Studio HPKSM i Göteborg har på kort tid blivit ett nav för alternativa strömningar och besökarna ges möjligheten att upptäcka allt från mat, konst och musik. Det går även att testa sina Super Nintendo-skickligheter. Lokalen på Storgatan – i närheten av Kungsportsavenyn – myllrar av kreativitet och denna atmosfär speglar personerna som formar utbudet. Daniel Andersson har träffat Georg Möller, Anton Helmersson och Maja Lagusson.
Sedan starten 2016 har Studio HPKSM vuxit sig allt starkare och genom att ständigt förnya sig själva, där senaste café- och bar-initiativet Bakfickan ökat kapaciteten ytterligare, står det klart att Göteborg har berikats med en satsning som står sig internationellt. Den rustika miljön andas storstad och till skillnad från många andra kultursatsningar vågar grundarna satsa på det som sker i marginalerna. Studio HPKSM utgör ett viktigt alternativ till Pustervik, Yaki-Da och Oceanen.
Jag möter upp klubbarrangörerna Anton och Maja i entrén; på vinylspelaren snurrar en jazzskiva, till vänster om ingången går det att återuppleva 16-bitsspelet Donkey Kong Country från 1994 och lika mycket som Studio HPKSM är en del av nuet, speglar dessa element en svunnen tid som aldrig kommer tillbaka. Och idén att förena nostalgiska och moderna element ger en inbjudande och varm känsla.
Kombinationen av slitna väggar – som viskar om att lokalen fungerat som något helt annat än italiensk restaurang – och livemusik är visserligen inget nytt, men det är ovanligt att slutresultatet blir lika lyckat. Och framgången går att spåra till nämnda personer, vars fingertoppskänsla ger utrymme åt både internationella och inhemska nykomlingar.
– Det har gått över all förväntan, replikerar Anton när jag inleder samtalet med att berömma Studio HPKSMs betydelse för stadens kulturliv.
”Så är det såklart och vi får många förfrågningar från band som vill spela här”
Det som är bra med Studio HPKSM är storleken. Det behövs en scen för mindre band, alla kan inte spela på Pustervik.
– Så är det såklart och vi får många förfrågningar från band som vill spela här, påpekar Anton. Det finns så många bra band i den här staden.
Det som bekräftar Studio HPKSMs lyckade satsning är all positiv respons som strömmat in sedan dörrarna öppnades. Ett av de mest smickrande omdömena gav New York Times alldeles nyligen: ”Through a garage door entrance and past a bar stacked with vinyl, descend a few steps into the cozy dining room with piles of old books, exposed brick and a wall covered in mesmerizing doodles”.
– Att det man gör uppskattas är givetvis fantastiskt, säger Maja med ett leende. Det betyder mycket.
Både Anton och Maja har funnits med sedan Studio HPKSM öppnade och det framgår under intervjun att alla som varit inblandade i arbetet satt sin prägel på verksamheten. Det har varit högt i tak och idéerna har flödat – det som startade som en krog är idag både klubb och utställningslokal. Och mycket mer ska det visa sig.
Till en början saknas Georg och även om det kan uppfattas som renodlat smicker prisar Anton och Maja sistnämndes personlighet för den kreativa atmosfär som präglar arbetet. Jag köper varje ord. Nu ska det sägas att Georg – ensam ägare och initiativtagare – vakar över samtalet utan att vara närvarande. Hans helkroppsporträtt pryder nämligen en av toalettdörrarna.
Georg är Studio HPKSMs bultande hjärta och det är hans efternamn som utgör sista bokstaven i nämnda kombination. Helmersson utgör sista. Georg är en av Göteborgs mest kända caféprofiler och efter några inledande år som han senare i intervjun beskriver som ”trevande” satte allt fart med Mahogny i början av 2000-talet (ett café som satte grundaren på kartan). Musiken har alltid funnits med i bilden – nu har emellertid musiken fått en långt mer framskjuten position.
