Det är lätt att imponeras och inspireras av Elcim ”Superturken” Yilmaz. När hon presenterade idéen om en Bowiehyllning till flera stora bolag var det ingen av dem som trodde på henne. Ingen trodde att Elcim skulle lyckas ro projektet i hamn.
Detta väckte en slags glöd inombords som förvandlade henne till en superhjälte. Hon gav sig fan på att fixa det och plötsligt hade hon hyrt Globen. Själv. Utan något bolag i ryggen.
Tänk om fler människor hade denna ”fuck off-mentalitet”, vilka fantastiska projekt vi skulle få se och vad mycket roligare kulturlivet skulle vara. Väldigt David Bowie om du frågar mig. Bowie är för mig att alltid ge sig ut på djupt vatten. Att inte låta sig skrämmas, tystas och att fortsätta ha drömmar och testa nya vägar.
Publiken var svår att värma upp, trots kärleken till Bowie kändes applåderna lite väl rutinmässiga, skratten något inövade och spontaniteten obefintlig. Kvällens värd Robert Fux gjorde sitt bästa i ett Globen, som jag önskar hade varit fullsatt, i glittrande kreationer och flawless makeup. Kapellmästaren Stefan Sporsén, känd från På spåret, var showens trygga kraft som ledde tolvmannabandet med stråkar, blås och kör. De satte låtarna med samtliga artister, gav alla röster och genrer plats i rampljuset.
Ordningen på artister och låtar kändes inte helt optimal utan lite som att de dragit lott. Artisterna var taggade och bytte av varandra snyggt efter varje framträdande. En akt övergick i en annan. Jag drogs med på en tidsresa. Det var spretigt, fint, galet och konstigt men stundvis platt.
Hyllningen visade David Bowies många ansikten, stilar och röster. Galen eller geni? När jag läser rubriken till en gammal artikel som min pappa sparat på insidan av en vinylskiva sedan 70-talet konstaterar jag att det ena inte behöver utesluta det andra. Vi kan alla vara superhjältar.
BOWIE(OS)MEDALJER:
BRONS: Moto Boy och Sarah Klang – en Ziggy Stardust-reinkarnation mötte countrystjärnskottet som kung och drottning i ”Heroes”.
SILVER: Dennis Lyxzen – kaxigt punkig med mickkonster på de rätta ställena.
GULD: Jenny Wilson för fantastiskt framförd ”Space Oddity” och bäst Bowie-outfit ever.
Kvällens minus:
– Att jag missade inledningen och ”Rebel Rebel” på grund av att jag blev hänvisad fel till 483 olika entréer. Blev bemött som skräp av personal vid entréerna; vilka trötta människor som drog ned stämningen totalt med sina gäspningar och felhänvisningar.
– Publiken. Publiken?!?! Skulle vi hylla Bowie eller inte?
Kvällens plus:
+ Att de inledde hela showen med ”Rebel Rebel”, vilket även var min förhoppning.
+ Att kunna lyckodansa och sjunga med i de tre sista låtarna då nästan hela publiken var uppvärmd.
+ Att detta hände överhuvudtaget!
Låtlista:
”Rebel Rebel” – Dennis Lyxzen
”Ashes to Ashes” – Amanda Bergman
”In the Heat of the Morning” – Magnus Carlson
”Where Are We Now” – Magnus Carlson
”The Man Who Sold The World” – Julia Frej
”Little Wonder” – Jenny Wilson & Julia Frej
”Space Oddity” – Jenny Wilson
”Ziggy Stardust” – Conny Bloom
”Fashion”- Dennis Lyxzen & Min Stora Sorg
”Thursday’s Child” – Min Stora Sorg
”Changes” – Ebbot Lundberg & Amanda Aasa
”Five Years” – Ebbot Lundberg
”Where Are You Now” – Ebbot Lundberg (egen låt)
”It Ain’t Easy” – VAZ
”I Can’t Give Everything Away” – Sarah Klang
”Seven” – Sarah Klang
Rock’n’Roll Suicide – Cissi Wallin
”All the Young Dudes” – Erik Lundin
”Memory of a Free Festival” – Amanda Bergman
”Lazarus” – Stockholms Domkyrkokör
”Life on Mars” – Daniel Boyacioglu & Moto Boy
”Suffragette City” – Moto Boy
”Let’s Dance” – Dennis Lyxzen
”Heroes” – Sarah Klang, Moto Boy & Magnus Carlson
”Young Americans” – Amanda Bergman
”Starman” – Julia Frej & Moto Boy
