HELH – ljudet av det nya Göteborg

Göteborgsbaserade HELH – till vardags Hanna Hasselberg – har gått från klarhet till klarhet och senaste singeln ”Fluid” har uppmärksammats långt utanför Sveriges gränser. På lördag är det dags för HELHs första officiella spelning på hemmaplan och det sker på Klubb HYMN/Oceanen tillsammans med Stockholmsbaserade These Heavy Clouds.

Ända sedan starten har jag inväntat varje Cherish Label-release med stor förväntan och när bolaget släppte HELHs tredje singel ”Fluid” i våras tog det inte lång tid förrän mitt musiksinne förstod att detta var något riktigt bra. Efter ett hundratal lyssningar gick jag vidare till google för att söka information, som en gör dessa dagar, och efter att ha upptäckt ”Another Delilah” och ”Body” stod det klart att HELH är ett namn att lägga på minnet.

Musiken präglas av minimalistisk och elektronisk pop, färgad av melankoliska strömningar, där produktionens luftighet skapar en inbjudande känsla som gör att låtarna undviker att slungas ner i ett bottenlöst slukhåls-mörker. Av nämnda spår ger ”Fluid” de mest positiva vibbarna. Inramningen är smittsamt bubblande.

”Fluid” är Hannas första egenproducerade låt och när jag träffar hen på Magasinsgatan i Göteborg möts jag av en person som är både självsäker och tveksam inför framtiden. Hanna är nöjd med det senaste årets framgångar och all uppskattning beskrivs som ett bevis för att sökandet och experimenterandet resulterat i något bra. Samtidigt är det alltid svårt att veta vad som väntar längre fram.

– Jag känner mig väldigt lyckligt lottad att det har gått så bra. Men det känns även lite dubbelt för då ska man följa upp på något sätt, fortsätta göra bra grejer. Och jag vet inte ens om jag vill hålla på med detta. Det känns ju superkul såklart och jag vill göra mer musik, men det är inte en självklarhet.

Hanna poängterar att mycket handlar om dagsform, men poängterar samtidigt att den positiva responsen fungerat som en slags katalysator.

”Jag hade inte direkt planerat att jag skulle göra musik eller någonting”

Har du fått mer och mer uppmärksamhet eller har samtliga singlar mottagits på ungefär samma sätt?

– Första singeln ”Body” fick också ett ganska bra genomslag och det kändes egentligen ännu mer random och sjukt. Jag hade inte direkt planerat att jag skulle göra musik eller någonting. Och sen gick det ändå ganska bra. Det var ju väldigt roligt.

Anledningen till att musiken fått träda tillbaka emellanåt är att Hanna är i slutskedet av en utbildning, men det finns planer på att släppa mer musik relativt snart.

– Det är möjligt att det släpps en EP i höst. Hittills har jag ju bara släppt singlar. Men jag har inte gjort så mycket musik sen förra släppet egentligen, istället har jag mest jobbat på min kandidat i teoretisk filosofi. Det har tagit upp väldigt mycket tid. Sen är jag i en sån livskristid i mitt liv där man ställer sig frågan vad man ska göra med sitt liv, skrattar Hanna. Jag tänker mycket på vad man ska göra som är hållbart, saker man kan leva på och som är bra för världen. Då är kanske inte musik det första som kommer upp, och inte heller teoretisk filosofi.

”Eftersom teoretisk filosofi är det som jag haft i huvudet så antar jag att det har påverkat min musik”

Kan en kombinera teoretisk filosof och musik på något sätt?

– Eftersom teoretisk filosofi är det som jag haft i huvudet så antar jag att det har påverkat min musik, resonerar Hanna. Det blir kanske en filosofisk touch på mina texter.

Att HELHs musik ges ut via Cherish känns helt logiskt: ett skivbolag som uteslutande satsar på kvinnliga och trans-producenter och artister.

– Jag tror att de hade släppt två akter innan mig, säger Hanna. Det var en kompis till mig som också hade släppt på Cherish, Linnéa [”Dreamgirl”], som gjorde att jag fick kontakt med dem. Linnéa fick mig även att börja spela elektronisk musik.

