Juni inleddes som maj slutade, med en värmebölja som sällan skådats vid denna tid på året. Lördagsfirande människor fyllde gatorna runt Järntorget i sommarvackra Göteborg, men fina Klubb Swell hade bjudit in till grym musikkväll på Pustervik så det var enkelt att välja ett besök där.
BIG KIZZ är ett relativt nytt band från Göteborg, men trion består av väldigt rutinerade musiker. Sångare och gitarrist är Pontus Westman från Lady Banana, basen hanteras av Johannes Kronqvist och på trummor finns Axel Sjöberg, tidigare i Graveyard. Debutplattan Music Is Magic släpptes för några veckor sedan och är ett av årets bästa skivsläpp inom rockgenren, om du frågar mig.
BIG KIZZ gick på scen 22:50 och inledde med ”I Want My Girl” som snyggt övergick i ett medley till ”Rebel Girl” av Bikini Kill. Det var en perfekt inledning på spelningen som sedan fortsatte i samma stil.
Pontus Westman är en strålande sångare och de riviga låtarna från plattan lyfte ännu ett snäpp live. Höjdpunkterna var många och om jag håller mig till två så blir dessa ”Gave Up Tears Ago” och underbara ”Long Distance Call” där Pontus Westmans sång nog framträdde allra bäst. ”Legalt” blev en bra avslutning. Den enda fråga man kan ställa är varför inte fina ”High” spelades, men den hoppas jag på nästa gång jag har förmånen att se BIG KIZZ. Jag hoppas att det blir snart.
Det har hänt en hel del med singelaktuella Rome Is Not A Town sedan jag såg dem första gången hösten 2016. De släppte sin debutplatta It’s a Dare i höstas, spelade på SXSW i Austin i våras och har bland annat hyllats av Thurston Moore. Och visst kan tankarna gå i riktning mot Sonic Youth när man lyssnar på Rome Is Not A Town. Det har, inte alls oväntat, gått väldigt bra för Göteborgskvartetten hittills. Bandet har alltid turnerat flitigt och denna kväll inleddes en ny turné som bland annat kommer innehålla en hel del datum i Tyskland.
Rome Is Not A Town gjorde entré på scen vid midnatt och efter en lite trevande inledning kom det igång ordentligt i tredje låten ”Say Yeah” och efterföljande ”I’m In A Brand”. Kvartetten intog Pustervik med besked och framför allt deras gitarrmanglande instrumentalpartier skapade en härlig inramning denna varma sommarkväll.
”Stupid”, en av mina favoriter, dundrade fram i slutet och spelningen var slut efter drygt 35 minuter. Det kändes lite väl kort, men det blev så klart extranummer och då blev det istället utmärkt. Bland extranumren var det främst ”Can You Feel The Rush” som lyste upp lördagsnatten.
Åkrarna låg insvepta i lätta dimmor under natten när jag körde hemåt och det är tveksamt om en junikväll kan bli mycket vackrare än så här. Jag tror inte det i alla fall.
