Fly America-grundaren Mark Battles nya släpp Vasi World är lite överraskande då det tidigare pratats om att skivan skulle vara en EP. Nu visar det sig ha blivit ett album istället – det andra inom ett år för Battles.
Vasi World går ut hårt redan från början. Jag blir indragen i skivan på direkten. De fyra första låtarna är riktigt bra, speciellt den ScHoolboy Q-liknande låten: “Here We Go Again”. Och det är nog där albumet når sin peak. Efter det tänker jag att “det kanske skulle varit en EP ändå – en fyraspårs-EP.” Skivan börjar nämligen sakta men säkert falla efter den låten.
Jag får inte vissa av albumets texter att gå ihop. En låt kör den gamla “vi är gangsta så passa dig annars skjuter vi dig”-stuket men på nästa spår får vi minsann veta att Battles är en godtrogen kristen man med kristna värderingar. Ok, om du säger det så.
Detta kunde han ha kommit undan med, men då måste något spännande hända med beatsen. Det är dock ganska tradiga beats som mest är en loop rakt igenom. Utom på låten “Lord Knows”, där vi istället får en sexig saxofon som tar ton likt en sexscen från valfri Jean Claude Van Damme-film. Är det något som kan ge mig bilder av manlig åttiotalsmuskelrumpa så är det sensuella saxofonsolon.
Något positivt gällande beatsen är däremot att även om trap beat-soundet är tydligt på många låtar tycker jag ändå att det har dämpats om man jämför med förra albumet Day 2. Det blir lite mer djup i musiken, men den känns ändå lite påskyndad.
Battles skulle gjort sig själv en tjänst genom att antingen bara släppa de fyra första låtarna som EP, eller att hålla på skivan en stund till för att arbeta och utveckla beatsen lite. Och ja, texterna också förstås. Jag vet inte om jag missat något nytt coolt hiphop-lingo som blomstrat upp, men textraden “I’m just chill like constipation” är en mening där symboliken inte riktigt når ända fram – i alla fall inte till mig.
Överlag är plattan inte speciellt spännande. Den utmärkta början lyckas inte lyfta de resterande låtarna.
[Fly America, 9 februari]
