”Jävla sår, åt helvete med allt”. Så krasst börjar Adam Nilssons solodebut Det stavas blues. Men att det stavas blues – musikstilen så sett – är lika bra att dementera här och nu. Musikaliskt (och antagligen kroppsligt) lider Adam Nilsson (känd från exempelvis Tysta Mari och Stilett) istället svårt i sviterna efter Stockholms södra förorter runt 1980, varför skivan vibrerar av en gammel-Thåströmsk uppkäftighet; en slags betongpoesi från tiden innan hiphopen övertog ABC-städernas tolkningsföreträde.
De dagboksaktiga och högst ocensurerade texterna behandlar år av knark, utanförskap och personlig misär. Några trippar ner i Europa, en konsert på Djurgården, sonen som inte klarade sig. Det alltjämt brinnande hatet mot samhället och allt konventionellt. ”Det är säkert vackert där på Söder Mälarstrand” hånler Adam Nilsson mot innerstadsprettona i en typisk textrad, mitt i ”Uppklädd för fall”. ”Jag trodde verkligen att jag skulle dö” är en annan, framförd med trovärdigt pundardarr. Rakt ur hjärtat. Hela tiden på uppstuds.
Samtidigt finns en inbyggd problematik i att återskapa punken 2018. Först och främst det fatala faktum att borgarna, ända sedan slutet av 1980-talet, har koloniserat vårt medvetande så till den milda grad att vi alla kollektivt börjat tro på entreprenören som samhällsförbättrare och invandraren som kulturellt hot. Eller som Adam Nilsson pratsjunger: ”Det tar tid att bygga nåt / som är så trasigt som oss”.
Det tar 20-30 år av hård, nyliberal politik, skulle jag säga.
Hur som helst: visa mig en brinnande punkare i dagens Sverige, och jag ska visa dig en figur som inte riktigt kommer tas på allvar någonstans. Vidare är graden av desperat uppriktighet i Adam Nilssons texter inte chockerande idag på samma sätt som de hade varit för tjugo år sedan. I ett klassamhälle lika andligt nergånget som det bibliska Israel under Nebukadnessars historiska ockupation, är destruktiva sorgeskildringar av missbruk, våld och ångest numera vardagsmat och kan höras på såväl P3 som i högtalaren hos Svennebanankonsult när han med hjälp av en låda Tre Apor grillar sin majskyckling om fredagarna.
Med detta sagt, så är Adam Nilssons solodebut ändå en högst habil historia. Den beskäftiga punkattityden och oviljan att följa med i tidens malström hedrar ju Nilsson, naturligtvis. De osmidiga och kantiga texterna, där själva historien alltid prioriteras före melodi och versmått, påminner till viss del om Avantgardet – förutom att Adam Nilsson pladdrar oerhört mycket mer detaljer än Rasmus Arvidsson. Ibland blir det ointressant, menlöst och sövande, men oftast behövs faktiskt varje enskilt ord för helheten att hålla ihop.
Ljudbilden och frenesin har skruvats ner några varv jämfört med Adam Nilssons övriga projekt, och egentligen är det bara ”Aurora, Cigg och Rancid” samt ”Sover du sött i Stockholm Stad” (båda två perfekta låttitlar) som andas helhjärtad råpunk. I övrigt består Det stavas blues mest av hård och kärv pop filtrerad genom Robert Gustavssons fulöl-strumpa (tack till Stry Terrarie) och Kajsa Ekis Ekmans omvärldsanalys (hon har fortfarande ingen mobiltelefon).
Men samtidigt som skivan kan upplevas lite bakåtsträvande och gammeldags, är den också litegrann som ett gammalt rödtjut som legat på nåt jävla ekfat i Frankrike och gottat sig i femhundra år medan alla kungar slog ihjäl varandra och någon uppfann järnvägen. Och ska vi återvända till det som en gång varit – vilket ju verkar vara den rådande politiska melodin – så gör jag det hellre med Adam Nilsson som ledstjärna, än tillsammans med alla andra järnröriga halvportioner till (män-)niskor som hörs och syns i detta land just nu.
Jag lever hellre i den drömvärlden – i illusionen om heta somrar på bänken i Högdalen 1984, i ett samhälle där vi fortfarande något sånär hängde ihop med varandra – ett samhälle där Adam Nilsson plötsligt kommer gående bakfull genom Hagsätra, och nynnar på de sista skälvande raderna i min favoritlåt ”Uppklädd för fall”:
”Jag minns inte varför jag flyttade hit / jag är faktiskt från Luleå”
Även en motvillig Göteborgare kan förstå den skiten.
[Startracks, 16 maj]
