Anaugh Conda är aktuella med EP:n At Last och en spelning på Storsjöyran i Östersund, lördagen 28 juli. Vi kollade läget med bandet.
Hur har er resa sett ut sedan starten 2007?
– Vi har hunnit släppa 8 EP:s och har spelat live ett par gånger, bland annat på Storsjöyran 2008. Året efter det flyttade Anna till Göteborg och en del barn föddes, så bandet fick vila ett par år. När Anna flyttade tillbaka till Östersund för ett par år sedan så började nästa EP så sakteliga ta form och i våras var den äntligen redo att släppas.
Vilka är med i bandet och vad gör ni förutom att spela i band?
– Johan (gitarr) jobbar på ett studieförbund. Sanna (bas) är studerande. Hans (trummor) är aktiv tävlingscyklist. Och Anna (sång) har precis svikit Östersund för lantliv utanför Uppsala.
Ert bandnamn kommer från en konversation i filmen ”High Fidelity”…
– Ja. Barry, Jack Blacks karaktär, drar ett supertråkigt skämt när Dick berättar att han träffat en tjej. Hon heter Anaugh och det tvångsmässiga skämtet faller platt eftersom det märks att Barry bara är avundsjuk. Roligt och det blev ett fint bandnamn.
”Med övning kommer en självsäkerhet som i sin tur gör att en vågar testa nya saker och ta ut svängarna lite”
Lyssnar man på en av era låtar från 2007 och jämför med en från 2018 så känns det som att ni växt, ökat takten och blivit mer självsäkra. Är det något ni kan relatera till?
– Absolut. Även om vi inte tycker att vi var dåliga från början så är det såklart så att vi är bättre nu, med övning kommer en självsäkerhet som i sin tur gör att en vågar testa nya saker och ta ut svängarna lite. Vi har alla spelat musik innan Anaugh Conda, men det är alltid nya förutsättningar och nya saker att lära sig för varje nytt projekt eller band. Det är det som är så kul.
Hur tycker ni själva att ni utvecklats genom åren?
– Från början var Anaugh Conda mer renodlad klassisk popmusik. För varje EP har musiken blivit hårdare, nu även lite punkigare, men den är fortfarande lika melodiös. At Last är energisk och melodisk. Pop som osar punk med något mer politiska texter än förut.
Vad har ni för mål just nu?
– Just nu är målet att bli så bra live som det bara går inför kommande spelningar.
Hur känns det inför spelningen på Storsjöyran?
– Det ska bli fantastiskt roligt! Det är andra gången vi spelar på Yran och den här gången känns vi mer tighta, både som band och vänner. Vi har repat mer regelbundet nu än vad vi någonsin gjort förut och det ger såklart resultat musikaliskt men även på ett personligt plan.
Slutligen, nämn några låtar ni inspireras av?
– ”Can I really not go with you” – Potential Johns. ”Cadillac” – Pascal
”You did not love me at all” – Marit Bergman och ”Silverlake” – Eagles of Death Metal.
