Pale Honey: ”På fredag tar vi tåget upp till Stockholm för att gå på Manifestgalan”

pale2

Imorgon hålls den femtonde upplagan av Manifestgalan på Nalen i Stockholm. Indiegalan skulle den också kunna kallas, då de musiker som nomineras till priserna måste ha gett ut sin musik på ett oberoende skivbolag.

Från början var galan tänkt som ett alternativ till Grammis – och det känns lika aktuellt idag som då att lyfta fram och uppmuntra även de mindre kommersiella artisterna på Sveriges musikscen.

HYMN kommer givetvis vara på plats på fredag för att rapportera, men vi tog chansen att innan dess prata med Tuva och Nelly, personerna bakom Pale Honey. Bandet är aktuella med lovordade skivan Devotion, och har imorgon chans att vinna pris både för årets rock och årets kompositör.

Hej Tuva och Nelly! Hur mår ni?

– Hallå där! Tuva mår bra och är frisk som en nötkärna medan Nelly fortfarande kämpar med en två månader lång dunderförkylning och annat skoj. Trött på livet är hon.

Ni har precis kommit hem från en förbandsturné för Iron and Wine, vad har ni för relation till hans musik?

– Det har varit jättekul att hänga med som supportband på en turné, att få spela och umgås med samma människor så många dagar i rad. Vi tycker Sam Beam är underbar, och hans musiker är magiska. Det var så himla fint att få frågan om att följa med, vi fick ett mail i somras direkt från dem och vi sa ja på en gång!

”Vi kör på med vår grej och det är alltid kul och faktiskt lite overkligt att folk dyker upp på gig”

Var det någon speciell händelse på turnén som stack ut?

– Det var nog sista kvällen när vi hade ett litet avskedshäng allihop och drack Mezcal och delade historier. De skulle iväg till Berlin under natten för att fortsätta turnén och vi var själva helt slut och myste lite smått kollapsade i soffan.

Imorgon är det Manifestgala! Ni är nominerade både för årets rock och årets kompositör, och har varit nominerade på de andra galorna också! Hur känns det? Börjar ni bli galatrötta?

– Haha, nä det känns faktiskt bara så himla kul och fint. Vi kör på med vår grej och det är alltid kul och faktiskt lite overkligt att folk dyker upp på gig, köper skivor och att vi mitt i allt det blir nominerade ibland. Det utmattande är allt arbete kring musiken, som resandet samt bristen på sömn och ordentlig mat.

Om ni var tvungna att dela ut priset för årets rock till någon, vem/vilka skulle få det? Varför?

– Tuva borde få priset för att hon rockade så mycket på scen att hon sparkade en ölburk på Nelly under förbandsturnén. Hon fick sedan be om handdukar efter giget för att torka av scenen. Queens of the Stone Age släppte ju annars definitivt årets bästa album under 2017 – 10/10. Gällande svensk rock är Pink Milk en favorit – de gav ut sitt debutalbum under året och vågade dessutom vara förband åt oss under två kvällar i Danmark. Det var minst sagt underbara dagar.

Vad ska ni göra i helgen?

– På fredag tar vi tåget upp till Stockholm för att gå på Manifestgalan. Såklart. På lördagen åker vi sedan hem igen – Tuva ska fira sin nyblivna 15-åring till syster och Nelly ska låsa in sig i lägenheten och mysa med katten.

Några andra nomineringar i urval:

Årets hiphop:
Conakry – Återfall, åter faller vi (Conakry)
Sammy & Johnny Bennett – ST.RECK (Woah Dad!)
Skander – Hon (Playground Music)
Ikhana – Zebrelli (LJGT)

Årets pop:
Mattias Alkberg – Åtminstone artificiell intelligens (Teg Publishing)
The Honeydrips – Give Each Other Some Solace (The Honeydrips/Gentle Reminder)
Loney dear – Loney dear (Real World Records)
Laser & Bas – Historier om kärlek i okronologisk ordning, från det sexuella uppvaknandet till idag (Hybris/Det Svenska Musikundret)

Årets live:
Sara Parkman & Samantha Ohlanders (Kakafon Records)
Pascal (Novoton)
Mattias Alkberg (Teg Publishing)
Sarah Klang (Pangur Records)

25188922_1866505053391227_7954813453352222778_o

För den som inte kan vara på plats men ändå vill se galan så livesänds den på StrumLive.com. Missa inte Pale Honey live på Popagandas vårfest i Stockholm den 24 mars.