Foto: Kerris Dorsey
En huvudroll i en succéserie, några lyckade singlar. Plötsligt kan tre unga amerikaner ge sig ut på vägarna som ett av vårens mer uppmärksammade nya rockband. HYMN har fått den första europeiska intervjun med Wallows.
Fyra till synes blyga tonårskillar sitter på varsin barstol och blir intervjuade av den enormt hänsynsfulle programledaren Stephen K. Peeples. Braeden Lemasters, klädd i t-shirt och huvtröja med blixtlås, slår ihop handflatorna och skapar ett lätt irriterande klappljud medan han besvarar en fråga om hur det var att spela in serien Betrayal.
Han är där med sina kompisar Dylan Minnette, Cole Preston och Zack Mendenhall. Tillsammans utgör de bandet The Narwhals och får chansen att framföra några av sina låtar i kalifornisk lokal-tv. Klippet, som närmar sig 100 000 visningar på Youtube, är bara några år gammalt men mycket har hunnit förändras för dess huvudpersoner.
Ifjol lanserade Netflix 13 skäl varför. Serien handlar om Clay som genom meddelanden inspelade på kassettband får veta att han själv haft en roll i sin mer-än-bara-kompis Hannahs beslut att begå självmord. Följetongen blev en succé.
Kort efter seriens premiär gav indierockbandet Wallows ut spännande debutsingeln ”Pleaser”. En låt med tydliga drag av The Strokes och spridda stänk av The Vaccines. Detta Wallows är en reinkarnation av The Narwhals. Zack Mendenhall saknas visserligen, men i övrigt är gruppen intakt. Dessutom har de förstärkts av att Dylan Minnette blivit något av en världskändis efter insatsen som frontfigur i den ovan nämnda Netflix-produktionen.
När HYMN får tag på bandet är det dagen efter det inledande stoppet på deras första riktiga Nordamerikaturné. En resa som kommer föra Braeden, Cole och Dylan till allt mellan charmiga Asheville och metropoler som New York och Toronto. Det är lite större pådrag än vad man kanske kan förvänta sig när det gäller en rockorkester som endast släppt fyra låtar. Samtalet kopplas via Los Angeles och PR-människan Ameet (också enormt hänsynsfull) verkar sitta med och lyssna under hela intervjun.
Det går väldigt snabbt för Wallows nu. Samtidigt känns det som att ni har en stark stab som stöttar er bakom kulisserna. Det är till exempel inte alla nya band vars konton i sociala medier blir verifierade nästan direkt. Jag är intresserad av vad som hände när oskuldsfulla The Narwhals övergick i superbandet Wallows. Vad var det som ledde till att ni fick möjlighet att göra en rejäl satsning på det här?
– Vi hade spelat in de fyra singlarna som är ute nu, säger Dylan Minnette och fortsätter:
– Vi hade inget nytt bandnamn utan höll mest på och spelade in för att det var kul. Folk hade redan lite koll på oss och bestämde sig för att haka på den här grejen. Det var oväntat men självklart både spännande och smickrande. Jag vet inte exakt hur det gick till, men det hände och vi fick försöka anpassa oss så snabbt som möjligt. Vi har bra folk omkring oss men det har varit en process att nå dit. Ingen är gladare än vad vi är över att få jobba med de här människorna.
Det lilla man i nuläget kan höra av Wallows tyder på att Dylan och hans bandkamrater är högst begåvade låtmakare. Gitarrbaserad indierock med genomarbetade texter och starka melodier.
Influenserna känns oerhört samtida, som om trion hämtat inspiration från musikhistoria som skrevs häromdagen för att sedan göra den till något eget och intressant. På Spotify kan man, genom att lyssna på spellistorna ”DRIVING w/ WALLOWS”, kanske få ledtrådar till hur killarnas musikhjärnor fungerar.
Vem gör vad när Wallows musik skapas?
– Huvudsakligen är det ett samarbete mellan alla tre. Det finns tillfällen när någon kanske får en färdig idé till en hel låt, men det är vi allihop som gör låtarna till det de blir. Vi kan utgå från jammande eller en enkel grundidé. Ibland kan jag ha någonting liggande som Dylan sedan har som utgångspunkt för en hel låt. Vi gör verkligen en gemensam insats och det känns riktigt bra, säger Braeden Lemasters.
