Det finns ett par historier om artister som nån gång besökt Sverige och försökt sig på stordåd. Det var den där gången när Frank Sinatra hamnade i Finspång 1953. Besökarantalet har genom historien varierat, men nu har någon landat i att åtminstone strax över 500 personer i alla fall köpte sig en biljett.
En annan är The Beatles framträdande i Sundstaaulan i Karlstad, något som kallades ett fiasko.
Sen har vi ju förstås det storslagna året 1971 när Bob Marley bodde i Nockeby i Stockholm och hängde med storheter som Janne Schaffer. Där spelade de reggae och hade det mysigt, kanske föddes även idén till Electric Banana Band där nere i källaren, vem vet? Huset var till salu för ett par år sedan förresten, 7 miljoner ville de ha och då ingick ett plakat med texten: ”I detta hus bodde BOB MARLEY 1971”.
Men nu till artistbesöket som är föremål för denna lilla text: Boz Scaggs.
Mr. Scaggs är känd för mycket. Bland annat var han med på Steve Miller Bands två första plattor och sedan brakade han igång med en solokarriär som tog sin början år 1969 med plattan Boz Scaggs. Inspelad i Muscle Shoals (var annars?) och bland annat innehållandes en 12 minuter lång variant av Fenton Robinsons ”Somebody Loan Me a Dime”, där Duane Allman bidrar med ett blixtrande gitarrsolo. Men frågan är om det här verkligen var den riktiga solodebuten? Svaret är nej. Den kom 1965 och för att hitta den måste vi komma tillbaka till vår huvudstad Stockholm.
Det var nämligen så att Boz Scaggs levde rövare i Europa under sextiotalet. Han var i England och säkert en drös länder till, vilket till slut ledde honom till Sverige.
Med tanke på att Beatles blivit sågade två år innan hans intåg 1965 är det svårt att tro att en amerikansk vagabond skulle bli väl mottagen, men det blev han. Av inga mindre än Bill Öhrström och Silas Bäckström.
Bill Öhrström är en man som lyckats med lite av varje, allt från att starta en av Europas första psykedeliska klubbar vid namn Filips (lagom psykedeliskt namn) till att nu för tiden dyka upp och spela munspel lite här och var. Vad gäller Silas Bäckström är en legendar som bland annat arbetat med Cornelis Wreesvijk och producerat otaliga svenska plattor.
1965 var före Bill Öhrström hade startat upp Filips och uppenbarligen sysselsatte han sig som skivproducent. Han producerade, tillsammans med Silas Bäckström, nämligen Boz Scaggs första platta. En skiva som fick namnet Wiliam R. Scaggs – Boz, detta var innan Scaggs kommit på att dumpa William och ersätta det med Boz.
Skivan släpptes på Polydor, men trots uppbackning av de tyska jättarna rönte plattan inga framgångar. Albumet består av covers av alla möjliga låtar, bland annat ”Stormy Monday Blues” av T-Bone Walker och ”Girl From the North Country” av Bob Dylan. Intressant nog är att dessa två låtar är de enda två som Bill och gänget på bolaget lyckats tillskriva rätt upphovsman, alla andra är något felskrivna.
Den stora frågan är ju förstås hur denna skiva låter. Ska jag vara helt ärlig vet jag inte till hundra procent. För att kamma hem den behöver jag nära 10.000 kronor och på det mäktiga internet finns enbart ett fåtal låtar från albumet. Av dessa att döma består albumet av akustiska inspelningar med Scaggs själv bakom en mikrofon i någon studio i Stockholm.
En spännande historia om världsartisten Boz Scaggs förehavanden i den då inte så musikmetropoliga staden Stockholm. Som tillägg bör det också sägas att om någon där ute i etern råkar sitta på ett ex får hen gärna spela av detta och höra av sig…
