Fyra år efter senaste släppet är Alice Boman nu definitivt tillbaka. För några veckor sedan inledde hon en turné som tar henne till flera städer i både Europa och USA, och senare i år kommer det efterlängtade debutalbumet. Jonatan Martinsson ringde upp Alice när hon satt i bilen på väg ner till kvällens utsålda gig på Oceanen i Göteborg.
Hej Alice, hur är läget?
– Det är jättebra. Vi spelade i Stockholm igår kväll och det var så kul. Vi är väldigt glada här i bussen.
Du inledde din turné på Where’s The Music i Norrköping för ett par veckor sedan, hur känns det att stå på en scen igen?
– Det är så himla fint. Det var nästan två och ett halvt år sedan jag spelade med band och det är väldigt kul att göra det igen, man får en sån energi. Det känns också roligt att spela nya låtar och testa det nya materialet lite.
Det är fyra år sedan du släppte EP II, vad har du gjort sedan dess?
– Efter den så spelade jag live rätt mycket och sedan började jag skriva nytt material. Jag har spelat in och levt, flyttat till Stockholm, flyttat tillbaka till Malmö och nu ska jag flytta till Stockholm igen. Jag har lärt känna människor som också försörjer sig som musiker och det har varit väldigt fint och inspirerande.
Senare i år släpper du ditt debutalbum, berätta om det!
– Jag är inte sån som skriver låtar så snabbt, snarare börjar jag på väldigt många låtar men gör inte klart några. Så vi hade typ fyrtio olika demos när vi började, där vissa bara var en vers, och så valde vi ut vilka vi skulle gå vidare med och göra klara.
”Jag blev helt knockad av den filmen, jag tänker på den varje dag”
– Jag har spelat in i en studio i London som mitt skivbolag har tillsammans med min producent Fabian Prynn och därför har det också varit beroende av när han har kunnat, så det har varit rätt utspritt. Det är mest jag, Fabian och Tom Malmros som varit med i studion och vi spelar de flesta instrumenten på skivan. Men på första singeln ”Dreams” är Ellen och Liam från Hey Elbow med också, den började vi spela in i London för tre år sedan så det har varit en ganska lång process.
Skivans andra singel ”End of Time” som släpptes i januari tycker jag delvis visar på ett lite nytt sound jämfört med dina första två EP:s, är den representativ för skivan?
– Både ja och nej kan man väl säga, det finns några end of timiga låtar på skivan och så några mer avskalade som låter mer som det gamla. Men det är absolut mer instrument på skivan än tidigare, det är en annan grej.
Både ”End of Time” och första singeln ”Dreams” har fått fantastiskt videor, hur viktigt är det visuella för dig?
– Väldigt viktigt. Jag vill att det visuella ska förstärka känslan som musiken förmedlar. Till de här videorna har jag jobbat med två franska tjejer som jag lärt känna. Det har varit så fina upplevelser.
När man är ute på turné tänker jag mig att det blir mycket musiklyssnande, har du något musiktips som man inte bör missa?
– Jag har fastnat för Kendrick Lamar på sistone, det är fett. Sedan är jag väldigt förtjust i Aldous Hardings senaste skiva, den har jag lyssnat jättemycket på. Och Sufjan Stevens låt ”Mystery of Love” till filmen Call Me By Your Name! Jag blev helt knockad av den filmen, jag tänker på den varje dag. Filmen och soundtracket är bara så jäkla fint och magiskt.
