Det är något speciellt med mindre band. Att plötsligt upptäcka något man tidigare aldrig hört talas om, men som hakar fast vid en som en gädda på ett glänsande drag. Att leta sig vidare, gräva och dammsuga YouTube för ett liveklipp eller kanske möjligen en video. Och har man väldig tur så finns det några spår på Spotify att lyssna på. Ett just sånt band är Black Anchors.
Bandet bildades förra året och består av tre killar från Devon, England. Scott, James och Billy. Jag började prata med Scott för några år sedan eftersom vi hade The Gaslight Anthem som gemensam musikgrund. Redan då spelade Scott i ett litet band som jag lyssnade en del på. Men med Black Anchors har det varit full steam ahead redan från start. De började skiva musik i december och gick sedan in i studion en månad senare. I maj i år släpptes deras debut. En självbetitlad EP.
”Vi är verkligen stolta över alla våra låtar”
– Vi är verkligen stolta över alla våra låtar. De första tre spåren är högenergisk punkrock och fungerar som en introduktion till oss som band och vad vi gör just nu. Det avslutande spåret på EP:n är något som är lite annorlunda.
Och när man lyssnar på ”Heavenly Lane” är det något som sticker ut i jämförelse med övriga spår. Men det känns heller inte konstigt att den nedtonade låten fått en plats på EP:n. Det blir tydligt när Scott berättar om kärleken till låtskrivare som kan måla upp en bild genom text. Han nämner Craig Finn från amerikanska The Hold Steady som inspiration och säger att ”God in Chicago” är troligtvis hans favoritlåt all time. Men det är bara en inspirationskälla bland många.
Black Anchors har trots sin korta tid som band redan hunnit med att spela en hel del runt om i England. Och när jag frågar om vad man som publik kan förvänta sig av bandet live så svarar de:
– Förvänta er en rolig och energisk punkrockshow när ni kommer och ser oss. Håll utkik efter James dance moves också! Vi älskar att ha kul, spela musik och träffa nya människor på nya platser.
”Förvänta er en rolig och energisk punkrockshow när ni kommer och ser oss”
Bandet har även varit support till brittiska Ducking Punches som i sin tur tidigare turnerat med Frank Turner. Det känns verkligen som bandet har hittat sin plats och skapat en stabil botten att stå på. De har kastat ankar, men jag får känslan av att de aldrig kommer bli statiska. När jag ber dem välja ett gig som varit mer minnesvärt än andra blir det svårt.
– Tufft val! Giget med Ducking Punches var fantastiskt! Det var ett nöje att få hänga och spela med dem. De är alla väldigt trevliga och gör grym musik. Men också gigen vi gjorde med Crooked Little Sons och Ghouls var bra! Det är band som vi träffat det här året genom musiken.
Och det bara fortsätter för Black Anchors. De släppte just en video till ”Resurrection Summer” och i sommar drar de ut för att spela festivaler och gör även andra gig för att promota nya EP:n. När de är lediga planerar de att hänga på stranden och jobba på ny musik. Ju längre in i intervjun vi kommer desto skarpare blir havstemat. Bandnamnet i sig, var de geografiskt kommer ifrån, uttrycket full steam head och såklart strandhänget. Jag råkar även veta att en bandmedlem arbetar i en surfbutik. Så när jag till sist ber dem beskriva sig själva som band med tre ord blir jag inte det minsta överraskad när de enbart behöver bara två:
”AHOY HOY!”
Precis som jag tänker att ett mindre band från kustremsan i Devon ska beskriva sig.
