Tilde Hjelm. Foto: Jenniann Johannesson
HYMNs Kristoffer Nilsson rapporterar från några lördagsspelningar som ägde rum i samband med Record Store Day och HYMNs treårsfest i Göteborg.
Det var en strålande dag och solen lyste varmt från den klarblåa himlen redan under morgonen. Lärkan sjöng över sin äng och såg ut som en mörk skugga högt där uppe, och tidigare under dagen hade en göktyta anlänt från vinterkvarteren i Afrika. Men denna dag skulle inte handla så mycket om vackra naturupplevelser utan mer om musik. Det var massor som hände i Göteborg denna lördag och först ut var Record Store Day.
Det var elfte året som Record Store Day ägde rum och de yttre förutsättningarna kunde knappast ha varit bättre. Jag började min promenad i Göteborg med ett besök på CityBengans och det fanns en hel del av dagens många releaser att välja mellan. Promenaden fortsatte till Café Höga Nord och en väldigt god kopp kaffe.
Record Store Day är en stor dag för skivsamlarna och i flera fall släpps begränsade upplagor av önskeplattorna, så det gäller att vara ute i god tid. I år lär två personer ha sovit utanför Bengans på Stigbergstorget för att hamna först i kön.
Det var en vanligt förekommande syn att se glada människor i solskenet med skivpåsar i händerna och det var mycket trevlig stämning. För min del handlade Record Store Day mer om att lyssna på livemusik och jag valde att tillbringa eftermiddagen på Bengans vid Stigbergstorget där det var annonserat ett fantastiskt konsertprogram.
Arvid Nero pressbild
Först ut var Tilde Hjelm & The Desert Orchids. Kvart över tolv stod Tilde på scen tillsammans med sina sex medmusiker och det lät riktigt bra när de började med nya singeln ”Along The Way”. Musiken rörde sig ganska fritt, men lutade sig ofta åt americanahållet. De spelade ungefär en halvtimme och det ska bli spännande att följa dessa musiker på sikt.
Kvart över ett satte sig Arvid Nero på scenen med sin Fender Stratocaster. Debutplattan släpptes i fredags och den innehåller bland annat singlarna från i fjol. Det är en väldigt fin platta. Spelningen inleddes med ”Jesus Knocking” och det lät, som alltid, strålande när Arvid Nero spelade sina ofta bluesiga låtar. Vi bjöds på en halvtimme som bland annat även innehöll ”Primitivo Bar” och underbara ”Grandpa”.
Mellan spelningarna gavs det utrymme för fina stunder på caféets uteservering eller bland skivbackarna i affären.
Det var väldigt mycket folk på Bengans denna eftermiddag. En av dessa var HYMNs redaktör Ola Elleström, som såg glad ut över sina fynd. Jag frågade vad han hade i sin påse.
– Som proggfantast kände jag att jag var tvungen att införskaffa International Harvester-boxen även om den var ganska dyr. Två skivor som funnits tillgängliga tidigare men framför allt tre skivor med outgivet material som rotats fram ur arkiven. De var uppenbarligen galet produktiva och kreativa i slutet av 60-talet innan de blev Träd Gräs och Stenar. Ska bli oerhört intressant att lyssna på detta, kan vara allt från olyssningsbart till fantastiskt. Gissningsvis lite av varje. Och så köpte jag den nyutgivna samlingen med Lea Riders Group från samma tid. Har bara hört temat från Dom kallar oss mods tidigare men det sägs att mycket av det andra ska vara av samma klass.
Strax efter klockan två gick Pale Honey sen upp på scenen och genomförde en utmärkt halvtimme. Pale Honey blir bara bättre och bättre för varje gång jag ser dem. Spelningen handlade mycket om förra årets album Devotion och vi bjöds bland annat på ”Real Thing”, ”Get These Things Out Of My Head” och ”Lesson Learned”. Jag vet egentligen inte varför, men jag skänker alltid en tanke till Joy Division när jag hör Pale Honey.
Därefter fyllde det på med ännu mera folk inför Hästpojkens spelning vid tretiden och Eva Dahlgrens spelning vid femtiden och i båda fallen fick jag inte ens plats nedanför trappan så jag väljer att inte nämna något om dessa spelningar mer än att Eva Dahlgren avslutade denna fina eftermiddag med ”Ängeln i Rummet” och därmed var Record Store Day avslutad för min del.
Pale Honey pressbild
Record Store Day fyllde som bekant elva år med det fanns ytterligare en jubilar. HYMN firade tre år i Göteborg samma dag. Det var en härlig inramning i musikens tecken på både Holy Moly och Pustervik. På båda ställena genomfördes åtskilliga DJ-set och Pustervik bjöd även på väldigt fin livemusik genom strålande klubben Woody West.
Eftersom spelningar med Kacy & Clayton och The Deep Dark Woods redan har recenserats under veckan så väljer jag bara kort att nämna att båda gjorde strålande framträdanden på Pustervik och sångerskan Kacy Anderson blev en ny favorit för min del.
Huvudakten denna kväll var Blitzen Trapper från Portland, Oregon. Jag har sett dem vid några tillfällen tidigare och deras första plattor har en given plats i min skivsamling. Det är dessutom ett väldigt bra liveband och denna kväll var definitivt inget undantag.
Blitzen Trapper. Bild från spelningen i Stockholm.
Foto: Sofia Blomgren/Rockfoto
Det började tjugo i tolv och det blev aldrig någon tråkig stund. Mycket av det handlade om att man hade satt ihop låtlistan med stor precision och nästan uteslutande väntade med de äldre låtarna till slutet. Det passade mig perfekt.
Startskottet för denna period inleddes med briljanta ”Black River Killer” som elfte låt och tiden stod plötsligt helt stilla. Det var enastående bra. Vi bjöds även på fina ”Furr” innan det hela avslutades med ”Wind Don´t Always Blow”.
Det blev så klart extranummer som inleddes med Eric Earley ensam med en akustisk gitarr och fina ”The Man Who Would Speak True”. Vi bjöds även bland annat på ”Lady On The Water” bland extranumren. Kort sagt, en konsert blir inte mycket bättre än så här och vilken underbar lördag.
Jag steg av bussen vid lunchtid på söndagen. Lärkan flög återigen högt över ängen, som en mörk skugga mot den ljusblåa himlen, och sjöng som bara en lärka kan sjunga.
