Idag släpps singeln Vad dom än säger – en #MeToo–anthem skapad av VoPAM tillsammans med hela 56 andra artister. HYMN:s Alexander Tillheden har träffat Pernilla Söderblom och Amanda Mair från VoPAM för att ställa lite frågor om projektet.
Projektet startade när VoPAM skickade ut en förfrågan till olika artister i uppropet #närmusikentystnar för att se som det fanns ett intresse av att göra en låt tillsammans. På bara några dagar fick de över 150 stycken intresseanmälningar. Efter att lite logistiska och geografiska förhinder besegrats så fanns det kvar 56 artister som samarbetade. Resultatet ges ut på en singel. Alla intäkter ifrån singeln går till RoKS, Riksorganisationen för Sveriges kvinnojourer och tjejjourer. Läs mer om dem här.
Vad är det viktigaste ni har lärt er under projektet?
Pernilla: – Vilken kraft som vi kvinnor har när vi går ihop och samarbetar. Det har hjälpt oss våga stå upp för det vi gör och det vi är. Jag har aldrig kallat mig själv för låtskrivare innan, men nu kan jag göra det. Den energin och kreativiteten som har kommit ut ifrån samarbetet har varit väldigt lärorik.
Amanda: – Jag håller helt med, vi har väl också lärt oss en massor inom de administrativa grejerna. Det är ett så stort projekt, så det har inte alltid varit helt lätt. Att knyta samman ett så stort kontaktnät av så duktiga musiker har varit fantastiskt och kommer vara användbart för oss alla i framtiden, tror jag.
#MeToo–rörelsen har fått lite kritik på senaste tiden för att den mest bara har hjälpt kvinnor som redan har varit i en sorts maktposition. Vad tycker ni? Är det något som stämmer här?
Pernilla: – Det tror jag nog den gör. Tyvärr så påverkar ju normerna i samhället alla typer av rörelser. Men jag hoppas ändå att rörelsen förändrar det vi vill och att den når alla till slut. Vår tanke har inte varit att utesluta någon, men samtidigt så har vi använt oss av en artistelit. För målet var att göra popmusik som kan nå ut till en större massa och sprida vårt budskap långt. Vi sjunger om en flicka oavsett bakgrund till alla flickor som kommer till den här jorden.
Med tanken på att intresset för att få vara med på den här låten var stort, så undrar jag om ni har några planer på att släppa den som en instrumentalist version? Så fler har möjlighet att få göra sin grej på den.
Amanda: – Vi har ju tänkt att släppa lite olika versioner och det är flera artister som har varit med som har velat släppa sina egna tolkningar på låten. Så kanske är något vi kan göra.
Pernilla: – Ja och det är många som inte kunde vara med som det hade hjälpt, och det är något vi har diskuterat, men inte kommit fram till något ännu. Men det finns möjligheter och vi vill att det ska spridas så mycket som möjligt. Vi gör det nu inom popen, men det hade varit grymt och fler genrer hade kunnat haka på och göra sin version absolut.
Har ni några rekommendationer på hur man skulle kunna nå ut mer?
Amanda: – Fortsätta använda sociala medier och berätta om sina historier och erfarenheter. Föra en dialog om det och gör fler delaktiga. Artister inom popmusik skriver mest om kärlek och sånt, men det hade varit intressant om popmusik blev mer samhällskritisk.
