Kalle Berg: Frågan är vad svensk reggae vill ska falla?

Kapten Röd spelar på Slottskogsvallen, Göteborg 2017-09-02.

I dessa tider av fake news och uppblåsta konspirationsteorier kan det vara på sin plats att påminna om reggaens lite bortglömda roll i mytbildningen kring det onda och hemliga världsherraväldet.

”Sida upp och sida ner blundar dom och håller sig flygande. Dom struntar i att sanningen blir lidande, men du som söker finner sånt som inte vi ska se”. Ännu ett inlägg i någon Facebookgrupp för Sverigeälskare? Nej, en del ur en vers – som sjungs av själva sinnebilden för inhemsk humanism: Kapten Röd. Det här – alltså en texttematik som bygger på stora konspirationer från onåbara makthavare – är alls inget ovanligt, märker den som grottar ner sig i svensk reggaelyrik.

Man sjunger om ett diffust ”Babylon”, som brukar sägas stå för allt som är ont med västvärlden. Resultatet blir lätt en sövande cynism. Går samhällsutvecklingen åt fel håll? Det beror på Babylon. Är biljetterna i t-banan för dyra? Babylon! Går snuten omkring på Uppsala Reggae Festival och syr in cannabisanvändare på löpande band? Ni vet vem som skickade dem.

Användandet av ”Babylon” som sinnebild för allt som är fel här i världen härstammar från Jamaica och den tidiga rastafarirörelsen. Liknelsen hämtades från Bibeln, och dess uråldriga användning av det gudlösa riket Babylonien (och syndens huvudstad Babylon) som bild för allt orättfärdigt. På samma sätt som israeliterna för tusentals år sedan stod i opposition till denna ondskans axelmakt, står rastafaris och allehanda svenska reggaefantaster idag i opposition till… ja, vad?

Ofta anförs det rovgiriga konsumtionssamhället, och en slags generaliserad högerpolitik, som varandes dagens storsvenska Babylon. Mot detta ordineras en medicin bestående av ungefär samma beståndsdelar som brukar figurera i diverse populistiska artiklar och nätforum till stöd för nutidens neo-fascistiska rörelser. Det handlar om att frigöra sig från medias ständigt falska artiklar och om att söka den sanna sanningen när makthavarna, ”dessa snea figurer i maktens torn” som Peps Persson en gång sjöng, bara ger oss halva bilden.

Jämför Svenska Akademiens ”Okunskap”: ”Okunskapen styr i våra institutioner, försvaras med kraft, befäster positioner”. Governor Andy, som i sin utgivning aldrig kan bestämma sig för om han ska vara slacker eller religiös, eldar på brasan med sin ”Babylon förbereder”, där han toastar att ”Babylon förbereder storkrig på planeten, värre än massakern på den trettonde fredagen, värre än Hitler och Jack The Ripper”, samt beskriver hur ”de spelar och mörkar, kör med sina fula tricks”.

Myten om det stora Babylon innefattar också dess oundvikliga fall, även detta inspirerat av Bibeln. Enligt fundamentalistisk rastafari innebär Babylons fall att västvärlden går under som vi känner den, och att mänskligheten slutligen kan återvända till det förlovade landet: Etiopien. Frågan är vad svensk reggae vill ska falla? Är det svenska myndigheter, och dess falska propaganda? Är det gammelmedia, med sina mörkande artiklar? En ledtråd står att finna i General Knas ”Folkets röst” – för övrigt en ohemult populistisk låttitel – där han sjunger: ”Eliten, eliten, de fyller parlamenten, vad hände med oss – de 99 procenten”. 

Det verkar alltså inte bättre; svensk reggae och högernationalism har, utan att veta om det, gjort gemensam sak. Med bombastiska budskap om en konspiration riskerar de att ytterligare söndra landet. Eller riskerade, snarare. Som tur är, för alla frisinnade liberaler, befinner sig ju svensk reggae sedan länge i radioskugga – långt bakom storebror hiphop. Kanske kan verklighetens folk ändra på det?

 

Detta är en opinionstext i HYMN. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.