Nobunny
Om jag minns rätt så var det i början av sommaren som endagsfestivalen Alleycat Allnighter på Musikens Hus utannonserades. Som första bokning släpptes favoriten Nobunny som även indikerade att fortsättningen skulle handla om fin garagerock och punk och så blev det. Totalt presenterades åtta band under sommaren och plötsligt dök sista dagen i augusti upp i kalendern och det var dags att besöka Musikens Hus.
Festivalen använde både den stora scenen och scenen i Café Hängmattan. Det var ett perfekt upplägg och först ut var amerikanska Slushy strax efter halv nio. Till tonerna av Buzzcocks klassiker ”Ever Fallen In Love (With Someone You Shouldn’t’ve)? ” gick de på scen. Tyvärr hade inte så många kommit så tidigt, men vi som var på plats fick uppleva en riktigt bra, men kort, spelning. De fyra musikerna spelade knappt en halvtimme och höjdpunkten ”Pocket” i slutet gjorde att festivalen inleddes på bästa sätt.
Därefter var det dags för den första spelningen på stora scenen och betydligt många fler befann sig i publiken. Göteborgska TOMMA INTET, som kvällen till ära hade Emilia Gustavsson (bland annat Still ill) på bas, släppte sitt utmärkta debutalbum …And the Fallen Universe i våras. Kvintetten inledde strålande med singeln ”Sirens” från i fjol i blått och rött strålkastarljus. Från debutalbumet fick vi bland annat höra härliga ”Ambien” och den cirka fyrtio minuter långa spelningen avslutades med en fin rundgång.
Nästa band på tur på stora scenen var Death Party som jag hade turen att se första gången på Oceanen i vintras. De gjorde en utmärkt spelning den gången och de hanterade den större scenen på Musikens Hus lika fint. Detta var en lite hårdare rockspelning än övriga under kvällen och den karaktäriserades även av långa gitarrsolo- och instrumentalpartier. Det lät strålande och om tankarna gick lite till garagekungarna i Oh Sees i vintras så blandades det nog in en del Black Sabbath under fredagskvällen. Denna trio är riktigt bra och det ska bli spännande att följa dem framöver. Vi fick bland annat höra fina ”Satan Made Me Do It” och ”Colourful Disguise”.
Poppets är en duo med trummaskin och deras låtar fyllde det lilla rummet som var välbesökt. Få låtar var längre än två minuter och tankarna gick till punkåren i slutet av 1970-talet. ”Steal It Like a Thief” var härlig och min spelning avslutades på bästa sätt med ”Dance Party” strax efter midnatt.
På stora scenen hade redan Malmöduon The Guilt inlett vilket var en ny bekantskap för min del. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva deras musik, men jag väljer att kalla det electropunk. Det var fullt av energi och som att kastas rakt in i ett gympass, dessutom hade de kvällens bästa ljud. Uppmaningen att aldrig sluta dansa togs emot av den stora publiken och som det dansades på vissa håll!
Med silvertejp hade ordet HOTET skapats på draperiet bakom den lilla scenen. De fyra musikerna stod på scen när jag kom ner och de började spela omgående. Vi bjöds på en härlig stund med de fyra värmlänningarna (bosatta i Göteborg) och låtar som till exempel ”Kollektiv Mani” och avslutande ”Stoppa Mig” i rödblinkande ljus.
Klockan hade blivit ett när det var dags för huvudakten Nobunny, ursprungligen från Tucson, Arizona. Det har kommit massor av klockrena låtar från Nobunny sedan debuten Love Visions 2008 och det blev en sprakande spelning som höll på ungefär 45 minuter. Att band som The Ramones och The Cramps har inspirerat förvånar inte och scenkläderna, där samtliga fyra musiker bar olika former av kaninöron, var klart underhållande. Vi fick bland annat höra ”Blow Dumb”, ”Live It Up” och ”Rotten Sweet Tooth”.
Jag var rejält trött när konserten tog slut och promenerade ut i Göteborgsnatten. Det blev en strålande musikkväll och Musikens Hus var en perfekt plats för denna festival som även kallades för kick-off inför höstens fina konsertprogram i Göteborg. Vi fick verkligen en pangstart på hösten och jag hoppas att liknande festivalkvällar dyker upp i framtiden. Stort tack!
