Det svåraste med kärleken är den måste brinna hela tiden sjunger Marlon Williams på sin andra fullängdare – Make Way For My Love – som släpptes i februari. HYMN mötte den Sverigeaktuelle singer/songwritern för ett samtal om hemsökta hus, självdestruktivitet och brustna hjärtan.
Under sin korta karriär har Marlon Williams redan hunnit turnera med First Aid Kit, tolka Nina Simone och öppna för Bruce Springsteen. Han har hyllats som en ny Roy Orbison och jämförts med Townes Van Zandt och Rufus Wainwright. Den speciella rösten, de eftertänksamma texterna och humorn är egenskaper som kännetecknar nyzeeländaren som just nu befinner sig på världsturné tillsammans med kompbandet The Yarra Benders.
”Medan jag skrev låtarna insåg jag att det finns en universell koppling som gör att det går att hitta sitt eget sätt att ta till sig spåren”
Det är en på många sätt en utlämnande och brutalt ärlig uppföljare till debuten från 2015. Något som från början var svårt att hantera.
– Jag var orolig för att det skulle bli för personligt, för tungsint och svårt för lyssnarna att relatera till. Men medan jag skrev låtarna insåg jag att det finns en universell koppling som gör att det går att hitta sitt eget sätt att ta till sig spåren och koppla det jag sjunger om till sitt eget liv. Och det gjorde att jag slutade oroa mig och kunde fortsätta skriva låtar.
Skivans första singel, ”Nobody Gets What They Want Anymore”, är en duett med hyllade artistkollegan Aldous Harding och spelades in kort efter att deras mångåriga relation avslutats.
– Det var väldigt distanserat. Jag var i San Fransisco när jag spelade in min del av låten. Och hon spelade in sin del i Cardiff några månader senare. Det fanns fortfarande mycket osäkerhet kring vår nya närvaro i varandras liv. Att göra den här låten var ett sätt att bli en del av varandras liv igen fast i andra roller. Låten är som en ursäkt ur ett klassiskt perspektiv, den är ett sätt för mig att säga att jag förstår vad du offrar och varför det inte fungerar.
Han kunde ha valt att satsa på en karriär inom klassisk musik då han redan som tonåring blandade kyrkans kör med countrybandet The Unfaithful Ways. Men tvingades till ett val.
– Jag var splittrad och mina musiklärare ville att jag skulle bestämma mig. Och jag valde bandet. Men den klassiska musiken och dess estetik finns kvar hos mig och lyser fortfarande igenom i de låtar som jag skriver idag.
Make Way For My Love spelades in i norra Kalifornien i ett slott-liknande gammalt hus nära Stinson Beach tillsammans med kompbandet The Yarra Benders och Grammy-belönade producenten Noah Georgeson, som tidigare arbetat med artister som Joanna Newsom och Devendra Banhart. Det var en process kantad av utmaningar.
– Jag hade inte skrivit en enda låt på två år. Jag fick gräva djupt för att hitta tillbaka till rätt sinnesstämning och då kunde jag plötsligt skriva flera låtar på en och samma dag.
Hur var det att byta land och omgivning?
– Det var en annorlunda upplevelse. Innan dess hade jag bara arbetat med en och samma producent på alla tidigare inspelningar så jag var ovan vid att anpassa mig till andra sätt att arbeta. Det var skrämmande till en början. Men efter ett tag vande jag mig och vi blev bekväma i den nya miljön. Det var nyttigt för oss att arbeta med en person som med färska ögon kunde se på musiken ur ett annat perspektiv.
Inspelningsprocessen påverkades av en rad mystiska händelser.
– Första kvällen när vi hade precis avslutat arbetet i studion hörde vi rispande ljud, viskningar och knackningar i väggarna. Det var obehagligt. Nästa dag började vi höra röster utanför studion. Jag försökte ignorera det. Men det gick inte. Och sedan började teknikern berätta om kusliga händelser som drabbat andra artister. Då fick jag höra en sann berättelse om en mördare som funnits i området. Och sen såg jag ett inlägg på Instagram från Thee Oh Sees som hade spelat in sin skiva i samma studio där de beskrev liknande upplevelser.
Men den hemsökta studion visades sig vara ett noga orkestrerat spratt.
”Första kvällen när vi hade precis avslutat arbetet i studion hörde vi rispande ljud, viskningar och knackningar”
– Jag konfronterade producenten och fick inga svar. Under vår sista inspelningsdag bestämde jag och min gitarrist oss för att söka igenom huset och ta reda på vad ljuden kom från. Vi blev vettskrämda men till slut visade det sig att vi var de enda som inte kände till allt var ett skämt. Förutom historien om mördaren som faktiskt är sann. Jag blev chockad och lättad på samma gång. Det fick oss att hela tiden vara på tårna under inspelningen.
”Vampire Again” var den första nya låten som släpptes efter den omfattande turnén med självbetitlade debuten och beskriver en annorlunda natt i Los Angeles.
– Jag befann min ensam i LA under Halloween och skulle gå på en Nosferatu-visning på en biograf och fick ett infall att klä ut mig och skrämma människor. Den upplevelsen blev inspiration till låten. Många var besvikna att den inte kom med på skivan men jag tycker den passade bäst att stå för sig själv.
Hur är det att dela med sig av låtar som är så personliga till publik över hela världen?
– Processen kring att skriva och spela in skivan var att släppa de svåra känslor som ligger bakom många låtar. Varje gång jag går på scen måste jag hitta ett sätt att nå tillbaka till de känslorna men nu är det lättare att dela de med publiken och det känns mer och mer naturligt för varje gång.
Många artister i senare delen av 20-års-åldern lever en självdestruktiv livsstil. Hur hanterar du själv artistlivets baksidor?
– Det är något som drabbar alla artister och konstnärer, och det är något jag tänkt på mycket. Det är en del av livet att välja hur man låter det påverka en. Ibland känner jag mig som mest avslappnad på scen. Jag kan relatera till att många artister känner av en stor ensamhet när de inte står inför en publik. Men jag har mina sätt att slappna av mellan turnéer och studiotid. Det finns inga känslor utan spänning. Saker finns inte bara ur en typ av vinkel. Det behöver finnas friktion för att finnas en mening.
Marlon Williams spelar live på Kägelbanan i Stockholm ikväll, 18 april.
