I en intervju från 2010 får Titus Andronicus frontman Patrick Stickles frågan om han har något favoritkonceptalbum. Det har han. Stickles nämner In the Aeroplane Over the Sea. ”Indeed, the great record ever”.
Stickles är inte ensam om att uppskatta Neutral Milk Hotels andra skiva. In the Aeroplane Over the Sea är förmodligen den mest inflytelserika och mytomspunna produkten som skapats i det indieklassiska Elephant 6-kollektivet. Fotavtrycken syns fortfarande. I indiefolk-vågen med band som Bright Eyes, The Decemberists och The Microphones som svepte över det tidiga 00-talet. I Beiruts brölande blåsinstrument. Över hela Arcade Fires Funeral. I LVL UP-låten ”Hidden Driver”. I den moderna emorockens fascination för att sträcka stämbanden till bristningsgränsen.
Historien om In the Aeroplane over the Sea är smått osannolik. Hur kan det komma sig att ett introvert, surrealistiskt och svårbegripligt konceptalbum som utgår ifrån sångaren Jeff Mangums känslor och mardrömmar efter att ha läst Anne Franks The Diary of a Young Girl blir en kultskiva som 20 år senare fortfarande skakar om människor i grunden? Vi talar om ett album som inte förväntades sälja mer än 7000 ex och som skapades helt utan hänsyn till rådande trender i musikvärlden. En skiva som initialt fick ett försiktigt positivt men knappast överväldigande mottagande och som skapades av ett band som nästan direkt upplöstes och försvann.
Men trots bandets öde går det, precis som tidigare nämnts, att se spår av den överallt i den moderna indierocken. Och inte nog med det, utan också i sättet vi pratar om ny musik. För bakom alla internskämt som spridits över nätet, alla hyllningskörer, alla försök till att tolka skivans labyrintlika texter, finns där i grunden någonting så enkelt som fantastiskt bra musik.
Och kanske viktigare: musik som inte låter som något annat, även om många har försökt.
För anledningen till att återvända till In The Aeroplane …, så här tjugo år efter releasen, är samma som till varför vi fortfarande fastnar framför all banbrytande konst:
Det har fortfarande inte gjorts någonting likadant. In The Aeroplane Over The Sea satte spår på så många ställen att det är lätt att glömma att ingen av dem faktiskt egentligen låter riktigt som skivan själv. Testa själv: av alla referenser vi listat finns det ingen som faktiskt låter just som Neutral Milk Hotel, ingen som lyckas träffa precis den känslan som In The Aeroplane Over The Sea gör. Vad gruppen åstadkom var att skapa ett eget sound och en egen värld på bara 39 minuter.
Det är stora ord, utan tvekan. Men det är musik som alltid verkar lockar fram dem, eftersom den så ofta verkar undslippa alla andra, och alla försök att beskrivas närmare. Trots det ska vi göra ett försök.
Idag är det 20 år sedan In the Aeroplane Over the Sea gavs ut. Två decennier i musikens tjänst. Det här – en alldeles egen temadag – är HYMNs guldklocka till Jeff Mangum och hans Athens-orkester. Genom tre texter försöker tre HYMN-skribenter, utifrån tre av skivan låtar, att ge en bild av hur man kan försöka förstå detta mästerverk.
Så grattis på 20-årsdagen, In the Aeroplane Over the Sea. ”Indeed, the great record ever”.
Alvar Johansson
Pontus Flodin
Victor Lundmark
