Välkomna tillbaka till denna tillfälliga återkomst av festivalskolan! Då vi förut fokuserade främst på festivaler med camping (även om vissa tips och råd kan komma väl till pass i alla lägen) tänkte jag att det nu kan vara på sin plats att prata lite om stadsfestivaler.
Augusti har på något sätt blivit stadsfestivalernas månad. I Göteborg har vi Way Out West och Statement, Popaganda i Stockholm, Queens of Pop i Uppsala och nere i Öresundsregionen har vi Haven och Malmöfestivalen. Själv tänkte jag ta en Finlandsbåt och gå på Flow Festival i Helsingfors.
Det finns ett par distinkta skillnader mellan campingfestivaler och stadsfestivaler som jag nu tänkte gå igenom:
Priset – Om du inte själv bor i staden så kan stadsfestivaler bli en väldigt dyr fråga. Både för att det måste bokas någon form av sovplats men icke desto mindre så görs det inga festivalmåltider i något camp, utan man får hålla sig till det som staden erbjuder dig att kunna äta ute. Och väl på festivalen – det festivalen erbjuder. Jag vet inte riktigt varför det är så, men stadsfestivaler har en tendens att beställa in foodtrucks med typ risottobollar och inte en halvuppvärmd pizzaslice för en tjuga.
Hygien – Det är en märklig känsla på campingfestivaler att stöta på de där rena människorna på festivalområdet som köpt endagsbiljett. Det är som att de är från en annan planet. På stadsfestival ser alla ut som de här människorna och det värsta av allt – du själv är en av dem.
Gyttja – Något stadsfestivalsmänniskor inbillar sig bara finns på campingfestivaler och tror är ett slags dräpande argument för att inte åka. Men hör och häpna: Om det regnar på stadsfestival så kan det i och med folkmängd bildas gyttja där också. Du har blivit varnad.
Nyktrare publik – På gott och ont. Gott, om du själv inte är på stökigt humör och artisten i fråga inte heller är i linje med stök. Ont, eftersom ingen hoppar och dansar runt hur mycket artisten än tar i. Jag har sett band som Refused, Franz Ferdinand och Sonic Youth på stadsfestivaler och det är rentav fascinerande hur tråkiga människor kan vara när de ser ett band som öser på utav bara helvete. Hur det ens är möjligt.
Ängsligheten – Känslan av att vara bland influencers som försöker hitta Alexander Skarsgård för en selfie är mycket större på stadsfestivaler. Ett tips är därför att gå på stadsfestivaler utomlands, för det är mindre påtagligt om spanska eller norska influencers försöker hitta deras motsvarighet till Alexander Skarsgård.
Sponsorerna – Campingfestivaler har oftast sponsorer men de är vanligen i linje med festivalerna i sig. Att Falcon, Festivalbussen, Spotify eller Flying Tiger sponsrar campingfestivaler är fullständigt rimligt. Eller kanske om Telia eller 3 sponsrar och erbjuder besökarna att ladda sina telefoner gratis. På stadsfestivaler verkar det lite skitsamma vilket företag som blandar sig i festivalen. På Way Out West kan du gå på en förfest med Klarna till exempel och på norska Øyafestivalen är Fortum Energi med och sponsrar av någon anledning.
Alkohol – Om du är på stadsfestival i Sverige så kan du inte stå med en öl i handen och titta på artister. Jag vet, det är helt sjukt, men så är det. Istället trängs de ölsugna till inhägnade områden där de får stå med en Norrlands guld ljus, 33cl för 60kr i plastflaska, och se artisten på enorma avstånd.
Eftersom stadsfestivaler oftast är i närheten av parker så är det dock inga problem att inta lite dryck innan man drar sig in. Problemet kan vara att du vill se något klockan 14 och sen vill du inte se något förrän kl 19. Och det visar sig vara lördag. Ditt hotell/lägenhet är för långt bort för att lagra dryckerna där. Så vad gör du? Gömmer öl i buskarna? Går till en bar? Hoppas på att några du känner inte ska se den där 14-spelningen och kan hålla koll på dem?
Oavsett vilket, att vara salongs på stadsfestival kräver av någon anledning en väldig massa störig planering och logistik. I värsta fall får man smuggla in alkohol. Vid mitt första besök på Popaganda köpte jag ett sånt där Jägermeister-kit med småflaskor. Jag la ner tre i kalsongerna och runt sex stycken i skorna. Det gjorde extremt ont i fötterna att ha skorna fyllda med jägermeisterflaskor, jag rekommenderar det inte.
Bokningarna – Är mer eller mindre samma som på campingfestivaler, även om det ibland kan kännas som att stadsfestivaler har en tendens att boka mindre farliga och utmanande band. Som att den nyktra pryda stämningen också smittar av sig lite där.
Ja, det var väl det. Hoppas ni lyckas ha kul ändå! Jag ska själv göra mitt bästa.
