Sarah Klang – Love in the Milky Way

Det är inte så länge sedan jag såg Sarah Klang live för första gången. Det var i april förra året och hon var supportakt till den brittiska artisten Frances. Jag kommer ihåg att jag verkligen gillade hennes uppträdande och sedan den dagen har jag gått och väntat på hennes debutalbum. Väntan har känts lång, men nu är den äntligen här, plattan Love in the Milky Way.

Countrymusik har en ganska kantstött historia i Sverige. Bortsett från traditionalister som vill låta som Hank Williams och americanaband som blandar in lite gråtande pedal steel kom countryn hit och blev sedan dansband. Efter det hände tog liksom historien lite slut. Intet sagt att dansband som sådant alltid är uselt, samma går för Hank Williams-trubadurer och americanaband. Men det är något speciellt att uppleva en artist som plockar russinen ur den fantastiska kaka som det amerikanska rootsarvet utgör, och gör det till sitt eget och något nytt, som Sarah Klang.

Det är enormt sorglig samling spår och Klang sjunger sina texter på ett sätt som för tankarna till de allra mest melankoliska countryballaderna en kan tänka sig. Att lyckas fånga den enkla essensen i countrymusik är inte en lätt match. Det ska vara något som är lätt att relatera till, men det är en balansgång. Risken att det blir banala kärlekslåtar är överhängande. Sarah Klang lyckas balansera och lyssnaren kan relatera, hålla med och även tidvis slås av den råa ärligheten.

Det är avskalat, men samtidigt pampigt, och de pampiga inslagen kommer från Sarahs röst – det är svårt att se att den har några som helst begränsningar. Musikaliskt blandas spår från åttiotalets countryscen upp med mörk popmusik som smakar nittiotal. Speciellt vackert blir det på spåret ”Lover”; märk väl den perfekta höjningen runt 2:20.

Det har ungefär gått två år sedan Klangs första singel släpptes år 2016. Väntan efter det omtalade debutalbumet har som sagt varit lång. Men väntan spelar nu ingen roll, priset är nämligen mer än tillfredsställande. Det här är ett album som ska snurra de där maka trettiotre och en tredjedel sent på nätterna och avnjutas i sin helhet. Flera gånger om bör tilläggas.

Dessutom inger plattan hopp inför den där David Bowie-hyllningen som går av stapeln om några veckor. Med Klang i spetsen blir det nog bra.

[Pangur Records, 9 februari]

9