Franz Ferdinand: ”Smärtsamt när man kan gissa nästa textrad”

2

Franz Ferdinand är aktuella med ett nytt album. HYMN mötte giganterna från Glasgow och fick en inblick i deras förkärlek för konstiga ord.

– När jag blev kontaktad av Lizzy Goodman undrade jag varför hon ville intervjua mig. Jag var inte en del av den scenen, jag bodde inte i New York när allt det där pågick. Men det var intressant att se hur vi passade in i det.

Meet Me in the Bathroom – Rebirth and Rock and Roll in New York City 2001-2011, en intervjubok av journalisten Lizzy Goodman, fick viss uppmärksamhet under året som gått. Inte minst då den tros vara orsaken till att Ryan Adams plötsligt började Twitter-hata i riktning mot The Strokes (”Albert Hammond är en ännu sämre låtskrivare än sin pappa, om det ens är möjligt”).

På sidan 353 börjar kapitlet om Franz Ferdinand.

Utöver frontmannen Alex Kapranos hjälper bland andra Mark Ronson och medlemmarna i Interpol till att placera den skotska rockorkestern i ett historiskt sammanhang.

– Jag har läst böcker som liknar den (Meet Me in the Bathroom). Det närmaste jag kommer är nog Legs McNeils Please Kill Me

1

Kapranos och bandkollegan Bob Hardy besöker ett hotell i centrala Stockholm för att beta av skandinaviska intervjuer inför släppet av Franz Ferdinands kommande skiva.

– … men att läsa en sådan bok där de som uttalar sig är personer man känner är ganska ovanligt, haha. Det är också en lärdom i hur man ofta missar att uppskatta betydelsen av det som händer omkring en när man väl är inne i det. Först i efterhand känns det som att något pågick, säger Alex.

”Att läsa en sådan bok där de som uttalar sig är personer man känner är ganska ovanligt”

– Jag är inte särskilt nostalgiskt lagd. Det är kul att få en glimt av det förflutna för att se vad som hände då, men jag vill inte bli kvar där. Jag tänker inte på var vi stod då, jag tänker på vad vi vill uppnå framöver.

Kanske låter det oväntat visionärt sagt av en fyrtioplussare vars band gör sig redo för att ge ut album nummer fem, men faktum är att Franz Ferdinand har förändrats. De fick återuppfinna sig själva genom Sparks-samarbetet FFS, de har gjort ändringar i laguppställningen och de har spelat in sin hittills mest hypnotiska singel i form av pulserande titelspåret ”Always Ascending”. Låten fortsätter på något vis den ljudmässiga utvecklingsresa som påbörjades i och med släppet av snart tio(!) år gamla ”Ulysses”.

På nya skivan finns också ”Lazy Boy”, en medryckande produktion med hög nolvadex-tamoxifen.net igenkänningsfaktor för den som följt Franz Ferdinand genom åren. När det gäller lyrik tar dock ”The Academy Award” priset. Texten är udda och klamrar sig fast i hjärnan: ”Love is the drag / we don’t need any more / we don’t need to score / show me the body / 404 – gateway not found”.

Jag tänkte på det växande fenomenet med läckta nakenbilder och att folk kallar oss 90-talister för den ”porrskadade” generationen. Är det vad låten handlar om?

– Det är exakt det, bekräftar Alex Kapranos.

– Senare i texten refereras det till hikikomori, säger Bob Hardy.

– Den japanska generationen av folk som aldrig lämnar bostaden, utvecklar Alex.

Använder ni den termen som en symbol för dessa tider?

– Jag tror det är en lite mörkare sida av vad som pågår nu. Självklart är internet fantastiskt och skänker mervärde till allas liv, men det finns samtidigt en baksida som jag tror kan vara rätt farlig, säger Bob.

Alex börjar resonera om dubbeltydigheten i meningen ”Show me the body”. Det är dels vad tv-poliser säger när de anländer till en mordplats, menar han. ”Visa mig kroppen”. Detta är orsaken till att ”The Academy Award” innehåller referenser till den fiktive kommissarien Frank Columbo.

