Atlanta-trion Omni kände sig nog lite desorienterade under lördagens spelning på Roskildefestivalen. På det sista datumet av deras korta Europa-turné hade de kommit till en av världsdelens största festivaler. I och för sig var det en gles publik som mötte dem på Pavilion, men sångaren Philip Frobos verkade överväldigad av responsen.
Omni är långt ifrån ett nytt band – de har redan gjort två album och ett par singlar, som hyllats av kritiker men få verkar ha hört dem utanför USA. Anledningen till att jag redan innan spelningen var välbekant med bandet stavas Trouble In Mind, det fantastiska skivbolaget från Chicago som drivs av paret Bill och Lisa Roe (tidigare i bandet CoCoComa). De har släppt bandets båda album och har även lyft fram artister som The Limiñanas, Jacco Gardner och Mikal Cronin. Nya singeln ”Sunset Preacher” släpptes precis på lilla Atlanta-bolaget Chunklet och denna spelar de självklart.
Efter en något haltande inledning tar de mod till sig och gitarristen Frankie Broyles släpper lös lite. Det är när hans fingrar flyr upp och ner över halsen som Omni är som bäst. Korta melodier blandas hals över huvud med missljudande tonklumpar som kan få vem som helst att sakna New York-gruppen DNA. Allra bäst låter de i ”Equestrian” och ”Southbound Station”, de två inledande spåret på senaste albumet Multi Task.
Omni var ett banden jag hade sett allra mest fram emot i ett något urvattnat artistprogram i år. Visserligen hade de passat bättre på en liten klubb inne i Köpenhamn (eller varför inte Malmö?) men jag är mer än nöjd med den väldigt uttömmande konsert de gjorde igår. Som festivalakt förväntas det ofta att man spelar 50-60 minuter, vilket många band av Omnis storlek inte är vana vid. Det talar för låtmaterialets kvalitet, att de verkligen lyckas hålla lyssnarens intresse uppe så pass länge. Under konserten verkade Omni också ha skaffat sig några nya fans, som kommer fram till merch-bordet för att visa sin beundran.
Det är tråkigt att det inte är fler band på festivalen som visar samma entusiasm för att möta sin publik. Är man Dua Lipa är det kanske lite svårt, men artister som t.ex. My Bloody Valentine bryr sig inte ens om mellansnack. Jag säger till dem att jag gillade spelningen och att de borde komma till Sverige nästa gång. Frobos svarar att de faktiskt återkommer på en ny turné redan till hösten, där de kommer att besöka både Sverige och Danmark. Samtidigt passar jag på att plocka upp ett ex av förra årets släpp på Chunklet: en singel med ”Fever Bass” på a-sidan, som jag inte ens visste att de gjort. ”Vi har bara fem stycken kvar, så det var ett smart val”, säger de. Det visar sig bli min enda souvenir från Roskildefestivalen 2018 och den kommer nog att hjälpa mig att handskas med jobbångesten i veckan som kommer.
