Klubb DÖD: Jonas Fransson, Kim Sollare, Hanna Carlsson & Adina Hargeby
Klubb DÖD har sedan 2013 arrangerat kvällar med goth, darkwave, postpunk och mörk synth. Med fokus på avkomman ur 80-talets mörka postpunk har de tagit flera av de allra hetaste arvtagarna till Stockholm.
Årets satsning inleddes häromveckan med Los Angeles-synthpunkarna Sextile. Vårens program bjuder i övrigt på högt ansedda mörkermän som Current 93 (Stora Nalen, 21 april), Chameleons Vox (Slaktkyrkan 27 april) och så gör Agent Side Grinder livepremiär med nya sångaren Emanuel Åstrom (Slaktkyrkan, 26 maj).
Innan dess, redan nästa lördag den 24 februari är det dags för en minifestival på Slaktkyrkan med fyra mycket intressanta unga gotiska akter: Stockholmska Then Comes Silence, belgiska Whispering Sons, isländska Kælan Mikla – och inte minst Qual, William Maybellines soloprojekt där han utforskar (om möjligt) ännu mörkare och kyligare tongångar än vad han annars gör i Lebanon Hanover.
HYMNs Anton Lindskog kollade läget med Jonas Fransson, en av de fyra eldsjälarna bakom Klubb DÖD och trummis i Then Comes Silence.
När föddes idén till Klubb DÖD?
– Vi var på Gothic Pogo Party i Tyskland 2013 och Hanna och Sophie började pratade om hur de saknade ett liknande evenemang hemma i Sverige. Vi bodde alla tillsammans på ett hostel i Leipzig. Lite senare presenterades idén för Adina som nappade på konceptet. Jag tror det var så det gick till eller om vi pratade om det över en bakfull öl på hostelet.
”Det enda som egentligen har förändrats är ambitionsnivån”
– Det var Hanna, Sophie och Adina som startade Klubb DÖD. Jag hjälpte till med en del redan från början men blev inte fullvärdig medlem förrän 2015.
Hur har Klubb DÖD förändrats med tiden?
– Det enda som egentligen har förändrats är ambitionsnivån. I början var vi glada över DJ-kvällar och lokala band för en publik på under 50 personer. Nu siktar vi betydligt högre än så.
Just nu händer otroligt mycket inom den typ av musik som brukar förknippas med Klubb DÖD. När upplever du egentligen att det vände?
– Ungefär samtidigt som Klubb DÖD startade faktiskt! Det har gjorts extremt mycket bra postpunk under 2010-talet och det är inte alls svårt att hitta bra akter till klubben. Tvärtom hinner vi inte köra alla de grymma band och artister som hör av sig till oss. Jag hoppas också att scenen i Stockholm växer ikapp. Det går absolut åt rätt håll men vi är inte där än. Jag skulle tro att de flesta Stockholmsbanden är betydligt större i Centraleuropa än i Sverige, vilket kan vara lite tråkigt.
Vad har du själv för förväntningar på minifestivalen den 24 februari?
– Just den kvällen ligger mig extra varmt om hjärtat! Mina kollegor i klubben såg Kælan Mikla och Whispering Sons på Kalabalik på Tyrolen i somras (läs HYMNs reportage därifrån här). Själv var jag i Tyskland och spelade med Then Comes Silence då, vilket grämde mig.
Kaelan Mikla. Foto: Niklas Gustavsson, Rockfoto.nu
Kælan Miklas texter är på isländska. Tidigare har She Past Away spelat hos er flera gånger och de sjunger ju på turkiska. Varför tror du att den här scenen är så öppen för musik på främmande språk?
– För She Past Aways del tror jag det beror på soundet. Hanna och Adina kallar det “mummelgoth”, där sången används mer som ett instrument. Egentligen hade Volkan (She Past Away) kunnat sjunga på vilket språk som helst, det är ändå så svårt att uppfatta. Det är lite som att lyssna till mässande munkar. Mystiskt och nästan lite obehagligt – på ett bra sätt!
– Kælan Mikla är ett så sjukt intressant band! De kom från ingenstans och är väldigt unga, precis i början av karriären. Och de är extremt aktiva och ute och spelar jämnt. Kælan Mikla har alla ingredienser för att bli stora inom scenen och vi ser verkligen fram emot att ha dem på Klubb DÖD. Angående att sången är på isländska så tror jag att samma sak gäller här som för She Past Away. Det är soundet som gör det och det främmande språket gör det bara mer exotiskt.
