumpor, med ett milt leende på läpparna under den stora kepsskärmen och bjuder på 45 minuter musikalisk skönhet. Jens Lekman bygger upp en crescendoartad spelning som inleds sparsmakat med honom själv och en gitarr på scen. Det räcker, oväntat nog, väldigt långt. Det är fullt framför scenen och det är uppenbart att många längtat efter att se Jens Lekman. Publiken är följsam, applåderar gladeligen i takt till den mjukt trallvänliga ”I know what love isn’t” som sedan snyggt sömlöst övergår till dansant discodänga i ”Postcard #17”. Och stort plus i kanten att krydda slutet av spelningen med två kongenialiska dansare, inte minst Cajsa Godée som fullkomligt lyser med sin energi.
Jens Lekman. Foto: Alexander Tillheden/Rockfoto.
Gitarrmanglande indierockarna Pale Honey bryter sedan snyggt av det lättsamma anslaget med sitt melodiska mörker. Göteborgstrion med Tuva Lodmarks uttrycksfulla sångröst gör en kort, men intensiv spelning, trots eller tack vare det stilla sensommarregnet (som Tuva Lodmark säger att hon älskar). Det är sparsmakat, det är introvert och det är alldeles perfekt.
Innan Sarah Klang sedan ska inta scenen är det dags för en av årets nyheter på Popaganda – ”Pool Sessions” – som annonserats som en flytande scen mitt i den stora poolen där konstsimmet tidigare varit. Förutom det spektakulära i att artisten (som under fredagen var Grant) står på en liten kvadratisk scen i en bassäng, vet jag inte om det tillförde särskilt mycket mer än att ännu en artist kunde pressas in i schemat. Grant, i sin välbehövda svarta regnjacka, gjorde sitt bästa, men kom inte helt till sin rätta. Kanske var det regnet, kanske var det scenen, kanske togs inovationsförmågan ett steg för långt i scenplaneringen.
Och så Sarah, kära, kära, Sarah Klang! Hur många hjärtan har hon inte satt i brand (jo, det krävs klyschor här) med sin röst, med sitt känslouttryck och med sina vackra låtar under det senaste året? För alla som redan blivit förälskade i denna magnifika artist växte nog kärleken sig djup under hennes och bandets sista spelning denna turné och för de få som inte hört henne innan Popaganda, gissar jag att de drabbades hårt.
Det countryklädda bandet kliver in på scen till tonerna av Beach Boys ”God only knows” och sedan följer en gåshudsframkallande uppsättning låtar från hyllade albumet Love in the milky way. Sarah Klang kallar sommaren 2018 den bästa någonsin och pratar glatt på mellan låtarna. Hon presenterar ”Vile” som en låt som handlar om att vara ihop någon som man inte ens gillar längre och när en av årets absolut bästa låtar ”Mind” spelas vibrerar hennes allt stegrande röst över hela Eriksdalsbadet.
Hanna Järver. Foto: Adrian Pehrson/Rockfoto.
Måhända har Hanna Järvers röst inte samma starka uttryck som Sarah Klangs, men det här är en blivande storstjärna av samma kaliber som Veronica Maggio, vars röstuttryck har en hel del gemensamt. Pop när den är som bäst. Enkla, snygga melodier, vardagliga texter med hög igenkänningsfaktor och en stor dos charm hos Hanna Järver kommer ta henne riktigt långt i Pop-Sverige. Det här är en artist som jag ser fram emot att se utvecklingen på vid nästa Popaganda-spelning, för hon kommer garanterat att återvända.
Så till den spelning som jag väntat i åratal på ska annonseras. Uppladdningen känns total och monumental när festivalens mest efterlängtade återförening ska ställa sig på scenen, som näst sista akt innan megastjärnorna First Aid Kit avslutar första festivaldagen. Att Caesars denna kväll valt att ha en guldlysande backdrop med ursprungsnamnet Caesar’s Palace på ger en tydlig hint till publiken om att en tidsresa är att vänta. Och allt är sig likt, men ändå så mycket bättre.
Tempot är galet högt, César Vidal och Jocke Åhlund är i galen högform, låtarna är galet bra och publiken är… GALEN av lycka. Varje stavelse i de sedvanliga passivt-aggressiva mellansnacken från Jocke Åhlund möts av jubel.
Caesars. Foto: Wai Kei Fung.
Varenda textrad från ”Jerk it out”, ”Crackin’ up”, ”(I’m gonna) Kick you out” och alla andra hits från albumen Youth is wasted on the young och inte minst den fläckfria favoriten Cherry Kicks får publiken att sjunga och skrika med. De uppenbara åhlundska överdrifterna som ”Vi har redan dragit över med 25 minuter, så nu måste vi betala 75 000 i böter, men det skiter vi i!” eller ”Det här är César Vidal, Sveriges bästa sångröst!” (men ja, han sjöng bättre än någonsin) möts av fåniga leenden och hurrarop. Med den givna extralåten ”Punkrocker” avslutas så spelningen med idrottsgrenen kast med liten mikrofon av ett band som ser lika lyckligt ut som sin publik.
Och visst är First Aid Kit artister av världsklass och ett värdigt avslut på fredagen, men fortfarande hög på Caesarsspelningen kan jag inte låta bli att känna att det blir ett litet antiklimax. Den vackra stämsången, alla kraftfulla och proffsiga arrangemang, känns efter den tidigare knockouten… lite lamt. Lite ”Jaha, där står ni och är lika fantastiska som vanligt och väntat”.
Publiken uppmanas att sjunga med och sjunger med, publiken får snygga storbildsprojektioner som kompletterar musiken att titta på och tittar på. Både ljud, ljus och bild är helt utan anmärkning, det är riktigt snyggt. Men det är lagom psykedeliskt, det är lagom lättsmält och det är lagom väntade och lagom oväntade gästartister som dyker upp på scenen i form av Sarah Klang, Seinabo Sey och Silvana Imam. Det känns mallat. Det enda som varken är lagom eller väntat är den fyrverkerikavalkad som avslutar spelningen och fredagens Popaganda. Eller så är det bara jag som fortfarande dagen efter bara har Caesarslåtar i huvudet.
First Aid Kit. Foto: Adrian Pehrson/Rockfoto.
Fotnot: Little Dragon, Slowdive och Franz Ferdinand har separata recensionstexter.
