Festivalrapport: Lördagen på Flow

Foto: Iiris Heikka/FLOW

Joseph Pollack rapporterar från lördagen på Flow Festival i Helsingfors.

Jag kan ha fel, men när jag vaknar elva på förmiddagen av att min hostel-rumskamrat packar ihop sin resväska så är jag nästan säker på att han gör det extra ljudligt för att jävlas med mig. Kanske vaknade han när jag fyra på morgonen kom in och började bädda min säng? Kanske blev han arg på mig? Men att jag behövde bädda sängen berodde på att han hade lagt sig i min säng, som jag hade bäddat tidigare på eftermiddagen.

Väl uppe går jag till Alko och köper en återställare som jag smuttar på i en park. Appen där jag favoritmarkerat flera mindre band jag är sugen på, påminner mig ständigt om att jag missar att vara på själva festivalen.

Jag börjar gå till festivalområdet och utanför träffar jag en kille som heter Hossein. Han har bara bott i Finland i två år och föddes i Irak strax innan kriget. Jag känner att jag i mitt tillstånd inte är en optimal människa att fråga om hur det är att växa upp i ett krig, så jag ger honom resten av min rödvinstetra som han blir jätteglad för och rör mig in mot området.

Arctic Monkeys. Foto: Kondrukhov Konstantin/FLOW

Väl på plats är första bandet Grizzly Bear. Ett band som mest påminner mig om att deras hitlåt ”Two Weeks” är med i ett avsnitt från någon tidig säsong av How I Met Your Mother och genom detta ändå ger mig lite nostalgirysningar. I övrigt inte ett så kul band.

Arctic Monkeys imponerar. Kanske har de kommit ur sitt Radioheadkomplex av att leka svåra och gör faktiskt lite mer av en show än tidigare gånger jag sett dem, när samtliga bandmedlemmar bara tittat ner i golvet och ignorerat publiken.

Men jag ser inte hela konserten, utan rör mig istället för att se Orlando Julius & the Heliocentrics, som definitivt var kvällens stora höjdpunkt. En nigeriansk saxofonist som med massor av blåsinstrument och en karismatisk dansare får hela Balloon Stage att dansa loss.

Orlando Julius & the Heliocentrics. Foto: Kondrukhov Konstantin/FLOW

Precis som igår rör jag mig sedan till Backyarden där det är technofest. Där träffar jag Jasper och hans fru jag glömt namnet på. De ger mig tips på efterfester men konstaterar att de själva ska hem och sova. ”Vi är för gamla för efterfester”. Jag hittar istället ett gäng som ska på en karaokebar i närheten. ”Jag ska sjunga Bohemian Rhapsody” konstaterar jag, men en tjej förbjuder mig eftersom det är ”hennes låt”.

Jag och en kille i det gänget går lite för snabbt och förlorar gänget. Jag frågar, eftersom han höll hand med Bohemian Rhapsody-tjejen om de är ihop. ”Det är komplicerat. Vi har varit vänner i flera år men har börjat ligga nu”. Älskar ändå den finska ärligheten, tänker jag innan vi hittar till karaokebaren som inte visade sig vara en karaokebar.

I kön blir jag kompis med Pekka och hans kanadensiska vän Marshall. Han träffade sin finska flickvän när han jobbade i Japan. Jag frågar om hur det är att vara mörkhyad i Japan, jag har tidigare hört att det är mycket rasism där. ”Mindre än man tror!” svarar han glatt. Väl inne får jag inte köpa min egna öl, utan får höra att ”du är ju vår gäst”, så Pekka ger mig en kall Lapin Kulta som han står för.

Foto: Iiris Heikka/FLOW

Det var en väldigt rolig natt. Jag vaknade idag med ett leende, men trots att jag blev bjuden på öl så blir jag mindre glad när jag ser hur dyrt det varit att leva på en finsk festival. Nåja, jag får vara sparsam idag helt enkelt. Nu är jag i pressområdet och äter sushi, det är snart dags att komma igång igen och paxa plats längst fram inför Lykke Li.

För ja, Flow Festival pågår på söndagen också. Så vi hörs imorgon igen, kära läsare.