Dags att summera maj månad genom ett gäng snabbrecensioner av skivor vi lyssnat mycket på men inte hunnit med att recensera.
Jess Williamson – Cosmic Wink
FOLK Tänk dig ett psykedeliskt Mazzy Star och du hamnar rätt nära det musikaliska universum i vilket Jess Williamson verkar. Den Austinbaserade singer/songwritern har med Cosmic Wink levererat sitt starkaste släpp i karriären och 2018 bör vara året då hon når en bredare massa. Missa speciellt inte magiska spåren ”Mama Proud” och ”Wild Rain”. 8/10
Eleanor Friedberger – Rebound
POP Den före detta The Fiery Furnaces-sångerskan Eleanor Friedberger gav oss höga förväntningar med singeln ”In Between Stars” tidigare i år. Tyvärr lever inte Rebound upp till dessa fullt ut. Den åttiotalsdoftande electropoppen lunkar på i ungefär samma mellantempo under hela albumet, vilket ger en ganska monoton känsla. Plattan – som är inspelad i Aten i Grekland – har en snygg produktion och Friedberger sjunger alltid fint, men det här är inget som vi kommer minnas i längden. 5/10
Belly – DOVE
ROCK Vid första lyssningen känns inte nittiotalsbandet Bellys återförening speciellt intressant. Men faktum är att Tanya Donelly (känns även igen från Throwing Muses och Breeders) och c/o har gjort en skiva som växer. Soundet är såklart mer moget, det har gått 23 år sedan senaste plattan, och musiken doftar numera snarare countryrock än indiepop. Men melodierna och Donellys sånginsats håller bra även 2018. En värdig återkomst. 6/10
La Luz – Floating Features
GARAGE/PSYCHPOP På nya Floating Features blandar La Luz sextiotalets surfrock, psych och retropop till en mix som känns helt igenom modern. Albumet är betydligt slickare och poppigare än den garagerockiga föregångaren Weirdo Shrine. En förändring som passar bandet perfekt, La Luz har alltid varit som bäst när de gjort pop. 8/10
Roya – Hive
SYNTH Stockholmsbaserade Roya nominerades vid Manifestgalan år 2017 i kategorin synth/elektroniskt för sin debut-EP Trax. Första fullängdaren Hive lever upp till de högt ställda förväntningarna. Snygg, stilren minimal wave med stämningsbyggande och sånginsatser som för tankarna till Dead Can Dance. 7/10
Tre stående – Infrastruktur
MOLLPOP Umeåbandet Tre ståendes andra album är nedtyngt av dystopisk vardagsrealism. Såväl texter som arrangemang är av toppklass. Den avvikande låten ”Sjöberg på firmafest” är ett mästerverk och den flaggade vi för i Redaktionens favoriter förra veckan, men även sångspåren är försedda med en fascinerande ljudbild och är svåra att gå förbi utan att trycka på repeat. Svaga spår saknas. En av årets bästa svenska skivor. 8/10
Holly Golightly And The Brokeoffs – Clippety Clop
AMERICANA Att Holly Golightlys senaste skiva är en temaskiva om hästar är på ett plan helt logiskt eftersom den före detta garagerockdrottningen numera bor på en bondgård där hon tar hand om skadade hästar. På ett annat plan är det inte logiskt alls – hästar är inte direkt det mest givna temat för en skiva. För att vara Holly Golightly And The Brokeoffs är den här skivan väldigt ojämn, här finns en del låtar som känns som ren utfyllnad. Men när det är som bäst så är det rent lysande – smutsig och bluesig americana av bästa sort. 5/10
Easy October – Tangled Up In Black
AMERICANA Göteborgsbaserade Easy October kretsar kring sångaren och låtskrivaren Kristoffer Hedberg, men runt omkring denna dedikerade och begåvade musiker återfinns ständigt ett gäng erfarna kollegor med stort kunnande. Och på nya skivan Tangled Up In Black bjuder Kristoffer med vänner på en härlig samling låtar, som både andas vemod och solsken. Produktionen är skönt avslappnad. En tanke: borde inte Fleetwood Mac frågat Trollhättesonen om en plats när de sparkade Lindsey Buckingham? Denna skiva påminner nämligen om nämnda bands bästa 70-talsinspelningar. I det stora hela är detta en av årets stora överraskningar, även om några spår saknar den avgörande udden. 7/10
Hatchie – Sugar & Spice
