Jade Bird är ett av namnen på americana/countryhimlen som skiner allra starkast just nu. I fjol hamnade hon på Rolling Stone Magazines lista över countryartister att hålla koll på och i samma veva kom hennes EP Something American.
Hon föddes i England men har redan nu, blott 20 år gammal, ena foten djupt planterad i den amerikanska musikmyllan. Med vänner som Brent Cobb har hon både spelat in och turnerat i det stora landet i väst. HYMN träffade henne innan hennes spelning på festivalen Where’s the Music för någon veckan sen.
Du har fått en flygande start på din musikkarriär i England och USA, men här i det kalla Norden kanske inte alla känner till dig. Kan du berätta lite om när din musikaliska resa började?
– Såklart! Jag började spela klassiskt piano när jag var typ sju och när jag var runt 12 hittade jag gitarren. Den fascinerade mig och ledde ganska omgående till att jag började lyssna på blues. Bob Dylan, Neil Young och även Black Rebel Motorcycle Club. Fortfarande det bästa bandet jag sett live!
– Då var jag 13 eller 14 och det var en tid med ganska mycket tumult i mitt liv, jag reste rätt mycket för att min pappa var i armén. Så jag antar att gitarren blev ett sätt att ventilera mig. I samma veva började jag även spela ute och sen flyttade jag till London när jag var 16. På den vägen är det!
Att intervjua Jade Bird är lite som att sitta och prata med en likasinnad musikfantast och samtalet far från Townes Van Zandt till Justin Timberlake och tillbaka till hennes fjolår, då EP:n kom och hon spenderade tid i USA med både Brent Cobb och First Aid Kit.
– First Aid Kid var bara en show på Stubb’s i Austin, men jag hoppas på att få spela med dem igen. Och Brent är en riktigt bra vän till mig. Lite som min farfar, haha. Han pratar om moonshine hit och dit med den där riktiga sydstatsdialekten.
Coolt, jag blir nästan lite avundsjuk…
– Haha! Jag var i Nashville i två veckor och då åkte vi till hans kusin, Dave Cobb, som är producent och spelade in några spår med honom i hans studio.
”Det var några bitar som jag var tvungen att sjunga i en väldigt hög tonart, så jag var lite nervös att göra bort mig”
Att spela in med Dave Cobb är lite som att nå toppen av country och americana-scenen just nu. Han har spelat in med artister som Jason Isbell, Chris Stapleton och Brandi Carlile.
– Han är ett geni bakom kontrollbordet. Jag hoppas att några av inspelningarna kommer släppas. Men det var några bitar som jag var tvungen att sjunga i en väldigt hög tonart, så jag var lite nervös att göra bort mig. Och det vill man ju inte göra framför Dave Cobb. Så vi får se om det blev något bra som kan komma ut.
Jag röstar för att låtarna ska släppas!
– Tack så mycket, vi får hoppas!
Det finns ett spår på din EP vid namn ”Good Woman” som jag fastnade lite extra för. Lite som en modern take på en klassisk otrohets-honky tonk. Kan du berätta lite om den?
– Den har sina rötter. Grejen med countrymusik för mig är just de där otrohetshistorierna. Som Loretta Lynns låtar. Jag älskar den typen av berättande! Det där med att aldrig vara bra nog. För en ung kvinna tror jag det är en ganska vanlig känsla att ha. Så jag tog en liknande berättelse och satte den i en mer rockig och rakare kontext.
Lysande låt. Kommer vi få höra mer av dig snart, ett album kanske?
– Tack! Ja, såklart! Jag skulle säga att jag är ungefär 60-70% klar, så det börjar dra ihop sig. Men man känner alltid att det finns mer att spela in. Jag skriver hela tiden och det är alltid svårt att göra urval. Jag vill liksom ha med nya låtar på albumet hela tiden. Men snart så är det nog klart och jag har några singlar i pipelinen klara att släppas.
Att Jade Bird gör musik som stadigt står planterad i gamla traditioner råder det inga tvivel om. Men samtidigt för hon in moderna element, vilket gör att musiken platsar perfekt in tiden vi lever i. Att hon dessutom är ett stort Townes Van Zandt-fan och tycker Justin Timberlake ska hålla sig borta från att sjunga låtar som bär titeln ”Flannel” gör väl saken bara bättre?