Anton påpekar att det tog tid lång tid mellan idé och förverkligande. En av anledningarna var att grannarna gjorde allt för att stoppa planerna. Och från början var det långt ifrån självklart att det skulle bli en verksamhet bakom de färgglada garageportarna som vätter mot Storgatan. Georg har tidigare berättat att allt började med ett strömavbrott, bilen hade inget batteri och han blev tvungen att parkera på gården. Det tomma garaget visade sig ha potential och när han köpte lokalen bredvid som vid den här tidpunkten rymde vinylaffären Mix Max Records började saker och ting röra på sig. Men det skulle som sagt dröja.
– Det tog extremt lång tid innan vi öppnade, konstaterar Anton. Det var lite frustrerande.
15 minuter in i samtalet anländer Georg och han bekräftar att starten inte var helt självklar, men han minns samtidigt när publiken började strömma till på allvar.
”Vi är oerhört tacksamma för att folk tycker att vi gör ett bra jobb”
– Vi är oerhört tacksamma för att folk tycker att vi gör ett bra jobb, säger Georg. Efter att GP skrev om oss så blev det helt plötsligt fullt. Då trodde man lite, med halvhybris, att nu är vi ett känt koncept här i Göteborg, Men icke sann icke. Vissa känner givetvis till oss, men vi får höra bra saker nästintill varje dag av folk som bara råkar gå förbi. ”Oj, vad är det här för underbar pärla”, och så vidare. Det är kul att dessa personer fortsätter att dyka upp.
Livemusiken är betydande för verksamheten. Detta är något nytt för dig, även om musiken funnits med tidigare också.
– Jag och Anton träffades faktiskt genom musiken. Jag gjorde en festival, Storgatans dag, brände av 12 band. Det var så jag träffade dig, bokade er 2 år i rad… Allt började med HM helt enkelt.
Georg förklarar att passionen till kaffet var viktigast i samband med starten av Mahogny, medan passionen till musiken varit ledande i samband med Studio HPKSM. Han förtydligar även att musiken förmodligen ligger honom varmast om hjärtat.
– Studio HPKSMs ledord är konst, poesi och musik, poängterar Georg. Och nu när vi vuxit är det extra viktigt att ha dessa grunder i åtanke, för att minnas hur det startade.
Georg och Anton kan beskrivas som Studio HPKSMs grundbultar och de har gjort hela resan tillsammans. Maja hoppade på tåget något senare och det var via Anton som hon blev en del av Studio HPKSM-gemenskapen. Idag fokuserar hon mest på PR och design (vid sidan om bokningarna det vill säga). Anton kommer från restaurang- och barvärlden.
Hur träffades du och Maja?
– Det var innan Studio HPKSM. Gustav som jag spelade i band med flyttade hit, kom in på HDK. Jag flyttade samtidigt, trodde att jag läste ett program, men det gjorde jag inte. Hade bara 3 timmar i veckan. Gustav och Maja gick i samma klass.
– Så vi började dricka kaffe på rasterna tillsammans, minns Maja.
– Grejen vara att jag försökte ta mig in i deras gemenskap, de träffades alltid på lunchen. Jag var nästan där alla luncher, ändå blev jag inte fullvärdig medlem. Sen blev jag tillsammans med en tjej, Johanna, som också var kompis med Maja. De flyttade ihop och då fick hon mig på köpet.
”Kanske inte en jätteintressant historia, men sann”
– Kanske inte en jätteintressant historia, men sann. Vi har många gemensamma vänner, så det blev naturligt att umgås. Nu har vi jobbat ihop väldigt tight de senaste åren.
Hur mycket tid tar detta jobb?
– Det tar all tid, svarar Maja snabbt.
Det är mycket tid.
– 100 procent och kanske lite till, konstaterar Anton. Man går hem och funderar på vad som kan göras. Vi gör en stor investering, men det är bara kul. Alla är ju så bra vänner.
Detta intima tillhåll, som till en början gick under namnet Mahognygaraget, har fortsatt att drivas utifrån vänskapliga premisser. Det är förmodligen denna sammanhållning och värme som smittar av sig på besökarna.
