Emma Knyckare. Foto: Kitty Lingmerth
HYMNs Agnes Ström har träffat Emma Knyckare för att prata om sommarens kanske mest omtalade kulturevanemang – Statement Festival. Läs intervjun nedan.
Jag anstränger mig för att fokusera på scenen. Inklämd mellan en kompis och nån kille i en blöt skinnjacka. Svetten rinner. Vi sitter nästan ihop, gungar åt höger och vänster. Snett bakom mig står en längre och större gestalt. Han tar tag i min midja. Släpper. Tar tag igen. Kanske för att hålla fast vid något. Eller bara för att ta. Handen rör sig uppåt och neråt över min kropp, jag försöker vrida mig bort. Jag är fast. Vänder mig bakåt, ingen ser på mig. Det är omöjligt att veta vems händer som nyss försökt ta sig in innanför min tröja.
Detta är bara en gång av många tillfällen. Varken farlig eller förödande. Men för tusentals festivalbesökare stannar inte övergreppen där.
Sommaren 2016 våldtogs en kvinna i publikhavet under en Zara Larsson-konsert på Bråvalla. Samma år ökade anmälningarna av sexuellt ofredande på festivaler med 20%. Året efter blev återigen en person våldtagen i publiken på Bråvalla. De senaste somrarna har svenska festivaler kantats av våldtäkter, våldtäktsförsök och sexuella övergrepp.
– Vad är den gemensamma nämnaren för allt det här som händer? Ja, det är ju män.
Emma Knyckare hade sin första dag på ledigheten förra sommaren när hon hörde om våldtäkten på Bråvalla. Som komiker har hon själv uppträtt på festivalens comedy-scen flera gånger, och varje år har det skett någon form av övergrepp. Illa berörd av det som hänt skrev Emma den tweet som blev startskottet för en ny slags festival.
Morgonen efter vaknar Knyckare till en överväldigande respons. Tweeten som till en början mest var tänkt som en rolig kommentar hade nu fått spridning. Det var ett faktum att så många hade fått nog av sexualiserat våld och övergrepp på festivaler, och uttryckte en vilja att engagera sig mot det. Emma blev kontaktad av människor som ville att den mansfria festivalen skulle bli av på riktigt.
Snabbt hade Emma uppbackning av en grupp på 25 personer, där många hade jobbat med stora festivaler som Peace and Love och Bråvalla innan. Plötsligt skulle festivalen bli verklighet och Emma började svara på journalisternas frågor med ett nyvunnet mod.
– Någon frågade vilken typ av musik det skulle vara och då sa jag bara: rock! För jag kan ingenting om musik. Sen så blev jag superkaxig och tänkte: ”Men vafan! Jag ska fan göra en festival på riktigt.” Utan att alls veta vilket jobb det innebär.
”Vi vill ju skapa en frizon för folk som behöver det, att de ska kunna gå på festival utan att bli tafsade på”
Emma beskriver festivalgruppen som ”25 nya kompisar”, och det är med stor respekt och ödmjukhet som hon pratar om människorna bakom festivalen. Det här är inte längre bara Emma Knyckares projekt, utan det är något de gör tillsammans. Hon beskriver det första mötet med projektgruppen som nervöst:
– Alla kände nog: ”shit, vad är det vi ska göra och hur fan ska vi göra det?”. Vi hade panik när vi gick därifrån allihopa, säger Emma och skrattar.
– Idag är det däremot superstrukturerat och organiserat. Men det har ändrats lite under vägen också, vid det där första mötet tänkte vi kring termen ”mansfri festival” och vad det egentligen är vi vill göra. Vi vill ju skapa en frizon för folk som behöver det, att de ska kunna gå på festival utan att bli tafsade på. Det behöver ju även icke-binära och transpersoner, så då ändrade vi från mansfri, till Statement Festival.
Jag påpekar att det nog kommer bli svårt sedan när folk ska komma in på festivalområdet att avgöra var gränsen går, vilka som får komma in och inte. Att vakter ska bedöma eller avgöra folks könsidentitet tycker jag låter som en fruktansvärd idé. Men Emma och de andra i projektgruppen har diskuterat och kommit överens om hur insläppet ska gå till.
