På Screaming Females nya album märks knappt bandets ursprung som punkigt noiserockband alls, istället levereras relativt radiovänlig rock. Influenserna från klassisk rock och metal är tydligare än någonsin förut. På inledande ”Glass House” flirtas det med sjuttiotalshårdrock, i andra stunder går tankarna snarare till nittiotalets alternativrock.
Den nya slickheten har en viss charm men jag saknar ofta råheten från album som Castle Talk och Ugly. I jämförelse med de tidigare skivorna låter All At Once snarast som en rentvättad version av föregångaren Rose Mountain.
Särskilt när det gäller låtskrivande så är likheterna med Rose Mountain stora – här finns samma sorts skiftande arrangemang och samma precision i låtskrivandet. Precis som Rose Mountain så är också All At Once något ojämn, en hel del låtar når inte riktigt ända fram. Det hindrar dock inte de bästa stunderna från att vara magiska.
Stilförändringarna gör det bara tydligare vad som egentligen är centralt med bandet – Marissa Paternosters fantastiska vokalinsatser. Det är något med hennes röst som gör att den alltid träffar rätt. Även när den polerats och städats så finns det något intensivt och rått kvar, en känsla som det inte går att värja sig emot.
[Don Giovanni, 23 februari]
