Foto: Alexander Tillheden/Rockfoto
När …And You Will Know Us By The Trail Of Dead spelar på Malmöfestivalen har jag mycket att se fram emot, men istället för att leva mig in till fullo i konsertupplevelsen blir spelningen istället en lektion i faran med att förvänta sig för mycket och förutsätta saker.
Albumet Source Tags & Codes är för mig 2002 års bästa och har blivit lite av en klassiker när jag ser över mitt 00-tal. Glädjen var total när jag läste att bandets nuvarande turné faktiskt heter ”Source Tags & Codes 2018” och att de spelat albumet i sin helhet runt i Europa under sommaren. Att få uppleva gamla favoriter som ”Homage”, ”Baudelaire” och ”Relative Ways” gör att jag nästan skuttar genom stan ner till Gustavscenen på Malmöfestivalen.
Framför scenen är det relativt sparsamt med folk. Totalt blir det kanske en publik på 200 som stannar från början till slut. De flesta jag ser passerar bara förbi och de flesta musiktörstande Malmöiterna är förmodligen nere på Stortorget där Silvana Imam uppträder samtidigt.
När bandet äntrar scen tycker jag mig vagt känna igen upptakten till första låten. När gitarrerna börjar gnissla hör jag att det är ”Mistakes & Regrets”, ett tidigt alster och den första fullständiga låten från albumet Madonna från 1998. Den är ju bra, tänker jag, ingen skada skedd.
När bandet sedan fortsätter spela låtar i samma ordning som på albumet inser jag att det faktiskt är Madonna de kommer att spela i sin helhet. Inte en dålig skiva i stort, men underlägsen sin mästerliga efterföljare, och inte heller vad jag hade hoppats på.
Frontmännen Conrad Keely och Jason Reece byter plats med varandra med jämna mellanrum och delar utrymmet framför mikrofonen och bakom trumsetet. Madonna tappar lite mot mitten men bjuder mot slutet på riktigt bra spår, särskilt urladdningen ”A Perfect Teenhood”.
För mig och andra som gillar oväsen låter bandet riktigt bra, det skorrar och gnisslar precis som det ska. Däremot är ljudnivån väldigt tam, vilket är förståeligt på en scen mitt i staden under Malmöfestivalen, men trist när man är här för att se ett band som ska låta så högt som möjligt.
Spelningen avslutas med tre spår från andra skivor. ”Another Morning Stoner” och ”Homage” ger mig åtminstone åtminstone en liten tröst i brist på övriga låtar från Source Tags & Codes som uteblivit.
Bandet avslutar med fantastiska ”Will You Smile Again?”, dock i lite för snabbt tempo för att den inte ska låta lite framstressad, som om den måste spelas snabbt för att hinnas med innan speltimmen är slut.
Jag borde inte vara missnöjd. Det är en bra spelning i stort sett, men jag lämnar ändå torget i hopp om att få se bandet snart igen, när de framför sitt magnum opus istället för den sämre föregångaren.
