Foto: Öberg, Olsson, Mossberg, Gasleben
På fredag går Manifestgalan av stapeln på Nalen i Stockholm och än en gång ska den svenska indiemusikens band och artister prisas. En av de nominerade är Anna Öberg, som har chans att vinna i kategorin ”synt”.
– Det är osannolikt ärofyllt att vara Manifest-nominerad, säger Anna. Det är roligt att det finns folk som gillar skivan. När jag jobbade med Härsknar så tänkte jag att jag gjorde den till mig själv och att det kanske skulle vara en eller två som tyckte om musiken.
Vad är det som gör att albumet sticker ut i genren?
– Jag tror att blandningen av synt, new wave och EBM samt vissa folkmusiktoner gör att det blir lite ovanligt. Och att jag sjunger på skånska.
Manifest är ett pris som premierar svensk musik producerad på oberoende skivbolag och galan anordnades för första gången 2003. Årets omgång blir den femtonde i ordningen. Anna Öberg är dock inte särskilt bekant med Manifest sedan tidigare.
– Jag visste knappt att det fanns innan mitt skivbolag sa att vi skulle skicka in musiken. Och jag vill inte se det som en tävling eller så. Bara att vara nominerad är att vinna nån slags bekräftelse.
De övriga akterna som har chans att vinna syntpriset är Wulfband, Xenturion Prime och Priest – men Anna klargör att hon inte ser dem inte som motståndare.
– Jag tycker att de andra nominerade skivorna är jättebra och det ska bli roligt att träffa ”kollegor”.
Vem har juryn missat?
– Me the Tiger borde ha varit nominerade!
Anna planerar att vara på plats på Nalen på fredag, men berättar att hon inte alls räknar med att vinna.
”Själv spelar jag på en björkharpa bestående av björkgrenar”
– Jag firar oavsett. Några öl ska jag väl kunna klämma i mig?
Vad händer annars för Anna Öberg under 2018?
– Nu ska jag börja spela in en skiva till. Jag hoppas den blir lite hårdare och lite vänare. Sen är det lite spelningar på gång runt om i Sverige. Jag och mitt liveband Härsk försöker att utmana oss själva hela tiden, och göra fler och fler roliga och knasiga sätt att framföra musiken på. Vi har redan Adam som spelar nedstämd och distad gitarr samt Linnéa på Simmonstrummor och klockspel. Själv spelar jag på en björkharpa bestående av björkgrenar som är triggade med midi till en synt. Det är härligt att låta hjärnan arbeta på scen.
Mer information om galan där bland annat Rome is Not a Town och Hanna Järver kommer spela live hittar du här.
