Per Magnusson imponerade stort med sin debutskiva som Sportsman förra året – en platta som blandar nordiskt vemod med tropiska vibbar på ett väldigt självklart sätt. På fredag spelar projektet ihop med Feelium när HYMN anordnar klubb på Grand Öl&Mat i Malmö. Madeleine Bergquist hörde av sig till Per för att kolla läget inför festligheterna.
Om man har följt ditt musicerande det senaste decenniet så märker man av att du mer och mer rört dig från indiepop till r’n’b-klingande lite klubbig musik. Hur gick denna förändring till?
– Varje gång jag börjar göra ny musik behöver jag en utmaning, det måste finnas nåt som känns lite obekvämt. Nästan alla artister jag själv uppskattar är såna som inte upprepar sig. Att det låter just r’n’b och dansmusik beror nog på att det jag lyssnat mer på den musiken, eftersom det är där jag tycker att utvecklingen skett de senaste tio åren. Och att Johan – som jag jobbat med – delvis kommer från den musiken. Men utgångspunkten för Neverland var att vi ville vara fria från genre och låta känslan styra.
Har din musiksmak förändrats under de senaste åren?
– Jag vet inte. Jag har egentligen alltid bara lyssnat på musik som jag tycker är magisk, det spelar ingen roll om det är Frank Ocean, Chet Baker eller Taylor Swift så länge musiken känns ärlig och gör nåt med mig.
Låtskrivarprocessen – har den ändrats på något sätt?
– Jag har alltid skrivit musik med gitarr, anteckningsbok och penna. Och även om de flesta låtarna på albumet är skrivna så, försökte vi göra nånting annorlunda för varje ny låt. Några är gjorda på piano, några är skrivna över beats och några är skapade i stunden, för att fånga en mer intuitiv känsla.
Kan du berätta lite om inspelningen av Neverland?
– Jag har så många minnen från inspelningen av det här albumet. Från att nynna in ”Running On A Beach” i min telefon på Zanzibar, spela in kyrkklockor i Ravello till morgonpromenader i Wien. Men den viktigaste platsen för Neverland är Öland. Vi åkte dit off-season för att verkligen kunna gå in i nånting. Det passade musiken att vara där, insvept i dimman, i typ februari. Sedan ville jag att albumet som helhet skulle kännas som en resa.
Hur kom det sig att det blev just HNNY som producerade? Vad tycker du att han har tillfört till din musik?
– För att vi är vänner, det är själva förutsättningen. Johan är oumbärlig för min musik. Han är genialisk på att hitta låtarnas inre världar och liksom flytta dem över molnen.
”Jag kan vara väldigt nostalgisk och tycker det är sorgligt att vissa saker bara inte kommer tillbaka”
Du har sagt att plattan är som ett sista avsked till din barndom – hur menar du då?
– Jag kan vara väldigt nostalgisk och tycker det är sorgligt att vissa saker bara inte kommer tillbaka. Så jag bestämde mig för att bara dyka rätt ner i det där. Men med lite perspektiv på allt är det som om alla de där grejerna finns sparade nu när albumet står här i min bokhylla.
Hur låter Sportsman live? Vad kan Grand-publiken förvänta sig?
– Det är svårt för mig att svara på, vi har bara gjort två spelningar, en i London och en i Stockholm. Jag kommer ha min fru Linnea [tidigare sångerska i Those Dancing Days red. anm.] och några vänner med mig. Och det kommer vara blommor och hav på scenen.
Du har ju bott i Malmö tidigare, hur känns det att komma tillbaka och möta Malmöpubliken?
– Det är alltid speciellt att komma tillbaka till en plats som man bott på så länge. Jag tycker mycket om Malmö och har fortfarande några av mina bästa vänner där. Varje gata bär på en historia.
Läs mer om fredagens spelning på Grand här.