– Var och en får bestämma själva, ingen kommer bli ifrågasatt i entrén. När man köper biljett nu så står det: ”den här festivalen är till för kvinnor, icke-binära och transpersoner”. Det är väl egentligen det enda vi har liksom. Sedan får man hoppas att alla, när det väl är dags, fattar varför det här finns, och vilka det är till för.
Emmas ingång till festivalen är en genuin vilja att skapa en plats där musik och trygghet står i fokus. Hennes sätt att tala om festivalen är varmt och hon poängterar ofta vikten av ett, som hon säger på sin breda göteborgska, ”gött häng”.
– För mig är det viktigare att alla känner sig trygga och inte ifrågasatta, än att det inte kommer in två cis-män på festivalen som är där för att kvadda på något sätt. Det blir mer pinsamt för dem. Och det kommer bli rätt jobbigt för dem att vara där och bli utkastade.
Vi börjar prata om andra stadsfestivaler och Popaganda kommer på tal, som infaller samtidigt som Statement. Jag frågor om hon tror att det kommer påverka besöksantalet till Statement.
”Om man är kille och ledsen över att man inte får gå på Statement, då kan man gå på Popaganda”
– Jag tänker att det är bra, om man är kille och ledsen över att man inte får gå på Statement, då kan man gå på Popaganda, för de har ju också en feministisk profil och bokar jämställt. Så det är ju toppen!
Statement kommer bara ha headliners som inte är cis-män. De kommer också att premiera band utan cis-män, men Emma förklarar att det är svårt för dem som festivalarrangörer att blanda sig i det kreativa och kräva av artister att de ska styra upp ett helt nytt band för en spelning.
– Det viktiga är att själva området är fritt från cis-män. Och om det är manliga bandmedlemmar eller managers så får de hålla sig backstage. Det är också viss internationell media som är så: ”Hej, vi vill komma och bevaka festivalen men vi har ingen kvinna som jobbar på vår redaktion” och då känner jag: ”Lös det då? Då har ni ett problem.”
– Det känns också kul med den här festivalen, att det liksom blir två flugor i en smäll. Att man ökar statistiken för kvinnor på scen, men också för alla andra positioner runtomkring.
Frida Hyvönen. Foto: Elin Berge
I januari släppte festivalen sina första bokningar, och bland namnen finns Frida Hyvönen, Tami T och Zhala. När jag och Emma träffas har fortfarande inga band offentliggjorts, och när jag frågar hur de tänkte kring bokningar svarade hon snabbt att de kommer boka inom ett brett spektrum.
– Både min mamma och någon som går på festival för första gången och precis har fyllt 18 ska vilja komma. Det kommer både vara olika genrer och olika åldrar. Det är det som är roligt tycker jag, om man kan slänga upp både Silvana Iman och Kikki Danielsson på samma scen, säger hon snabbt och skrattar.
”Det kommer både vara olika genrer och olika åldrar”
Emma är själv en van festivalbesökare och har stått på scen som komiker på både Bråvalla, Arvika och Peace and Love flera år i rad. Hon ler stort när jag frågar henne om festivalminnen.
– Men jag är väldigt dålig på att gå på konserterna. Hamnar oftast på campingen, eller hemma i vår lägenhet och dricker öl istället. Så det är dåligt. Mitt spelschema är alltid skralast, för att jag bara vill dricka öl.
Slutligen, vad tycker du är det viktigaste på en riktigt bra festival?
– Det är nog att det är mysigt. När jag ser det framför mig, i något slags drömscenario, så är det strålande sol och folk kommer in med båtar till bananpiren. Alla är glada, man står med plastmuggsbärs i handen, och så drar första konserten igång och alla bara dansar. Alla är schyssta mot varandra.
Emma lyser upp och är tyst en stund. Hon andas ut och för en stund känns det som att hon ser bilden framför sig på riktigt.
– För det här blir någonting mer tror jag, när det är så stort, jag vet inget annat så stort separatistiskt sammanhang. Det ska bli väldigt, väldigt kul att se hur stämningen blir när det inte finns några män att förhålla sig till.
Tami T. Foto: Julian Curic
Statement Festival går av stapeln mellan 31 aug – 1 sep, 2018 på Bananpiren i Göteborg. I Facebook-eventet kan du se alla bokade band och artister hittills.