– Sen känns det också ganska nice att vara på ett litet bolag, som är väldigt öppna för hur man vill lägga upp saker och hur mycket tid man vill investera.

Hur kommer det sig att den elektroniska musiken fångade ditt intresse? Förutom inspirationen från Linnéa.

– Det är den musiken som jag lyssnar på och jag upplever musiken som väldigt fri. Man behöver inte en massa instrument.

– Jag började lyssna på Grimes på gymnasiet och fastnade helt.

Claire Bouchers [Grimes] spelning på Way Out West 2013 kommer på tal och det blir en lång utläggning om scenpersonan Grimes – hur Boucher slår sig fri från alla konventioner. Speciellt live.

– Grimes leker så mycket med sitt sound, man får bilder av en häxa som slänger sig mellan olika knappar.

En satt som fastklistrad.

– Ja, verkligen.

Berätta om ditt eget liveuttryck. 

– Jag ser mig fortfarande väldigt mycket som en nybörjare och har precis börjat lära mig grunderna. Innan ”Fluid” gjorde jag allting tillsammans med Linnéa. Jag komponerade låtarna, medan Linnéa klädde på dem…. Så nu har jag precis börjat lära mig att göra allt på datorn. Jag är med andra ord inte som Grimes live, skrattar Hanna. Jag är absolut tråkigare än Grimes live.

– Sen gör jag som sagt inte så mycket spelningar och då kan det vara ganska avgörande om det gick bra eller inte, om en vill göra det igen. Gick det bra så vill en bara fortsätta.

Vad har du för känslor inför en spelning? Blir du nervös?

– Nervositeten brukar försvinna när jag står på scenen. I grunden är det kul att uttrycka sig, och du ges möjligheten att gå in i den känslan som infann sig när låtarna skrevs hemma på rummet, man ges chansen att förmedla denna känsla på en scen och delar upplevelsen med publiken.

– Att få gå upp i det man skapat, det är en nice känsla. Och jag har faktiskt en ny låt som är ett utkast, som jag ska spela nu på lördag. Jag har med andra ord inte varit helt sysslolös sedan förra singeln, säger Hanna med ett leende.

Solen värmer och det är stimmigt kring Jinx food truck på Magasinsgatan i centrala Göteborg. Stämningen är uppsluppen och Hanna kommer ofta hit för att äta.

Du berättade tidigare att du kände dig som en nybörjare. Hur mycket erfarenhet har du av att spela live? 

– Innan jag gjorde elektronisk musik så spelade jag ett par gånger, men detta är första gången som jag spelar med det här projektet.

”Jag har egentligen aldrig sett mig som särskilt musikalisk”

Vad gjorde du innan?

– Innan gjorde jag typ samma sak, fast med en ukulele, skrattar Hanna. Jag har egentligen aldrig sett mig som särskilt musikalisk, att jag ska hålla på med det här. Och sen började jag spela ukulele när jag var arton och skrev lite låtar. Jag hade några kompisar som arrangerade klubb och så vidare.

Det är fortfarande mycket gitarrer här i Göteborg. Är det svårt att nu ut med elektronisk musik eller håller detta på att förändras med den nya generationen?

– Ja, alltså… kanske! Jag är inte jätteinvolverad i musikscenen. Och eftersom Cherish ligger i Stockholm, så har det blivit ganska Stockholmsbaserat ändå. Och jag har verkligen musiken vid sidan av, så jag vet egentligen inte hur det är att försöka få spelningar i Göteborg.

Vad har du för bild av Oceanen? 

– Jag tycker att Oceanen är en supermysig klubb. Jag tycker att det ska bli jätteroligt att få spela på den scenen, det känns som en väldigt lagom stor scen. Det är väldigt intimt.

Hanna beskriver själv sin musik som ”hänga med sig själv-musik”, men förhoppnings kommer Oceanen att fyllas med människor som kan dela upplevelsen av HELHs mångbottnade och moderna produktioner. Vi får hoppas att lördagen bjuder på intim gemenskap.