– Men om vi pratar om ”den porrskadade generationen” är ”show me the body” vad kvinnor har blivit i den här världen. De är inte mänskliga varelser eller personligheter, någon du kan visa medkänsla för, utan är i huvudsak en kropp på en skärm, säger Kapranos.

Hur kommer det sig att ni ville belysa det här ämnet?

– Det är fascinerande, svarar han.

– Något som pågår i detta nu, tillägger Bob.

– Syftet med konst är att förstå vad det innebär att vara människa. Med den här låten försöker vi förstå vad det innebär att vara människa i den tid vi lever i just nu. Jag tycker den är ganska känslofylld. Det finns ett inslag av mörker, fortsätter Alex.

Jag tycker att det är lite läskigt med raden ”404 – gateway not found”. Det verkar så ensamt.

– Verkligen! Herre gud! Det finns ingen kontakt, utbrister Alex Kapranos med en inlevelse som får mig att känna att jag gjort den starkaste diskursanalysen i mannaminne.

– Jag håller nog med dig, säger Bob och fortsätter:

– Samtidigt får den mig att le eftersom det är en sådan absurd sak att ha med i en låt, men när man faktiskt tänker på det i förhållande till resten av texten… jäklar!

”Syftet med konst är att förstå vad det innebär att vara människa”

Alex associerar till en annan del av popuniversum:

– Jag älskar att något som är så kallt på samma gång kan vara känsloladdat. Stephen Merrit gjorde det. Minns du den där låten när han läser…

– ”Caution, caution, caution”, sjunger Bob.

Magnetic Fields?

– Det är på albumet 69 Love Songs. Han läser en varningstext: ”Caution: to prevent electric shock do not remove cover / No user-serviceable parts inside” och så vidare. Sedan säger han liksom ”Let this be the epitaph for my heart”. Det är fantastiskt, säger Bob.

– När man skriver texter tror jag att man måste leta efter saker som är bekanta utan att vara klyschor. Med andra ord; vi måste söka efter något man omedelbart känner igen men som man inte tidigare har hört inom musikens ramar. Det är en helig graal man är på jakt efter, säger Alex.

– Det är något vi ofta pratat om när det gäller texter. Man vill inte sjunga klyschor, tillägger Bob.

– Nej, jag kan inte göra det. Jag kan inte göra det, understryker Alex.

Bob fortsätter:

– Det är så smärtsamt när man sätter på radion och kan gissa sig fram till nästa textrad.

– Fruktansvärt, fastslår Alex.

3

Jag hade inte hört talas om hikikomori förrän jag lyssnade på ”The Academy Award”. Hur upptäckte ni fenomenet?

– Jag vet inte. Jag läste väl om det någonstans, säger Bob.

Jag antar att ordet är hyfsat obekant för många av era lyssnare. Gör ni mycket research innan en sådan term får vara med i en låt?

– Vi går inte in på Wikipedia för att hitta ämnen, utan det är saker som vi redan känner till och som vi pratar om, säger Alex.

– Jag älskar att använda japanska ord i texterna eftersom de är så roliga att säga. För en västerlännings öra blir det mer som ett ljud då man inte riktigt vet vad det betyder, säger Bob och tillägger:

– Det finns en låt på FFS-skivan…

– ”Sõ Desu Ne”, fyller Alex i.

– Där gjorde vi något liknande. Det känns härligt att säga det när man inte helt och hållet vet vad det betyder. Hikikomori är bara ett så fint ord, säger Bob.

– Ja, instämmer Alex innan han riktar sig till mig:

– Det är kul att du säger att du behövde kolla upp ordets betydelse. Jag älskar tanken på att det finns textrader där man liksom: ”Åh, jag undrar vad det är” Jag tror att musik ska leda till en omedelbar reaktion. Det är det viktigaste. Men bortom det måste man även ha ett visst djup. Ett djup man kan utforska. Jag älskar också tanken på att en massa människor i framförallt USA, efter att ha hört ”Huck & Jim” på nya albumet, kommer googla NHS (National Health Service) och läsa på om sjukvård. Det behöver de verkligen göra, haha.

Franz Ferdinands album ’Always Ascending’ släpps fredagen den 9 februari.