Foto: Diane Sagnier
Melody’s Echo Chambers andra album Bon Voyage är en sinnesförvirrande lyssnarupplevelse, som bäst åtnjuts med hörlurar eller i en fullständigt tyst omgivning. Det släpps på amerikanska Fat Possum idag och det har tagit vår skribent Krister Bladh en hel månad att se ljuset i slutet av skivans mörker.
Bon Voyage bär på ett lyriskt mörker som bryts genom färgsprakande kristaller med tusentals musikaliska facetter. Bakom namnet Melody’s Echo Chamber står Melody Prochet – en fransk popmusiker som för sex år sedan släppte en fantastisk debut och hänförde fans av Broadcast och Stereolab. Den självbetitlade plattans rykte spreds sakta men säkert (till viss del på grund av samarbetet med Tame Impalas Kevin Parker, som agerade producent), tills namnet Melody’s Echo Chamber yttrades med respekt och beundran runt om i världen.
Det har åtföljts av flera av tystnad, under vilka det spekulerades en del i Prochets privatliv och försöken till musikaliska samarbeten med bl.a. Parker. Det krävdes dock en tillfällig flytt till Stockholm för att hon verkligen skulle kunna fly sina demoner, i ett Elsa Beskowskt underland som hon själv kallat det.
Nya albumet Bon Voyage bjuder verkligen på en sagolik stämning som landar någonstans mellan bröderna Grimm och Tusen och en natt. Det innehåller en myriad av musikaliska influenser, texturer och språk. Ja, till och med en sång på svenska. Det svenska inflytandet kommer bl.a. från Reine Fiske och Fredrik Swahn som är kända både från Dungen och egna bandet The Amazing. Men det är tydligt att det är Prochet som varit den konstnärliga ledkraften under inspelningarna och hon har fått musikerna att spela på sätt eller på instrument som var helt nya för dem. Själv gör Prochet sin första dokumenterade insats som trummis på andra spåret ”Breathe In, Breathe Out”.
För de som väntade sig en rättfram uppföljare till debutens ibland sockersöta 60-talssound, kan Bon Voyage bli en utmanande lyssning. Faktum är att den är bland de mest komplexa och begåvade populärmusikaliska släppen under denna första halva av 2018, vid sidan av Virginia Wings Ecstatic Arrow och Halo Mauds Je suis ute île.
Egentligen skulle skivan ha släpps förra året och ”Breathe In, Breathe Out” delades för första gången för över ett år sen. Då fyllde Prochet 30 år och det hade redan gått fem år sedan första albumet kom ut. Därefter drabbades hon av en svår olycka som medförde en hjärnblödning. Albumet var redan färdigt men det tog alltså ett år för Prochet att återhämta sig fullt ut och hon har även tagit en paus från skrivandet.
Men nu är den alltså här, skivan som vi väntat på. Den är inte alls vad jag hade väntat mig, men jag tror att vi kommer att få vänta länge på att en lika ambitiös popskiva släpps igen. Sista låten ”Shirim” är den som mest liknar Melody’s Echo Chambers ursprungliga sound. Den släpptes mycket riktigt också i sin första version 2014, då Pitchfork skrev att albumet skulle komma ut under våren 2015. Dock verkar det som att Prochet skrotade dessa inspelningar till förmån för det magiska stycke musik hon spelade in tillsammans med svenskarna. Vi kommer aldrig att få veta om det var rätt beslut, men efter att ha lyssnat igenom Bon Voyage ett tiotal gånger känner jag att jag förstår Prochet bättre både som människa och musiker.