Georg, du har knutit till dig några riktigt hängivna personer.
– Ja, det kan man säga.
– Vi har verkligen varit ett järngäng som arbetat redan från första början, säger Maja. Alla personer som jobbar här har format stället. Det har hängt mycket kreativa personer här, som haft väldigt bra idéer. Det har gjort att det har blivit väldigt bra.
– Det började med att Anton ställde frågan ”ska vi ta in restaurangrävar eller bara sköna lirare?”, berättar Georg. Sköna lirare blir en bra grej. Det finns givetvis för och nackdelar. Restaurangrävar hade ju inte varit en så dum idé så här i efterhand, det hade varit en enklare väg att promenera. Men nu har alla fått vara med och utvecklas på resan. Vi har haft en resa tillsammans och ni för inte säga upp er.
– Många har ju kreativa intressen, det finns instrument i källare så vi sitter och spelar, jammar lite, säger Maja.
– En del har ju bara hängt här och så har det behövts folk, förklarar Anton.
”Allt har vuxit fram med griffelpennor och svarta markörpennor”
– Alla är på något sätt musikintresserade, konstaterar Georg. Alla kan i alla fall slå på en gitarr. Det är ju inte utstuderat direkt. Sen har det aldrig funnits någon tanke om att så här ska det vara och i backspegeln är det nog det som har gjort stället så dynamiskt, det är inget designbyråkoncept, här är riktningarna. Nu ska vi göra så här, trappan ska vara där. Allt har vuxit fram med griffelpennor och svarta markörpennor.
Livescenen som växt fram i källaren – invigningen skedde förra året – har också en tydlig förankring hos initiativtagarna. De 100 kvadratmetrarna användes nämligen inledningsvis som HPKSMs replokal. Namnet har med andra ord sina rötter i ett band. Från början fungerade lokalen som en samlingspunkt för särskilt inbjudna, men nu är allmänheten välkommen. Och här har bland annat Sudakistan, Maradueur och Routine Death huserat de senaste månaderna. Ikväll gästar Childmind, som är ett soloprojekt signerat Hannes Glans från Death Party. Därefter spelar Clandestino-bokningen Guiss Guiss Bou Bess och imorgon väntar 1921. Det är med andra ord fullt upp, även om det kommer att bli lugnare under sommaren.
– Det är som sagt många som kontaktar oss. Sen är det mycket som bokas av klubbarna själva, exempelvis Pish Club, Klubb 8 och Kiss My Ass Club. De är ju ganska återkommande och då sköter de bokningarna på egen hand. Där lägger vi oss inte i särskilt mycket. Annars ska man ju gilla det man hör helt enkelt, konstaterar Anton.
Han fortsätter:
– Under industrisemestern kommer det dock att bli lugnare… Det är inte helt lätt att locka folk till en källare i juni. Men vi kommer bland annat ha DJs på uteserveringen. Vi kommer även att arrangera Clandestinos efterfest nästa lördag. Käka middag med de som jobbar, lite festligheter.
Ni presenterar band som gör er mer intressanta än många andra klubbar runt omkring i stan – är en nyfiken på ny musik så är Studio HPKSM det självklara valet. Hur gick tankegångarna i början?
– Det började ju med den här lokalen [restaurangdelen]. Vi tänkte att ”här kan vi ju ha några gigs också”, säger Anton.
– Ja, den första spelningen hade vi här, konstaterar Maja.
– Vi bar upp ett piano, fixade så gott vi kunde, berättar Anton. Men i början handlade det mesta om restaurangen, detta jobb har kommit med tiden.
– Stället har ju bara växt, växt, växt, skrattar Maja.
– Ja, och nu är man och petar i lite allt möjligt.
– Man vill ju bli större och det var en massa grejer som vi inte kunde fixa här. Det var helt enkelt inte genomförbart, säger Maja. Där nere kan man ju väsnas, det går inte på övervåningen. Vi hade tur som råkade få den lokalen.
