”All in time for Showtime / It’s my time”. Texten från en av de första versraderna i introlåten indikerar på en ny sida av Baba Stiltz. Något som vi fått små smakprov på med Babas släpp under de senaste två åren. Singlar som ”Baby” och ”Can’t Help It” har visat upp någon form av autotune:at alter-ego där en otröstlig tonårspojke förtvivlar sig över kärleksbekymmer på lite olika sätt, ackompanjerat av nostalgiska inslag från 2000-talets rnb-musik. Tonårspojken och rnb-nostalgin tycks inte tyda på en fas som Baba går igenom utan ett nytt sound han verkligen utvecklat till att kunna kalla sitt eget.
Den långhåriga DJ:n och producenten Baba Stiltz har i ett halv decennium etablerat sig inom discohouse-genren och har som en del av det smålegendariska skivbolaget Studio Barnhus skapat en djup karaktär i sin musik. När han nu signat över på skivbolaget XL Recordings känns det som att vi måste acceptera att den Baba som vi en gång kände nu är på väg i en helt ny riktning.
Det två första låtarna på EP:n har inte ett spår av dansmusik i sig. Den första, ”Showtime”, är ett spoken word som går över ett smutsigt beat med diverse soulsamples. Det låter lite som om man klippt ur delar ur HNNYs Music for Listening-mixar, lagt på ett nytt beat och diverse effekter, och sedan låtit Babas auto-tunade persona rappa om sitt liv: ”I’m a DJ with a good soul / Treat you good girl […] Got bags full of money, so much money / You’ve never seen this much money before / Welcome to my world, girl.”
Jag vet inte om jag överanalyserar hela det här med Babas möjliga alter-ego men jag kan inte undgå att undra vad grejen är kring detta. Missförstå mig inte, jag gillar den nya Baba Stiltz men jag vet inte hur jag ska ta in låtarna då jag tycker mig känna en underliggande ironi i hela ljudbilden. Dels gällande texten i låtarna, men även det överdrivna DIY-soundet med märkliga effektval. Som att i låten ”Situation” dränka musiken med phaser i vissa partier. Jag kände mig lite förvirrad efter första lyssningen av Showtime men efter lite reflekterande och mer lyssnande växer det nya soundet hos mig. Just det andra spåret, ”Situation”, för tankarna till band som Bloodhound Gang och annan musik i den lite slöpoprockiga stoner-andan. Jag tycker faktiskt att det är den tiominuter långa EP:ns bästa låt.
I låtarna ”Serve” och ”Maze” går det i alla fall att märka av den gamla Baba Stiltz. Låten ”Maze” – som släpptes som singel med tillhörande musikvideo för någon vecka sedan – känns musikmässigt som en direkt uppföljare till låten ”Can’t Help It” som kom förra året. ”Maze” blir också bättre för varje gång jag hör den och videon som illustrerar Baba i vad som verkar som hans vardagsliv, i sin lägenhet med en vardagscigg, gör mig genuint lycklig.
Showtime blev vid första lyssningen en chock då den är så pass annorlunda från det jag förväntade mig komma från Baba Stiltz, men ju mer jag accepterar det faktum att han valt att ta sin musik i en ny riktning känner jag att det är helt rätt.
[XL Recordings, 8 juni]
