Lördagen på Spot Festival – en dag i country- och americanaträsket

Tilde Hjelm. Foto: Jenniann Johannesson

HYMNs Ernst Adamsson Borg har varit i danska Århus för att besöka Spot Festival. Här är hans rapport från lördagen.

För mig blev lördagen den sista dagen på Spot Festival. Festivalen fortsatte visserligen till söndagen, men Bordershop på Stena Line och vardagen kallade hem mig. Till största del kan det sägas att lördagen bestod av att upptäcka akter som för mig var tämligen okända, vilket visade sig vara ett stort plus, då jag prickade in fullständigt lysande akter som stod stadigt planterade i mitt favoritträsk: country och americana. Som brukligt följer här en redogörelse för de bästa:

Kajsa Vala

Att jag inte hört talas om detta under tidigare är för mig minst sagt skamligt. Trots rötter i både Danmark och Island förvärvar hon knappast traditionen av Gasolin och Björk, utan kör helt och hållet på den amerikanska stilen. Som första låt drar hon igång ett ruskigt härligt slide-spel. Visserligen inte i klass med gamla blueshjältar, men hon är ung och har tid på sig att komma dit. Ypperligt.

Hon blandar friskt mellan toner som tungt doftar av deltablues och Nashvilles countrypolitan, en förstklassig blandning som helt och hållet går hem. Att hon, på en Fender Starcaster (The Meters-feeling på hög nivå), drar av ett enastående solo som sista låt gör hela upplevelsen fulländad.

Det ryktas om en ny platta i år också. Ett måste.

Tilde Hjelm & The Desert Orchids

Namnet avslöjar kanske något åt vart det barkar: ”desert”. Bandet, som härstammar från Göteborg, spelar musik som i hög utsträckning kan benämnas som just ökenrock (inser att det låter häftigare på engelska).Tänk i banorna Marty Stuarts senaste platta med lite drag av Neil Young och hans Buffalo Springfield.

Sångerskan, Tilde Hjelm, är uppbackad av ett väldigt välspelande liveband bestående av både lapsteel, gitarrslingor, souliga basgångar och saxosolo. En svårslagen kombo måste det tillstås. För närvarande är enbart ett par singlar släppta, men det pratas om en EP. Med tanke på att Göteborg snart får sitt alldeles egna vinylpresseri vore det väl ett lysande tillfälle att pressa upp lite 10-tums-EP:s med Tilde Hjelm & The Desert Orchids.

Shirin

Mest känd blev hon nog för ett tag sedan när hon gjorde någon form av cover på en mellolåt. Men den tiden är förbi och nu skiner Shirin med en väldigt kompetent soulstämma som tar till egna uttryck. Den är både bred och innehar ett stort mått av soul. Kanske lite åt Adele, men med lite mer grit som det heter.

Välsjunget och väl framfört är det inget annat än kalas, även om det finns vissa tendenser att texterna upprepar sig. Det är brusten och funnen kärlek om vartannat. Inget ovanligt tema för popmusik å andra sidan.

Topplock

Utan att gissa alltför vilt kan en nog anta att namnet kommer från den bildel som sitter ovanför cylindrarna i de allra flesta förbränningsmotorer. Förmodligen anspelar det på musiken de spelar, högoktanig rock ’n’ roll. Sångaren ser ut som att vara hämtad ur en konsertfilm med valfritt hårdrocksband anno 1976.

Att det finns retrosoul och retrocountry är redan ganska etablerat. Men retrorock är kanske inte lika vanligt och det är precis den genren Topplock tillhör. Dubbelkagge, ylande gitarrer och låttitlar som ”Boogie til you barf” gör dem till en utmärkt underhållande liveakt.

Festivalen för de små banden och artisterna bjöd sannerligen upp till dans. Danmark må vara rätt begränsade när det kommer till egna band och artister, men festivaler kan de styra upp. Kanske vi kan ha lite utbyte? Sverige skickar över nån hot-shot-producent och danskarna ordnar upp våra ständigt konkurshotade festivaler.