Joseph J. Jones är en förhållandevis ny stjärna på den engelska artisthimlen. Han har släppt iväg en EP och på det en handfull singlar.
Musikaliskt befinner han sig någonstans i en smältdeg av modern R&B, soul och pop. Med ett sparsmakat musikalisk fundament låter han sin basröst stå i centrum. För ett par veckor sedan gjorde han sin debut på svensk mark och HYMN passade då på att ta ett snack med artisten i fråga.
Att Joseph är hemmahörande i England hade jag såklart inte missat, men mer specifikt var kunde jag inte peka ut, vilket gjorde att konversationen redan från början tog en liten detour.
– Jag är från östra London!
Aha, så du är ett West Ham-fan antar jag?
– Haha, såklart! Har säsongskort och går på alla matcher. Jag får ofta frågan av mina kompisar om vad jag skulle välja om valet stod mellan att West Ham vinner ligan eller att mitt album går upp till nummer ett på listorna. Att West Ham vinner ligan är det självklara svaret.
Efter ett par minuter till av Premier League-prat tog undertecknads fotbollskunskaper slut och det var hög dit att leda över till ett område där kunskaperna var mer djupgående: musik. Närmare bestämt denna artists musikaliska start.
“I början hatade jag musik och tyckte det var skittråkigt”
– Jag började sjunga i skolan när jag var typ 14. Men i början hatade jag musik och tyckte det var skittråkigt. Sen frågade någon om jag ville sjunga i skolans kör. Först var jag inte så sugen. Jag tänkte mest på de äldre eleverna som skulle vara där, mobbare och sånt. Men sen sjöng jag på en konsert och alla jublade, vilket gjorde mig rätt chockad. Efter det fick jag smeknamnet Frank, efter Sinatra, vilket var rätt coolt. Sedan började jag lyssna mer aktivt på musik. Typ Smiths, Joy Division, Manchesterscenen och allt det. På den vägen är det.
En av de singlar i Jones katalog som står ut är den sparsmakade, men samtidigt kraftfulla ”Gospel Truth”.
– Jag skrev den tillsammans med min producent, Richard Frenneaux, för typ ett år sedan. Vi var båda i en period där vi övervägde att ge upp festande, krökande och sånt. Vi var både lite trötta på det helt enkelt. Jag är lite kritisk till religion men tenderar att skriva om det. ”Gospel Truth” är lite som en ateist som sjunger gospel. För i det här sammanhanget var det liksom inte något gudomligt, mer idén av att sjunga till någon man skattar högt och sätta sin tro till den personen.
“Jag är lite kritisk till religion men tenderar att skriva om det”
Den har ju ett ganska stort mått av gospel i sig och låter din röst stå i centrum…
– Ja! Den är sparsmakad rent musikaliskt. Tidigare har jag jobbat med folk som la effekter och skit ovanpå min röst, vilket jag inte gillar. Jag har en rätt kraftfull röst och jag vill att det ska stå i centrum. Min producent kom med idén att bara ha lite bas och trummor i bakgrunden och då kände jag att det var helt rätt.
– Jag ville typ att den skulle ha känslan av att jag var en mer elektroniskt backad Johnny Cash. Jag säger ju såklart inte att jag är Johnny Cash, absolut inte, haha! Mer att gospel-känslan är lite Johnny Cash-ig och att den kan nå ut till folk. För när de ser mig så tror jag inte att folk förväntar sig att jag ska ha en sån röst och sjunga om känslor, men det är en väldigt viktigt del för mig.
Sedan Joseph J. Jones blev signad på Communion Records för ett par år sedan har det kommit ett par singlar och även en EP från honom. Nu senast för någon vecka sedan, och det börjar ta sig. Så småningom kommer det förmodligen ramla ut ett helt album, kanske redan i år.