POP Australiensiska pophoppet Hatchie har debuterat med en extremt beroendeframkallande EP. Med hooks som klibbar sig fast i hjärnan och en ljudbild som hämtat inspiration av legendariska 4AD-band som Cocteau Twins lyckas hon förena modern pop och nostalgisk shoegaze på ett underbart sätt. Ett av årets i särklass bästa släpp. 9/10
MF Robots – Music For Robots
FUNK MF Robots är ett nytt brittiskt funkhopp som spelar enormt svängigt med härliga blåsarrangemang och som till en början inte går att motstå. Albumet är dock lite för långt och konservativt, och den potential som bandet visar upp i några av de bästa låtarna, som exempelvis ”Sweet Harmony” eller ”Skeletons”, ersätts av ganska konventionell mysfunk i andra spår. Det är absolut inte dåligt och här finns inte obetydlig talang, men de hade gärna fått våga lite mer. 6/10
Courtney Barnett – Tell Me How You Really Feel
INDIEROCK När Courtney Barnett återvänder med sitt andra album är hon mindre babblig, mer fokuserad och rikare på melodier. De tidigare långdragna berättelserna har fått ge plats åt kvickare texter och ett mer rättframt sound. Hennes slackersång låter heller inte riktigt lika uttråkad, vilket tillsammans med de olika passagerna rock, solskenspop och mjuk vispop ger ett väldigt färgstarkt album. 7/10
Silverkulten – Uppbrott & förälskelse
POSTPUNK Sedan starten 2015 har det Göteborgsbaserade bandet både hunnit gå in i dvala och återuppstå i en något friskare och tydligare form lagom till sin fullängdardebut. Uppbrott & förälskelse rör sig i samma ljudlandskap som Hurula, Svart Katt och Del III och bjuder på allt det där som vi gillar med svensk postpunk. Reverbdränkta gitarrer förstärker låtarnas känslobredd där ilska och ångest bultar inombords, medan refrängerna bär på en märkbar allsångspotential. Hela skivan präglas av tonårsnostalgi och det är svårt att inte bli drabbad. Med sitt debutalbum visar Silverkulten att de är som bäst på att skildra det som skaver. Alla trasiga själar kommer förmodligen känna sig hemma här. 8/10
Boys – Rest In Peace
INDIE Debutalbumet Rest In Peace av Boys kommer packad med skorrande gitarrer, surrande synthar och bittersöta melodier. Samtidigt som det är avskalat är det lätt kaotiskt och psykedeliskt. Under den originella ljudbilden bubblar en cool men blyg figur som verkligen får en att känna för berättelserna om livet och vardagen. Trots melankoli och sentimentalitet är det här ett album med en spektakulär glöd. 8/10
Tove Styrke – Sway
POP Med slingrande melodier, vågig sång och vobblande rytmer är det svårt att värja sig för popmagneterna på Tove Styrkes nya album. Musiken hålls enkel men smart. Tid ödslas inte heller på onödig utfyllnad. Det är popklotter som kanske inte kommer bli en del av dig själv eller dina kvarter för all framtid, men det är snyggt här och nu. 6/10
oOoOO & Islamiq Grrrls – Faminine Mystique
POST-WITCH HOUSE Bakom de märkliga pseudonymerna döljer sig producenterna Christopher Dexter Greenspan (oOoOO) och Asia (Islamiq Grrrls). Deras första gemensamma fullängdare Faminine Mystique rymmer några av årets allra vackraste melankoliska popögonblick under ett fascinerande skikt av upphackad r’n’b, svårforcerad ambient och post witch house-estetik. Starkt rekommenderad! 8/10
Greg Ashley – Fiction Is Non-Fiction
SINGER-SONGWRITER På Fiction Is Non-Fiction fortsätter Greg Ashley att leverera mörk indiefolk i Leonard Cohens anda. Politisk ilska blandas med poetiska vardagsbetraktelser, allt färgat av Greg Ashleys cyniska blick och briljanta textförfattarskap. Musikaliskt är det lite spretigt och albumet känns inte lika genomarbetat som föregångarna Another Generation Of Slaves och Pictures Of Saint Paul Street. 6/10
Iceage – Beyondless
ROCK Danska Iceage har sedan länge gått vidare från de inledande punkåren, men det betyder inte att nerven gått förlorad. På fjärde albumet varvas blås med smutsiga gitarrer, och sångaren Elias Rønnenfelt formar sina ord med precision trots att det låter som att han druckit 10 tuborg (och kvällen är fortfarande ung). Iceage har gjort en imponerande resa och låtarna andas både ungdomlighet och livserfarenhet, där livets mörka sidor behandlas på ett slagkraftigt sätt. 8/10
