Industrigitarrerna och de dystopiska, grå miljonprogramstonerna är tillbaka för tredje gången gillt med Niklas Hellberg (Hell) och Pelle Ossler i spetsen. För första gången utan Joakim Thåström som fast bandmedlem och för första gången med den tyska sångerskan Andrea Schröder.
Albumet är inspelat i Berlin och mixat av Michael Ilbert i den legendariska Hansa Ton-studion i samma tyska stad.
Det är ett nytt, men bekant Sällskapet som ger utryck i låtar genomgående på tyska. Det är långsamt, effektfullt och dramatiskt. Och trots att mitt tyska ordförråd inte innehåller mer än artighetsfraser och beställningar känns det inte det minsta främmande. Sällskapets maskineri och instrumentala delar tolkar tillräckligt.
Kanske beror det på att Sällskapet alltid dragits till det industriella kugghjulet och den grå tillvaron som man både romantiserar och fruktar på en och samma gång.
Motorn på Dispartition är de monotona trummorna och ekande gitarrerna som lyfts av Andrea Schröders både vackra och kusliga röst.
Någonstans mellan den marscherande basgången, de galopperande trummorna och det väsande gästspelet av Thåström når plattan sitt klimax mellan låtarna ”Westerplatte”, ”L’Autostrada” och ”Wandler” i mittenpartiet och jag får svårare att hitta tillbaka ju närmre slutet vi kommer.
[BMG, 16 mars]
