Göteborgskvällen var magisk som så många gånger förr denna försommar. Uteserveringarna var proppfulla med sommarklädda människor och en björktrast skällde ut en skata på en gräsmatta. Skatan flydde från den aggressiva trasten och tog skydd under en lastbil. Det hade jag också gjort för björktrasten har utvecklat en försvarsstrategi som bygger på att störtdyka mot inkräktaren, i detta fall skatan, och bajsa med precision.
Mitt i allt solsken och värme kan det vara lätt att glömma bort att juni ofta är en fantastisk konsertmånad i Göteborg och andra städer. Konsertperioden kommande vecka bjuder, exempelvis på Pustervik, bland annat på strålande bokningar som The Handsome Family, Loma, Jason Isbell, GospelbeacH och Lindi Ortega. I torsdags spelade Wovenhand på Pustervik och mina steg gick så klart ditåt.
Wovenhand skapades när David Eugene Edwards var på väg att lämna 16 Horsepower i början av 2000-talet. Jag skulle beskriva Wovenhands musik som det som händer om alternativ country, folkrock, psychrock, en skvätt nordafrikansk musik och hårdrock läggs i en stor skål och vispas runt en stund. Resultatet blir ofta väldigt bra. Det har hunnit bli åtta album sedan 2002 och detta band från Denver, Colorado är alltid särskilt bra live.
Det var mycket folk på Pustervik och fin stämning när bandet gick på scen halv nio. Edwards var så klart i fokus och jag älskar band som bryter mot normen. I detta fall handlar det om att ställa upp ett band på scenen utan basist. Två gitarrer, keyboard och trummor, då kör vi!
Vi bjöds på en härlig stund redan från början när magiska ”Dirty Blue” fyllde den vackra konsertlokalen. De fina låtarna avlöste därefter varandra och ljussättningen var magnifik i rött, lila, blått och orange. Jag vill egentligen inte börja rabbla låtar, men tonvikten låg på de senaste två plattorna och några höjdpunkter var ”The Hired Hand”, ”All Your Waves” samt avslutande ”Salome” och ”Good Shepherd”. Jag måste även nämna ”The Refractory” som tog tag i mig och nästan kastade mig tillbaka till någon mörk form av medeltida mässa. Det var magiskt vackert!
Spelningen var slut vid kvart i tio och jag lämnade vackra Pustervik och gav mig ut i den fortfarande ljusa sommarkvällen. Wovenhand fortsatte mot Norge och jag hoppas att våra vägar möts igen.