– Det var ett gammalt lager för en pokalbutiken som låg på andra sidan gatan. Georg kom med idén att vore det inte grymt att göra en scen här och det såg bara för jävligt ut. Det var vävtapet, konstiga korridorer. Men du är ganska bra på att se vad man kan göra med saker. Sen tog vi tag i allt och rev ner väggarna. De var verkligen supermuggiga.
– Nu kunde vi plötsligt boka band. I början var det gitarr och sång… Det är ofta mysigt, men det finns så mycket mer att presentera, konstaterar Anton. Det ska sägas att det gick ganska knackigt i början, men det vände.
– I början, tiden innan Mahogny, hade jag också några lärande år och trevande år, inflikar Georg.
Vad lyssnar ni själva på?
– Vi är nog ganska olika, svarar Maja. Men vi lyssnar både två på väldigt mycket musik, ibland är vi överens, ibland inte. Vi lyssnar mycket på band som ska komma hit eller som har varit här.
Maja får medhåll av Anton.
– Det finns så många bra svenska band som spelar psykedelisk 70-talsrock i den här staden, det är helt otroligt, säger Georg.
Foto: David Andréas
Göteborgsbaserade Amanda Andréas – aktuella debutsingeln ”Var är vi nu?” uppmärksammades av bland annat PSL – är en av Studio HPKSMs flitigaste besökare. Senast uppträdde Amanda i samband med satsningen The Songbook Jazz Jam som äger rum varje torsdag. Detta projekt leds av bandledaren Seán Mc Daid, som är en av husets alla eldsjälar. Enligt Antons resonemang ska stämningen ”vara soft, inte så pretto. Jazz är ju så jävla mycket”.
För att ge bredare bild bad jag Amanda berätta om sin relation till Studio HPKSM.
– Som vi ätit, hängt och levt på Studio HPKSM. När någon kommit hem från en allt för lång vistelse i Schweiz, en veckovis pendling till London eller månad i Portugal ses vi där vid det runda bordet för att överlägga om vi alla tio borde flytta till en något större, varmare och vaknare stad. Svaret blir alltid ”Ja” tills Georg serverar den klassiska cannellonin. Då är vi fast. Igen.
– Och så kommer tordagskvällen och jag bläddrar bland noter av Zetterlundklassiker och vikta kopior från The Real Book. Folk och förväntan letar sig ner till källaren, kallad Torget av någon glömd anledning. Alla trängs vid de svävande borden med utsikt över den lilla scenen som utmärks av en persisk matta och instrument för alla som vill dela en låt eller två. Seán Mc Daid, Songbooks grundare, ler stort samtidigt som han hälsar var och en varmt välkommen. Med en blandning av språk presenterar han kvällens konsert och uppmuntrar därefter gamla och nya vänner att gästa jammet som följer direkt efter sista tonen av vår vildaste version av ”Var är vi nu?”. Strax därefter drar han, tillsammans med Erik Bengtsson och Hampus Andersson, loss introt på ”Bluesette” och vi är igång! Igång med en dröm jag länge lagrat men inte riktigt vågat leva ut. Men nu står jag där mitt i ett rum som osar större städer och Friends stammishak. Allt i ett. Och jag är otroligt tacksam!
– Tänk att det här stället finns och att det finns här i Göteborg! Efter konserten roddas det på med fler instrument. En nyfiken cello varvas med en känslig trumpet. Christina Lindquist premiärgästar vid micken och everyone, not someone, is in love. Det är en konst att skapa en plats där människor från alla möjliga håll möts i värmen av musik och mat, lagad av en kock som kan allt om dansk design och om att äta ost på sked. Pianot slår an introt på ”Moon River” i sena timmen och ingen av oss på scen vet var det kommer bära. Men med Joel i baren, skarpaste allkonstnären Therese plus poesipappan Petter i publiken, och musikermagar nöjda av ravioli, svävar vi! Och i några minuter är vi där, bortanför månen och bortanför vardagens krav. Vi spelar för musikens skull. För stundens skull. Så tack till er vars initialer skapar en kombination som till en början är omöjlig att komma ihåg, men vars initiativ skapar minnen vi kommer bära med oss länge. För jag vet att jag kommer minnas dessa stunder – kvällarna på Studio HPKSM!
