Arkivbild Sarah Klang. Foto Annika Berglund / Rockfoto
HYMNs Ernst Adamsson Borg är i danska Århus och besöker Spot Festival. Här är hans fredagsrapport.
För att beskriva Spot skulle en kunna säga att det till stor del är en festival för bokare, A&R:s och annat branschfolk. Exempelvis finns här utbyte mellan Sverige och Danmark genom organisationer som Westside Music Sweden och Excite. Men till skillnad från andra branschbetonade musikfestivaler, som exempelvis Where’s the music, lyckas Spot ändå behålla känslan av att fokusera mer på musiken än nätverkandet, en högst positiv egenskap.
Århus förvandlas under några dagar till en försommarfest med soundtrack komponerat av otaliga band som till största del är okända för den stora massan, vilket inte beror på att de gör obskyr fusionjazzpunk, utan på att Spot är deras första kliv utanför källarklubben i deras hemstad.
För enkelhetens skull har jag valt att plocka ut de av fredagens akter som står ut som mest och dessa är som följer:
Sarah Klang
Undertecknad gav hennes skiva nästintill full pott här på HYMN för några månader sedan. Ett betyg som står sig även i livesammanhang. Någon kommer säkerligen ha invändningen att hon blir lite väl tokhyllad nu för tiden. Men det finns en anledning till att varenda vettig publikation givit hennes musik högsta poäng – Sarah Klang är verkligen en ruskigt kompetent musiker med en svårslagen pipa.
Inför Spot hade hon turnerat Sverige runt och även lyckats få med några gig i Tyskland, och hon har ytterligare 40 spelningar inbokade under sommaren. Det är dansbandsterritorium i sammanhang av turnédagar under ett år.
Det märks att Klang gått från att trevande satsat på musik till att ha blivit ett fullblodsproffs under de gångna året. Hon, tillsammans med det eminenta bandet, är exakta och några snedsteg är svåra att urskilja. Att spelstället är en konserthall gör inte upplevelsen sämre. Perfekt akustik och låtar från en nästintill fulländad platta framförda live av en av Sveriges just nu starkast skinande artister. Svårt att fråga efter något mer.
Bottlecap
Ett tremannaband från Göteborg som mer eller mindre kan beskrivas som ett ånglok av rock ’n’ roll. Hummbucker-feedback, mullrande basgångar och råa trummor där cymbalerna ständigt gungar likt de sju haven.
Den typ av rock som delvis hämtar sitt sound från den klassiska hårdrockens gulddecennium och blandar in en något modernare ljudbild har förstås funnits tidigare och hörts förr. Men när allt kommer omkring gör det inte speciellt mycket. Det är ju trots allt så att rocken aldrig får dö och så länge Bottlecap ångar på gör den nog inte det heller.
Fribytterdrømme
Döpta efter en diktsamling av en dansk poet och musik som låter lite likt hur jag tror Pink Floyd skulle låta om de fått tag på digitala leksaker någon gång under 70-talet. I en av låtarna plankar de även några toner av solot i ”Another Brick In The Wall”. Men vad gör det? Det finns till och med något gammalt citat som går något i stil med: ”Good artsits copy, great artists steal”.
Spelningen går av stapeln på en av Spots största scener i konserthuset i Århus. Besökarna är många och dansar konserten genom. Själv hade jag inte hört talas om bandet innan giget och det hade knappt internet heller. Det enda jag hittade var en artikel i danska Gaffa och efter mycket tragglande förstod jag att skribenten givit bandets senaste platta Superego ett gott betyg.
Och jag är nog benägen att hålla med. Fast i liveform då förstås. Fribytterdrømme bjuder upp till dans och även om det kanske drar lite väl åt forna tiders psykedeliska rock blir de godkända.
Kraków Loves Adana
Vad gäller mindre intressanta händelser under fredagens festligheter bör duon Kraków Loves Adana nämnas. En duo bestående av två gitarrer och en trummaskin hemmahörande i Hamburg. På skiva låter de klart intressant, men på en scen går det inte hela vägen fram. Det är skränigt och med avsaknad av finess. Men får de några gig till och kan återskapa sin musik live på ett mer behändigt sätt finns här potential.
Avslutningsvis får allt sammanfattas med att Århus bjuder högt och lågt. Men det står åtminstone klart att Danmark kan styra upp festivaler. Mycket tack vare fördelaktiga priser på pølse och Tuborg förstås, men också på grund av spännande bokningar och chockerande bra ljudsystem på alla spelställen.