”Kælan Mikla har alla ingredienser för att bli stora inom scenen och vi ser verkligen fram emot att ha dem på Klubb DÖD”
Är det något artistmöte som har varit extra kul under tiden med Klubb DÖD? Har du någon rolig anekdot att berätta?
– Oj, jättemånga! Jag skulle kunna berätta om när jag var chaufför åt Clan of Xymox och råkade låsa in bilen i ett parkeringshus. Tydligen stängde parkeringshuset över natten så jag kunde inte köra hem dem efter spelningen.
– Eller om när Lebanon Hanover bad mig visa vägen till hotellet. Min mobil var trasig och jag hittade inte dit. Vi var alla ganska runda om fötterna och hann gå runt halva Östermalm innan vi upptäckte att det låg nästan precis bakom Nalen. Men Larissa och William i bandet var supergulliga och jag tog många fina bilder så det blev verkligen ett minne för livet.
– Jag ser så mycket fram emot att träffa William igen när han kommer hit och spelar med Qual. Under de här åren har jag träffat så många fina människor och flera av dem har blivit goda vänner till oss.
Har du någon drömbokning kvar att förverkliga till Klubb DÖD?
– Ja, det finns ju alltid spännande artister man vill boka: Boy Harsher, Geometric Vision, Hapax, Drab Majesty, The Mission, Soft Kill, O.Children, Prayers, Winter Severity Index, Swans, Pink Milk och The Soft Moon (fast de två spelade ju i Stockholm nyligen), Kite, Liste Noir, 45 Grave, Totenwald, Gary Numan, The Present Moment, Date At Midnight, Silent Runners, Sally Dige, Egrets On Ergot… Och om man får fantisera fritt, oberoende av tid och rum, så vore Cortex helt fantastiskt!
She Past Away. Foto: Niklas Gustavsson, Rockfoto.nu
Om man går in på Klubb DÖDs hemsida och bläddrar bland posters och DJ-setlists från tidigare arrangemang så finns där några namn som sticker ut. Turkiska She Past Away har gästat inte mindre än tre gånger (2014, 2015 och 2017) – och varje gång har det blivit utsålt!
Bandet, som idag består av sångaren och gitarristen Volkan Caner och keyboardisten Doruk Öztürkcan, har på kort tid blivit viktiga fanbärare för en ny våg av trummaskinsbaserad depprock. Vi ställde några frågor till Doruk.
Ni har bland annat nämnt Sisters of Mercy och Clan of Xymox som viktiga förebilder. Hur kom ni i kontakt med den typen av musik?
– Det var genom piratkopierade kassettband som vi bytte mellan varandra i slutet av 80-talet. Tio år senare fick vi internet och då gick det att utforska både ny och äldre musik på ett djupare plan.
Finns det en gothscen i Turkiet?
– Nej!
Era texter är på turkiska men ni har fans över hela världen. Hur har ni lyckats överbrygga språkbarriären?
– Vi lyssnar själva på musik på många olika språk. Egentligen har inte språket särskilt stor betydelse. Den som är intresserad kan ju alltid leta upp översättningar av texterna.
”Den som är intresserad kan ju alltid leta upp översättningar av texterna”
– She Past Aways musik kommer alltid att vara på turkiska. Det är bara på modersmålet som Volkans poesi kommer till sin fulla rätt. Kanske kan det hända att vi gör någon enstaka låt på engelska någon gång i framtiden. Men jag lovar inget. Eller på spanska (Volkan har spansk fru och bor numera i Barcelona – min anm).
Er låt “Kasvetli Kutlama” dök något otippat upp i en modevisning hos Dior Homme år 2016.
– Ja, jag har faktiskt ingen aning hur det gick till eller varför de ville använda vår musik.
Ni har spelat mycket i Sverige: Klubb DÖD tre gånger, Kalabalik på Tyrolen 2014, Subkultfestivalen 2017 med mera. Så sent som i förra månaden var ni tillbaka och spelade i både Malmö och Göteborg på sista upplagan av Electronic Winter. Har ni ett starkt band till Sverige?
– Ja, vi gillar verkligen den svenska scenen och har fått många vänner där.
