Cherrie – Araweelo

Sherihan ”Cherrie” Hersi har en självklar frontplats på den svenska soul- och r&b-scenen allt sedan hon första gången visade sig där. Hon är dessutom med rätta förebild och syster för alla tjejer som när en dröm om att sjunga och skapa musik professionellt, för hon följer så tydligt sin egen dröm.

Klyschigt eller inte, men det är svårt att inte förtrollas av Cherrie. Hon har en röst som smeker, hon skriver ord som berör och hon har en utstrålning som den stjärna hon är. Det har gått två år sedan hennes rakt igenom briljanta debutalbum Sherihan och uppföljaren är minst sagt efterlängtad. När hon nu släpper Araweelo, som är namnet på en mytisk somalisk drottning, visar hon att hon varit väl värd att vänta på (och ja, det är både subtilt och övertydligt, men hon har ju rätt i att hon är en drottning).

Araweelo är väl sammanhållen, snyggt producerad och ett elegant album av en Sveriges bästa r&b-röster. Tankarna går ibland till Ashantis största stunder och till skillnad från förra albumet har Araweelo en ljusare ton, gissningsvis för att livet helt enkelt inte känns lika mörkt längre. Texterna är fortfarande djupt personliga och skapar en intimitet och känsla av att ha hamnat i hennes närmaste vänkrets där hon med ett leende lättar sitt hjärta för alla som vill lyssna.

Cherries styrka är att hon har en röst som kombinerar passion och svalka. Det är hennes sång som bär hela albumet, utan den hade det kunnat bli ett rätt monotont album. Av de tio spåren på svenska sticker ett av de bästa, inledningsspåret ”Kärt barn” med Guleed och Ozzy, ut från det enhetliga soundet och visar att det inte är dumt med musikaliska samarbeten när de skapar en perfekt dynamik. Gärna mer av det, även om Cherrie lätt fyller ut vilken låt som helst på egen hand. De två sista låtarna på engelska visar att Cherrie fungerar lika bra på ett annat språk än svenska, men känns lite malplacerade där de ligger på slutet.

Det bästa med ett tempomässigt jämnt album är att det är lätt att som lyssnare glida in i en drömsk loop som tack och lov fortsätter hur länge som helst. Det sämsta är risken att det känns som en drömsk loop som varken har början eller slut. Det är en balansgång som Cherrie tack och lov klarar.