Foto: Anna Ledin Wirén
Riot Grrrl Sessions är ett av de senaste årens mest intressanta projekt. Ett gräsrotsfiansierat musiksamarbete där tolv av Sveriges mest spännande musiker (från bl.a. Pascal, Tant Strul, Call Cat och Snake) samlats en helg för att spela in ett album.
Alla inblandade i skivan (musiker såväl som ljudtekniker, pr-personer etc) är kvinnor, icke-binära och/eller transpersoner. Jag ringde upp Riot Grrrls Sessions initiativtagare Canan Rosén (från bl.a. Twin Pigs och Tiger Bell) för att ställa några frågor.
När föddes idén till Riot Grrrl Sessions?
– Den konkreta idén kläcktes för ungefär ett år sen. Men jag har egentligen gått och funderat på det här i flera år. Jag har velat ha ett riot grrrl-band länge, men alla som jag velat ha det med har varit upptagna med sina egna band. Så det har aldrig gått rent praktiskt. Men för något år sen så kom jag på att om vi gör det under väldigt begränsad tid, som en session, så måste ju folk kunna vara med. Eftersom det aldrig har varit att de inte velat, bara att de inte kunnat.
När började du arbeta på att få ihop Riot Grrrl Sessions till ett konkret projekt?
– Precis efter att jag kom på idén! Det kändes som att det var en för bra idé för att inte genomföra. Så jag började direkt fråga musiker om de ville vara med. Och när jag väl börjat fråga folk så var det för sent för mig att backa ur säger Canan och skrattar.
– Att få ihop folk var verkligen inte något problem. Alla sa ja utom de som inte kunde för att de redan var inplanerade på någon turné eller skivinspelning eller så.
Hur valde du ut vilka du skulle fråga?
– Det var lite blandad taktik. Jag tog en del säkra kort – folk som jag känner och som jag vet är väldigt duktiga musiker och låtskrivare och som jag visste skulle funka bra att spela in ihop med. Och sen så var det en del wildcards, folk jag inte kände men som jag jättegärna ville samarbeta med eftersom jag imponerats av saker de gjort.
”Att vi spelade in som vi gjorde gav ändå något, en livekänsla och en nerv”
– Efter att ha fått ihop folk så var det största problemet var vi skulle vara nånstans. Jag insåg att det skulle krävas en ganska stor studio och det hade vi inte råd med. Så då startade vi en insamling med Indiegogo. Det gick bra, vi fick in mer än vi frågade efter. Sen så försökte jag söka en del kulturstöd och så, men det gick inte alls. Jag fattar fortfarande inte varför vi fick avslag på allt. Men ja, det är som det är.
Hur gick själva inspelningen till?
– Vi spelade in i Riksmixningsverket, en stor studio med flera rum. Eftersom vi var många musiker med många låtar att spela in så fick vi dela upp det och ha ett rullande schema. Där ett gäng var i stora inspelningsrummet och spelade in, och så kunde ett gäng sitta i köket och repa eller skriva låtar, och så en trappa upp kunde folk lägga sång och annat. Och så rullade det på hela dagarna.
– Vi hade bara tre dagar så det var liksom skarpt läge så fort man skulle spela in. Efter att man repat igenom låten och soundcheckat så var det bara att köra, tagning direkt. Så man hade bara två-tre tagningar på sig och då gällde det att sätta det. Det är ändå väldigt coolt att det funkade. Nu för tiden är ju folk vana vid att kunna göra 74 omtagningar och sen klippa och klistra hur som helst. Så det här var ett väldigt oldschool sätt att spela in.
– Tretton låtar på tre dagar är ju helt sjukt egentligen. Så mycket som man håller på och repar med sina andra band ”nu ska vi spela in om tre månader bäst vi repar varje dag”. Och nu repade vi ingenting istället. Men det är klart att tidsbegränsningen märks på resultatet. Hade vi haft längre tid på oss så hade det låtit annorlunda. Men antagligen inte bättre. Att vi spelade in som vi gjorde gav ändå något, en livekänsla och en nerv.
Artwork av Malin Ringsby. Foton av Anna Ledin Wirén & Emil Pilsäter.
Hur gick det till när låtarna skrevs?
– Till i stort sett alla låtar har det funnits en skiss innan som folk har tagit med sig in i studion. Det har verkligen varit väldigt olika hur färdig skisserna varit, allt från att nån suttit hemma och sjungit in en melodisnutt i mobilen till att någon kommit med något mycket färdigare. Men de flesta låtarna har varit några riff och lite melodier och sen har vi utgått ifrån det.
– Sen så var det några låtar som helt kom till in i studion. Det var lite osäkert först, men så tänkte vi att ”nä nu kör vi, vi testar”. Vi har verkligen peppat varandra att våga och att ta ut svängarna. Det funkade för att vi hade sån tillit till varandra. Och för att alla hade så jävla kul och för att alla är sådana jävla proffs.
”Det finns en stark gemenskap i riot grrrl-scenen, man stöttar varandras initiativ”
– Det var viktigt att det inte skulle bli toppstyrt med låtarna. Vi har fixat det tillsammans och alla har fått bidra med sin grej. Det är så vi tänkt kring hela projektet, allt från själva inspelningen till mixningen och inspelningen av filmen som gjordes om projektet. Bara för att det är jag som är initiativtagare så är det inte jag som ska styra. Alla kreatörer som varit inblandade har fått fria händer med sin del.
Ni har fått en hel del uppmärksamhet i Sverige för det här projektet, har ni nått utanför Sverige också?
– Det vi märkt är att det spridit sig är i riot grrrl-kretsar runtom i världen, och det är först och främst det vi vill. Det finns en stark gemenskap i riot grrrl-scenen, man stöttar varandras initiativ.
Vad har du själv för förhållande till riot grrrl-rörelsen?
– Jag har spelat i punk- och rockband i ungefär tjugo år nu. Och det är väldigt speciellt att vara kvinna i en så mansdominerad värld som det fortfarande är. Även om det sakta, väldigt sakta, men säkert går åt rätt håll.
– Riot grrrl har alltid funnits där på något sätt, som något att luta sig tillbaka på. När det har behövts. En sorts samhörighet. En gemenskap där man delar värderingar och erfarenhter med andra. Sen har jag inte alltid själv definierat mig som just riot grrrl, det har varit lite olika, i början kände jag inte det behovet. Det är nog något som vuxit fram mer och mer.
Skivan heter The First Session, det låter ju lovande…
– Det är såklart ett medvetet val att den heter The First Session. Jag vill jättegärna att det blir mer. Själva upplägget går att applicera igen, hur många gånger som helst och det finns massor kul varianter på det här som man kan göra. Så jag hoppas men vi får se, det beror på hur det går nu. Och jag känner ingen stress med det. Nu känns det viktigast att vi får njuta av släppet av den här skivan.
Lyssna på ett spår från skivan på Grrrlcollection.com. Ikväll är det releasefest för albumet på Bar Brooklyn i Stockholm. Läs mer här.
