Innan 808s & Heartbreak, T-Pain och den normaliserade synen på autotune, så fanns det två specifika hits från det sena 90-talet som utnyttjade denna teknik. Dels var det Chers “Believe” och året därpå kom Eiffel 65s “Blue (Da Ba Dee)”, den första låten jag någonsin erkände att jag tyckte om.
Min musikaliska uppväxt gick ofta ut på att jag aldrig vågade uttala mig om jag tyckte något var bra eller inte. Även om jag exempelvis älskade Spice Girls “Say You’ll Be There” så kände jag att det var töntigt att erkänna att jag gillade en “tjejig” låt. Vad löjlig man var som barn, ändå. Istället fick jag lyssna på Black Ingvars, för det var mycket tuffare. Jag tror vi alla idag kan komma överens om att Spice Girls är långt mycket coolare än Black Ingvars.
Hursomhaver; När ”Blue (Da Ba Dee)” kom ut så var jag en liten pojkspoling i en småstad utanför Jerusalem och jag fullständigt älskade denna catchiga hit. Så till den grad att jag köpte albumet för min veckopeng, vilket också blev det första album jag någonsin köpte för egna pengar. Under den här perioden var min familj på g att flytta från småstaden utanför Jerusalem till Eilat, i södra Israel. När jag hör “Too Much of Heaven” som inleder skivan, så ser jag södra Israels stränder och Egypten på andra sidan röda havet.
Jag har minnen av att jag lyssnar på skivan med en vän och att vi tillsammans sitter och läser låttexterna i albumpamfletten. Vi insåg två saker:
1. Europop har extremt banala texter, även om det är ett ord jag inte har i mitt ordförråd som nioåring.
2. En av texterna är inte med i albumpamfletten.
Den text som inte fanns med var borttagen av upphovsrättsskäl, det gällde den fantastiska låten ”My Console”, en låt som handlar om att spela Playstation. Så här inleds låten:
We’re gonna play the game the playstation all day,
With metal gear solid to tekken 3.
And from omega boost to resident evil
Just play for the fun
Cos we got it going on.
Sen går refrängen ut på att sångaren bokstaverar ordet “Playstation” och det är typ hela låten.
Man fick vara försiktig med att lyssna för långt in på skivan när mamma och pappa var hemma. Låten “Silicon World” handlade visserligen inte om silikonbröst, utan om att sångaren vill ligga med en robot (eller något i den stilen), men det visste ju inte jag. Jag visste bara att silikon var ett ord som hade med “snusk” att göra, som mina föräldrar kallade det.
Men i överlag är skivan ändå fylld med helt habila popdängor som jag återkommer till ofta. Kanske främst för att musiken ger mig nostalgiska rysningar som får mig att känna lukten av Eilats stränder som lyses upp av det lokala pariserhjulet.