När jag kontaktade Anton för att boka in denna intervju undrade han vad som skulle kunna vara intressant att prata om – det visar sig att det finns väldigt mycket att prata om och Studio HPKSM-fanzine är ett av dessa ämnen. Detta projekt är en av Georgs alla idéer, men det är Maja som gjort verklighet av tankegångarna.
– Jag har en designutbildning i grunden. Det har gjort att jag jobbar med det visuella.
Georg förklarar att fanzinet är ett bra sätt att samla all info under ett tak.
– Allt var väldigt spretigt, det var ju ingen som fattade vad vi sysslade med. Man kan nu sitta i lugn och ro och bara läsa.
Tanken är helt enkelt att fanzinet ska spegla den kommande månaden på Studio HPKSM?
– Precis, den släpps varje månad, svarar Maja.
– Från början tänkte jag att det var ett kul projekt, samtidigt var jag rädd för att det skulle innebära en massa merjobb. Men det har blivit riktigt bra, folk tar ju med sig den hem och det är kul att se när gäster bläddrar i den.
– Allt har ju vuxit fram på ett naturligt sätt, konstaterar Maja. Inklusive fanzinet. I grunden tester vi oss fram och hittills har det gått riktigt bra. Det får bli vad det blir. Men jag är fortfarande i chock att det gått så fort.
”Men jag är fortfarande i chock att det gått så fort”
Det är kul med något fysiskt i denna digitala tid. Det prasslar lite och formatet ger tyngd. Storleken påminner om dagstidningarna från gammalmedias storhetstid.
– Några intervjuer tycker jag har blivit grymt bra, skrattar Maja. Vi har varit finurliga.
Hur länge har ni haft fanzinet?
– Detta är nionde numret! Det första var visserligen bara ett A4. Innehållet har blivit bättre och framförhållning har förbättrats, skrattar Anton.
Anton och Maja bjuder på en guidad tur och det slår mig hur uppsluppen stämningen är bland besökarna. Det är som att göteborgarna väntat på att få uppleva kombinationen av Italien, populärkultur och husets utbud av intressanta öl-sorter ända sedan staden fick sina stadsprivilegier 1621. Och senaste tillskottet Bakfickan, som invigdes den 5 januari, ger extra utrymme för grundarna att förverkliga sina idéer. Här finns det även utrymme för utställningar.
– Bakfickan är mer barhäng… Ett drällställe, där man kan dricka bärs eller kaffe hela dagen, förklarar Maja. Äta något enkelt, inte bordsservering som i den andra lokalen.
– Det saknas ju här eftersom det är så pass litet. Det blir mer häng-yta, säger Anton.
Just nu pågår utställningen From Dust to Dawn – avslutas den 25 juni – signerad keramikern och konstnären Malwina Kleparska.
– Målsättningen är att uppmärksamma unga personer som är up and coming, förklarar Georg. Väldigt varierande grejer. Nästa steg är kanske mer fokus på poesi.
Finns det något som Studio HPKSM inte kan vara?
– Nja, det vet jag inte. Jag har ju drömmar om att ha en bio på innergården, säger Anton. Det tror jag tyvärr aldrig kommer att hända, men tanken finns. Det blir nog problem med grannar och tillstånd.
– Basement Recordings är något som är på gång, påpekar Georg. Det kommer att bli publikfria inspelningar med både kända och okända band, vilket kommer att publiceras på YouTube. Det kommer kanske att gå på en internationell snurra?
Studio HPKSM är ett vinnande och mångsidigt koncept som västkusten saknat och längtat efter. Och Georg, Anton och Maja har bokstavligen rivit väggar för att fullända sina ambitioner.
– Jag flyttade hit för 6 år sen eller någonting. Gillade Göteborg väldigt mycket från början, men saknade en trång jävla klubb. Jag hittade ingen sån i alla fall, berättar Anton och detta uttalande sätter ord på drivkraften bakom Studio HPKSM.
