HAIM tog sin Sister Sister Sister Tour till Annexet i Stockholm. Med sig på tåget hade de Maggie Rogers. HYMNs Majja Star Nykvist var på plats.
Igår bjöds det på två konserter i en; två fantastiska spelningar som jag önskar att alla hade fått uppleva. Dessa brudar är en perfect match.
Maggie Rogers känns inte som ett förband. Hon är en 23-årig producent, artist och låtskrivare från Maryland som tar en självklar plats på scenen. Med musiken berättar hon om sitt liv och sin omgivning. I bakfickan har hon fem år på NYU, en masterclass med Pharell Williams och en kärlek för naturen.
Ljudbilden är flytande och drömsk. Maggie låter inte som något jag hört förut. Det är en slags postmodern, dansant indiefolkmusik med drömska slingor som toppas av en unik röst. Nästa gång hon kommer till Sverige är det nog hon som har ett förband.
Systrarna Haim, som tycker att Sverige är vackert och att alla här är snygga, kliver ut på scenen och levererar från första sekund. Deras scennärvaro är så stark att jag tappar andan. De inleder med ”Falling”.
”So keep calling,
Don’t stop, no, I’ll never give up
And I’ll never look back, just hold your head up
And if it gets rough, it’s time to get rough
They keep saying
Don’t stop, no one’s ever enough
I’ll never look back, never give up
And if it gets rough, it’s time to get rough
But now I’m falling”
Jag kastas in i musik och text. Glömmer tid och rum. Jag är i ett soligt Kalifornien där soundtracket till min roadtrip är en luftig och 80-tals doftande musikdröm, med de där stämmorna som jag alltid vill höra. Dygnet runt. Jag kanske låter religiös men det finns inget annat än HAIM när de står på scenen.
För två år sedan fick detta LA-band bestående av systrarna Este, Danielle och Alana Haim mig nästan att åka på Way Out West. De ställde dock in den spelningen för att de var upptagna med att spela in sitt andra album Something To Tell You. Jag kan härmed meddela att de är förlåtna för detta. Dels för att det är en fantastisk skiva och dels för att den här konserten var precis så fantastiskt bra som den där i Göteborg hade kunnat vara.
Förutom att systrarna är ett med varandra så blir de också ett med publiken. ”Let me hear you fucking scream” skriker Alana till oss och vi svarar såklart. Högt. Sedan får de hela publiken att skrika ”skitsnack”.
De är varma, roliga, stentuffa och mäktiga. I en sekvens står de på rad med varsin trumma och bara öser. Jag gapar och fortsätter imponeras för varje sekund som går.
Vi får en upprymd men samtidigt cool show med låtar som ”My Song 5” och ”Forever” innan de avslutar med ett magiskt extranummer och ”Right Now”.
HAIM är helt enkelt ett av de bästa livebanden vi har just nu.
Bäst: Magisk närvaro
Sämst: Alldeles för lite folk i publiken