”Vi kan utgå från jammande eller en enkel grundidé”
– Vi tillhör millenniegenerationen och har växt upp med mobilen ständigt närvarande. Det är till stor glädje för oss att Braeden har möjlighet att spela in melodislingor på Iphonen i samma sekund som han kommer på dem. Braeden har tusentals inspelningar på mobilen! Ibland gräver han djupt i inspelningsappen och skickar något till oss som kan lägga grunden för en låt. Det är rätt häftigt, säger Cole Preston.
I ”Pulling Leaves off Trees” säger textens huvudperson: ”I fucking hate depression so I don’t watch the news”. Hur skulle ni beskriva den här karaktärens syn på det samhälle han är en del av?
– Jag skrev texten till ”Pulling Leaves off Trees” för några år sedan. Det är en låt som hängt med ett tag och som vi till slut gav ut som Wallows. Texten är skriven under en period där jag hade blivit väldigt intresserad av en särskild person. Det här var en person vars intelligens, kunskap och politiska åsikter blev avskräckande för mig. Bland annat eftersom jag själv inte visste var jag stod gällande åsikter och så, även om jag kände att jag borde göra det. Det fick till följd att jag inte ansåg mig förtjänt av att få vara med personen i fråga. Vinkeln i låten är typ att man känner extremt mycket för en person, vill vara med personen men samtidigt känner sig lite hotad av den.
”Vinkeln i låten är typ att man känner extremt mycket för en person”
– Så textraden du nämnde handlar inte nödvändigtvis om att berättarjaget… att jag har något problem med samhället. Snarare handlar det om den världsbild jag hade vid den specifika tidpunkten i livet. En bit i pusslet som visar min problematiska strävan efter att få vara med den där personen, förklarar Dylan.
En personlig text med utgångspunkt i ditt eget liv?
– Ja. Det kan ärligt talat vara min mest personliga text hittills.
I de fall där låttexterna snarare handlar om en karaktär; får dessa karaktärer bakgrundshistorier som vi lyssnare inte känner till?
– I någon mån, ja. Det är lite kul att vissa texter bara dyker upp från ingenstans. Många av texterna jag har skrivit bygger på att jag sjungit en melodi och sedan låtit de ord som råkade komma ur mig då utgöra 90 procent av låten. Jag är ingen som sätter mig och skriver texter, vilket Dylan däremot är bra på. När det gäller låtarnas narrativ är ”Sun Tan” ett kul exempel. Jag och Dylan hittade en av mina gamla mobilinspelningar och tänkte att vi skulle prova att skriva utifrån den. Vi kom på historien om en kille som tycker att han själv är supercool. Den låten har en handling som inte involverar oss själva över huvud taget. Det blev en rolig skrivprocess när vi utgick från snubben som inte ser mycket ut för världen men själv tycker att han är helt enastående, berättar Braeden.
Runt årsskiftet tog gruppen ett stort kliv framåt då man nådde ett avtal med mäktiga Atlantic Records. Bolaget har allt från listledande Ed Sheeran-typer till lovande uppstickare som Blaenavon på sitt samvete. Dessutom hör Atlantic ihop med några legendariska Wallows-favoriter.
Jag har sett intervjuer där ni pratat om hur ni som barn spelade Led Zeppelin-covers. Nu har ni kontrakt med samma bolag som gav ut den gruppens musik. Hur känner ni inför det?
– Det känns som att cirkeln är sluten. Jag älskade Led Zeppelin under min uppväxt och såg den där skivbolagsloggan på vinylerna, så det känns riktigt coolt, säger Braeden.
– Ja, vi spelade Led Zeppelin-covers när vi var i 13-årsåldern så det känns som att vi rör oss bland de stora elefanterna nu. Jäklar vad vi måste leverera, fastslår Cole.
Närmast väntar singel- och EP-släpp. Dessutom ska Wallows spela in sitt debutalbum under våren.
